Sida 31 av 80

Vad händer i odlingarna?

1 maj, 2017 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det händer mycket i odlingarna. Lite för mycket för att jag ska hinna dokumentera allt så som jag vill. Främst så börjar spenaten, som jag sådde i slutet av februari, börja närma sig skörd. Vi är där och norpar ett litet krispigt blad nu och då, jag och min medhjälpare. Det är en speciell känsla, att knapra babyspenat i solskenet tillsammans.

Precis som det är en speciell känsla att en måndag morgon klockan 06.15, ligga på knä i två decimeter blötsnö för att byta om till vinterdäck. Den känslan hade jag för en vecka sedan. Men efter den här soldränkta dagen så är allt glömt och förlåtet. Nu måste våren vara här.

Morötterna som satts i kallbänk börjar också gro, och idag passade vi på att plantera om några kålplantor. Och det är en härlig känsla att få gräva ner fingrarna i jorden, och känna solen som värmer mot ryggen. Det är som att hjärtat tar en lättnadens suck och livet tinar fram igen.

Boken är här!

28 april, 2017 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Novellantologin ”Över en vårfika” som jag medverkar i tillsammans med andra författare, har i ärlighetens namn funnits i min ägo ett tag. Men det vore lite tråkigt att släppa iväg den flera veckor innan min egna release, så därför har jag hållit den väl gömd. Men nu är det dags – åtminstone för er som tidigare under året paxat ett exemplar!

Jamen det har jag ju gjort!

Vad bra! Då vill jag att du skickar mig ett mail till slaktarstina@slaktarstina.se där du uppger om du vill ha boken skickad till dig, eller om du köper den under releasen den 6 maj. Det går även att komma överens om annan typ av leverans, beroende av avstånd. Kostar en kopp kaffe, typ.

Jag vill ha boken skickad!

Då uppger du även namn och adress, samt om du önskar betala med swish eller via banköverföring. Boken kostar 170kr + frakt 45kr. Uppge även om du vill ha boken signerad eller inte. Jag skickar boken när betalningen är mottagen.

Jag har inte paxat någon bok, men tänkte komma på releasen och äta kakor tills jag får ont i magen, kan jag köpa boken då?

Jo, det går alldeles ypperligt! Det finns några extra få exemplar tillgängliga, de räcker så långt som de räcker.

Dock är jag mer orolig för att fikat ska ta slut, så jag uppskattar om du anmäler dig via evenemanget på SlaktarStinas facebooksida! Eller på annat sätt låter mig veta att du ämnar komma – hoppas vi ses och framför allt TACK!

Nya vårgardiner

26 april, 2017 / SlaktarStina / 2 kommentarer

När aprilvädret är som hårdast och blötsnön vräker ner utanför fönstret, så kan det vara bra att pigga upp sig själv med nya vårgardiner. Sägs det.

Så jag rev ner gardinerna. Och satte upp snören istället. Eller ja, hampa som hållit ihop vinterns höbalar snarare. Det kallas för återbruk. Eller höjden av snålhet, beroende av betraktarens ögon. Själv väljer jag att kalla det för smart. Och praktiskt. Och funktionellt. SlaktarStinas vårgardinsuppsättning helt enkelt.

Kolla bara vilka snygga vårgardiner jag fick! Med blommor och allt!

Och nog piggar det upp alltid. Att se vårljuset som silar in genom de stora bladen och förundras över hur plantan målinriktat griper efter något att hålla fast vid.

Men mest av allt blir jag glad över den här lilla minigurkan som jag hoppas växer sig stor och kraftig. Åtminstone så det räcker till en smörgås. Läckra gardiner alltså.

Jag har redan börjat fundera över höstuppsättningen.

Vad håller vi på med!?

19 april, 2017 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Man kan lätt tro att det spårat ur fullständigt, när man betraktar vårt senaste projekt här på gårdens marker. Vad är det där liksom? Har Millimetermannen byggt en hockeyrink? Mitt ute på kalhygget? Har han lite för lite att göra? Det är ju inte ens rakt… något måste vara fel. Bäst vi ringer och hör efter.

Ungefär så kan det kanske ha låtit bland människorna i vår omgivning. För sen vi drog igång med det här projektet så har telefonen gått varm.

Och det är ju alltid roligt när trevligt folk ringer. Ännu trevligare är det när trevligt folk kommer hit. Då kan man passa på att sätta dem i jobb. Så det gjorde vi så klart. Är det kalas så är det ju ändå kalas.

Och kalas innebär ju presenter. Och den här gången även en för tidig 40-årspresent till Millimetermannen själv. För innan dagen var slut så hade han ett eget litet hus placerat i hockeyrinken. Rejäl stomme och raka vinklar, helt i Millmetermannens smak. Han somnade lycklig.

Återstår att se om det är han som flyttar in eller någon annan. Den som lever får se.

Tre år.

10 april, 2017 / SlaktarStina / 6 kommentarer

Hon somnar med rosa glittertyll runt benen. Håret är vilt och kinderna bär en klädsam vårsolsrodnad. Hon doftar liv och kärlek, så där som en bara en treåring kan göra. Solvarm hud och tussilagojord. Tårars sälta och mild tvål. Några sandkorn i hårbotten och ögonfransar som vilar ovanför den mjuka kinden. Korta, täta.

För tre år sedan mötte vi för första gången natten tillsammans. Tre år, en evighet i ett ögonblick. Hon och jag på ett opersonligt sjukhusrum. Skriket som aldrig ville tystna, bröstet som ännu inte börjat producera, tröttheten som var som förlamande. Men ändå, den totala känslan av lugn. Den totala känslan av trygghet, tillit och styrka. Oövervinnerlighet. Som en naturkraft i en moders bröst. För dig gör jag allt. För dig klarar jag vad som helst.

Samma känsla som jag känner nu, när jag ser dig sova här intill. Den lilla bröstkorgen som sakta höjs. Sakta sänks. Magen full av kakor och tårta. Ballonger som slutligen ligger still bland alla oavslutade lekar som täcker vårt golv. Tystnaden som ackompanjeras av din brors djupa andetag.

Det har varit en bra dag, trots tvära kast mellan känslopalettens kontraster. Glädje som fått fötterna att hoppa, tårar som runnit när knän skrapats upp. Och jag vill för alltid minnas glittret i dina ögon. Den oförstörda glädjen och förnöjsamheten. Nyfikenheten och kärleken. Stoltheten i stegen. Vårkalla fingrar i min torra hand, när du drar mig med och visar mig världen. En värld som skimrar i rosa och tussilagogult. Skalbaggssvart och sandkornsguld.

Tre år, en evighet i ett ögonblick. Känslan i bröstet. För dig gör jag allt. För dig klarar jag vad som helst.

Ved, virke och herrparfym.

2 april, 2017 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Våren är här, och det tydligaste tecknet på det är att vi är klara med veden. Doften av björk och gran som torkar i vårens vindar är nästintill oslagbar. Hjärtat blir liksom så där varmt och det pirrar i kroppen. Skulle kunna vara en storsäljare som herrparfym. Med en bas av solvarm hud och möjligtvis en liten spets av tvåtaktsolja också. Jag skulle falla som en fura.

Hur som helst, det känns rätt fint att ha veden avklarad. Och efter vedtider så kommer virkestider. Vi har plockat om virket som vi sågade förra året för att göra plats åt det nya. Rejäla granplank från vår egna skog. Det är jävlar i mig kärlek det.

Knas-Katten var självklart med och kollade kvalitén. Han synade noga och klassificierade sedan sortimentet i tre olika kvalitéer för att de ska nå rätt användningsområde.

Det förstaklssiga virket är husvirke och ska användas till lador och hus. Andrasorteringen är grisvirke och får duga till grishus, gethus och andra djurbyggnationer. Ja, förutom till korna då, de klassar in under husvirket. Oklart varför, men uppenbarligen förekommer någon form av hiarki på gården.

Sen är det skräpet som blir över och det är mitt virke till mina odlingsbyggnationer. Man kan lätt tolka det negativt att jag får lov att husera bland tredjesorteringen, medan Millimetermannen plockar ut godbitarna ur virkeshögen. Själv ser jag det som en fråga om talang – Millimetermannen behöver raka brädor, medan jag klarar av alla sorters virke. Slutsatsen får du dra själv.

En sådan dag.

30 mars, 2017 / SlaktarStina / 7 kommentarer

Det är en sådan där dag då orden inte riktigt hamnar där jag vill. Då dem liksom stockar sig i både hals och fingrar, och mest far omkring i huvudet som ett disigt moln. Och på axeln sitter den där lilla Djävulen och viskar elaka saker i mitt öra.

Och det är en sådan där dag, då äggskalet inte vill lossna från frukostägget. Då jag tappar nycklar och blandar ihop datum. Missförstår information och slår i tån på byggnadsställningen. Så där så att det sjunger en enformig ton, både i metallen och i mig. Ögonen svartnar och någonstans står ett barn och skriker för att syskonet har tagit en bit av fel frukostmacka.

Och det är en sådan där dag, då självsprickan öppnar sig på tummen. Då matdosan visar sig vara möglig, datorerna krånglar och jag bara hittar en av barnens vantar. Och skor. Och strumpor. Och ändå ligger de ta-mig-sjutton överallt, men ingen är likt den andra. Och utanför fönstret övergår det tidiga aprilregnet i snö.

En sådan dag har det varit idag. Sådanna dagar har det varit hela den här veckan. Tunga, frustrerande, förvirrande.

Men det har också varit en sån dag då kollegan delar med sig av sin matdosa. En sån där dag då jag upptäcker blommor på mina fönstersådda sockerärtor och kossorna är kelsjuka. Då barnen slagit sina mjuka armar runt min hals och viskat hemligheter i mitt öra. Då jag fått middagen serverad och glass med frysta jordgubbar till efterrätt. En ¨sådan dag då jag kommer hem till en uppfylld vedkorg, ursotad spis och en stark hand som ömsint smeker mig över kinden.

Det har varit en bra dag.

Och det ser jag först efteråt som jag i ren självbevarelsedrift toksprungit intervaller i 20 minuter. Tänk vad lite träning kan göra.

Kvällsrundan.

22 mars, 2017 / SlaktarStina / 4 kommentarer

Jag hoppar i overallen och drar på mig raggsockorna. Hinner tänka att de behöver tvättas, men känner inte hur de känns mot huden. Plockar snabbt på mig pannlampan, handskar och drar ner mössan över öronen. Stressad. Barnen somnade senare än vanligt och jag har mycket som hänger över mig, som pockar på min uppmärksamhet. Mycket som ska göras innan jag stänger ögonen för den här dagen. Vill. Vara. Effektiv. Behöver göra kvällsrundan hos djuren innan jag kan börja beta av det andra. Packa hö, fylla vatten, förbereda inför morgondagen. Matdosa, ryggsäckar, kläder. Handlingslista. Snabba steg ut genom dörren. Drar pannlampan över huvudet och ser inte stjärnorna på den svarta himlen. Svär över min egen klumpighet när jag tvingas bära vatten dubbelt så långt efter ett missöde tidigare i veckan. Det sinkar min tid.

Korna ligger nöjda i halmen när jag kommer. Idisslar. Jag fyller vattnet och går sedan fram för att hälsa. Klia lite, kika lite. Försäkra mig om att de mår bra. Det gör dem. De idisslar och tittar ut i mörkret. Sträcker uppmanande på halsen när jag kliar dem, vill ha mer. Vill att jag ska ta där under hakan, vid käken, snett nedanför örat. Där.

De ligger lugnt ner i halmen och jag hukar för att lättare komma åt. Vilda sträcker mer på halsen, trycker sig mot mina händer. Jag knäböjer för att hålla balansen. Tillåter mig själv att landa. Utsidan av mitt lår mot hennes varma runda mage. Hennes huvud i mina händer. Hon grymtar förnöjt. Så där som bara Vilda, den spralliga kvigkalven kan grymta. I en suck lägger hon ner huvudet i mitt knä. Tyngden och värmen. Tryggheten. Jag lägger min kind mot hennes breda panna. Den är len. Vi sitter så ett tag, hon och jag. Jag lyssnar till hennes andetag. Kanske lyssnar hon till mina, jag vet inte. Men om hon gör det, så hör hon att dem blir lugnare. Djupare, bredare. Fria. Och det är först då jag ser stjärnorna på himlen. Märker avsaknaden av månen och ser den blöta marken som nu åter har frusit. Och jag tänker, att varenda sönderstressad jävel i det här landet, borde få möjlighet att klappa en ko.

Efter ett tag går jag in. Stegen är sävliga och tanken lugn. Kvällsrundan tog längre tid än vanligt. Jag behövde uppenbarligen det.

Vårkänslor.

17 mars, 2017 / SlaktarStina / 1 kommentar

Mars och man kan inte mer än drabbas av vårkänslor. Solen som sticker i ovana ögon, snön som smälter, barnen som med sprudlande energi gräver i den lilla sand som hittills tinat.

Och en dag kom även Gumman Tö kom på besök. ”Om man slår sönder snön så smälter den snabbare”, sa hon och började hacka med en barnspade. ”Jaja, varsågod”, sa jag och gick in för att koka kaffe. Det här kunde ta tid.

Ivriga barnhänder kastade sig över kakburken när årets första vårfika dukades upp ute på gården. Gumman Tö tog en paus i hackandet och lät sig bjudas på en kopp kaffe. Vi knaprade kakor som bäst när barnen fick syn på Knas-Katten. Och hans tjej. Hon som kommer förbi varje vår och inget vet hur långt hon vandrat.

”Titta där är Knas-Katten. ” säger barnet.
”Ja, se. ” svarar den vuxna, fullt upptagen av sin världsviktiga kaffekopp.
”Och där är en till katt. ”
”Ja….”
”De är nog kompisar. ”
”Mmm. ”
”Nu går kompisen. Och Knas-Katten följer efter. ”
”Mmm..”
”Oj, nu hoppar Knas-Katten upp på kompisen! Titta mamma, titta! ”
”!!!”
”De kramas nog. Tycker om varandra”
”Ja, så är det nog. Så är det nog. ”

Vårkänslor.

När är releasen?

10 mars, 2017 / SlaktarStina / Inga kommentarer

När är releasen?

En högst världsoviktigt fråga som nått mina öron de senaste dagarna men som jag med stor glädje svarar på; lördag den 6:e maj är det datum ni ska lägga på minnet!

Då bjuds det på kaffe, saft och kakbuffé här i skogens gamla skola som nu tjänar som vår högt aktade bystuga. Jag ämnar engagera de bästa kak-bakarna som finns att tillgå, för att kunna duka upp en dignande buffé av godsaker som får snålvattnet att rinna till i mungiporna. Doften av kaffe kommer att hänga i luften hela eftermiddagen och jag hoppas på glada miner och givande samtal bland fikaborden. Någonstans i ett hörn kommer även jag att sitta och sälja novellantologin ”Över en vårfika” där min första publicerade novell finns med, om ni känner intresse för det. Om någon vill ha en kråka på något av försättsbladen så kan jag bistå. Om det är min handstils-kråka alltså. Mer kladdiga varianter och fjäderbeklädda dito, får ni fixa själva.

Jag hoppas att våren visar sig från sin allra bästa sida med träd som prunkar av långsamt exploderande grönska och vitsippor som målar backen vit. Men det kan lika gärna vara lersörja och isande vindar som råder. Den som lever får se.

Hur som helst så är alla som vill varmt välkomna att fira denna dagen med mig! Mer information kommer längre fram, men tills dess; save the date!

Och om det nu skulle vara så, att du absolut inte kan vänta till den 6:e maj, utan vill ha boken nu, nu nu…! Så finns den tillgänglig hos mig, förhoppningsvis, från nästa vecka. Jag återkommer med det. Tack för visat intresse.