Det är första gången på länge som Nyhammars IF har ett tjejlag (F-12/-13/-14) i fotboll! Nu vill de åka på cup i sommar, så för att samla in pengar till det, så har vi startat kalv-lotto. Du ska gissa vilka datum det kommer födas kalvar och kan vinna ett fårskinn från Slaktarn´s gård.

Att lämna in en lottorad kostar 50kr och pengarna går oavkortat till flicklaget i Nyhammars IF.

Sista dag att lämna in en lottorad är 22 april! (…och du kan inte ange datum som passerats eller påbörjats, så se till att få in din rad redan idag!)

Tjuren släpptes in till korna den 15 juli 2022. Vinnaren kommer kontaktas i slutet av juni. Vill du följa kalvrapporteringen under våren, så finner du veckouppdateringar här på bloggen, eller lite allteftersom på Instagram/FB. (SlaktarStina).

Utmana familjemedlemmar och arbetskompisar – vem lyckas gissa bäst på kalvarnas nedkomst!? Och bidra samtidigt till att ett glatt tjejgäng med spring i benen och kämpaglöd i hjärtat får möjlighet att åka på ett fotbollsäventyr i sommar! TACK på förhand.

Jag fyller 37 år. Jag har tidigare inte sett någon anledning till att uppmärksamma min födelsedag, men med tiden som går så har jag insett att man ska ta varenda chans man får att fira livet.

Så hurra för att jag blir 37 år! Hurra för mina föräldrar som gett mig en fin grund att bygga vidare på, även om jag tidvis protesterade mot att stapla ved och bo i tält. Hurra för att jag får uppleva hur håret strösslas med silverstrån, och rynkor som berättar om sol i ögonen och vind mot kinden. Hurra för den här kroppen som fött fram två barn och som låter mig uppleva livet! Glädje och smärta, sorg och förnöjsamhet, kärlek och ilska, vänskap och besvikelse.

Hurra för ärren, de kroppsliga och de själsliga, som finns där som små kom-ihåg-lappar om hur fort saker och ting kan förändras. Hurra för att jag kan höra fåglarna som kommer om våren och känna doften av kor i februarisol! Hurra för att jag får leva i den spännande tid som är, med så mycket potential att göra saker och ting bättre. Hurra för alla fina människor omkring mig, som låter mig vara Kristina i all min bräckliga kraftfullhet, oavsett kläder, oavsett sinnesstämning. Jag gör allt jag kan för att ni ska få drass med mig flera år till.

Sockenstugan i Grangärde, söndag 16 april kl.14.00

Vi vill bjuda in till en ko-fika, och hoppas att du vill komma!

Vi berättar lite om vår verksamhet och hur vi arbetar och tänker kring djuren och markerna. Kalvningen är snart i antågande, så kommer vi ägna lite tid åt den också. Kristina pratar max 30 minuter, sen ägnar vi oss åt samtal och umgänge. Kom och ställ frågor, och hjälp oss göra detta till en fin fikastund, människor emellan.

Vi bjuder på kaffe/the/saft och hembakat fikabröd. För att vi ska kunna beräkna åtgången – anmäl din medverkan genom att ringa eller skicka meddelande till Kristina 073-65 96 671, senast 15 april.

Varmt välkomna! /Kristina och Magnus, Slaktarn´s Gård

Förlåt, jag kunde inte låta bli. Hur som helst – det har kommit lite frågor om fåren, så här kommer ett inlägg om dem.

Förra året skaffade jag en liten fårflock, främst för att jag och Nilson skulle ha dem för att träna vallning. Dock så står ju inte en grupp får bara och väntar på att bli vallade, de behöver mat och omsorg också.

Föga förvånande, så visade de sig vara en spännande resurs ute i landskapet också. Fåren blir något annat än korna, och ger därför nya möjligheter i vårt arbete att vitalisera ekosystemet. Medan korna trampar omkring med sina tunga kroppar, slänger ut sin långa tunga och river åt sig en tuva växtlighet, så trippar fåren fram med sina nätta små klövar och plockar kräset omkring bland det gröna och spirande. Och medan korna lägger stora blaffor till komockor varhelst de går fram, så släpper fåren något mindre anspråkslösa lortar efter sig. Får är får och kor är kor, helt enkelt.

Dessutom gav den lilla fårflocken på blott 10 tackor och två lamm, möjlighet att beta markbitar där korna troligen aldrig skulle bli aktuella i sin nuvarande flockform. Vilken möjlighet!

Bland annat så betades två områden kring kyrkogården, mitt i centrala Grangärde. Gränge-Säfsens församling, ska ha en stor eloge för att de vågar prova nya vägar i takt med att tiderna förändras. Och ett tack för förtroendet!

Men vart är fåren på vintern?

Den här vintern har de huserat nere vid Stakheden. Tanken var att vi skulle kunna flytta omkring stängslet över hela åkern under vintern, men det gick inte som vi tänkt oss. Pinnar och nät frös fast till följd av den mycket omväxlande vintern, vilket gjort att fåren blivit kvar längre än tänkt på samma yta. Men inte ens den svenska vintern varar för evigt, så vi ska nog kunna flytta vidare dem inom de närmaste veckorna.

Får måste enligt djurskyddsreglerna ha vindskydd bestående av tak och väggar, så vi har använt vår ombyggda hövagn. Den har funkat bra för den här lilla flocken, men behöver utvecklas om flocken blir större.

Fårens mat består av gräs och örter som vi skördade i somras. Maten serveras utportionerad på marken, för att tramp, spill och gödsel ska spridas över hela hagen och därmed bli en fin resurs för livet i jorden. Vi gör ju så med korna och tycker det är ett smidigt och resurseffektivt sätt ur många synvinklar, så därav samma koncept med fåren.

Fodret är hösilage som är taget i ett något tidigare växtstadium än det vi ger till korna. För medan korna sopar i sig det mesta, så är fårens plockiga små munnar betydligt mer kräsna och ratar allt som är lite grovt.

Ja, det var väl det om fåren. Ställ gärna fler frågor, om det är något ni undrar över!

Länsstyrelsen Dalarna anordnar en ERFA- grupp på temat, regenerativ nötboskapshållning (ej mjölk), där du som är intresserad kan utvecklas tillsammans med andra, oberoende av nuvarande kunskapsnivå eller storlek på besättning.

Innehållet anpassas efter gruppens funderingar och behov, och baseras på 4 fysiska träffar under 2023, där den första går av stapeln 18 april 15.00-18.00, här i Grangärde. Utöver att deltagarna då får möjlighet bekanta sig med varandra och vidare forma träffarna utefter önskan och behov, så kommer jag berätta om vår verksamhet och introducera grundtankarna för Regenerativt lantbruk. Vi kommer även kolla på verksamheten ute i fält, och har vi tur så får vi bevittna nån kalvning också. Jag kommer sen finnas med som mentor på de andra träffarna, vars datum och plats bestäms gemensamt i gruppen. Deltagandet är kostnadsfritt.

Låter det intressant? Kontakta Anders.carlborg@lansstyrelsen.se

Hoppas vi ses!

Mänskligheten vill gärna slå sig för bröstet och beundra sin egna arts intelligens. Vi har tagit oss ut i rymden, uppfunnit internet och smartphones, mjölkskumare och kärnvapen. Vi kan skriva krångliga rapporter med massa siffor och staplar, i ett försök att förstå den värld som vi lever i. Samtidigt är vi det enda däggdjur som systematiskt förstör våra egna levnadsbetingelser. Och andras. Inte särskilt intelligent om du frågar mig.

Men varför har det blivit så? Är vi genuint elaka och själviska, eller kan det handla om vårat sätt att tänka och ta beslut? För att förstå vad jag menar, behöver vi fördjupa oss i skillnaden mellan komplicerat och komplext.

Komplicerade system eller problem kan vara svåra att förstå sig på, men de är ändå lösbara och förutsägbara om man har kunskap om de ingående komponenterna och deras inbördes relationer. Ofta är komplicerade problem eller system mekaniska sådana, skapade och designade av människan. Exempel på komplicerade system eller saker är en elbil, urverk, dator eller cykel. Om någon komponent i dessa går sönder, så slutar saken att fungera så som det är tänkt. Dock är problemet relativt lätt att lösa, för den som har full kunskap om de olika komponenterna som utgör det komplicerade systemet/saken. Då kan den skadade delen lätt bytas ut och sen fungerar maskinen som vanligt igen.

Ta exempelvis en bilmotor. Om du plockar bort en komponent av bilmotorn så slutar den fungera. För mig som inte kan något om motorer, så är det ett komplicerat problem att lösa. För den som kan något om bilmotorer så kan den lätt felsöka utifrån sina kunskaper kring delarna i motorn och hur varje del bidrar till att motorn fungerar. När mekanikern funnit problemet, kan delen lätt bytas ut mot en ny och motorn fungerar som vanligt igen.

Att förstå och lösa problem likt detta är vi människor oerhört duktiga på. Det är ett linjärt tänkande som fått oss att överleva och bli till vad vi är idag. Många av sakerna vi har omkring oss är komplicerade ting av död materia, men vi lever i en värld av liv, och liv är komplext. Och det komplexa ter sig annorlunda.

Komplexa system och problem består också av många delar, men kännedom om varje dels egenskaper räcker inte till för att förklara hela systemets egenskaper. Detta gör att man till fullo inte kan förutsäga exakt vad som kommer hända om man ändrar i något det, eller tar bort en del. Dessa system är självorganiserande, vilket innebär att om en ingående del förändras eller helt tas bort – så slutar inte systemet att fungera, men det fungerar på ett annat sätt och ger påverkan på alla de andra komponenterna som ingår.

Exempelvis en familj. Om en person dör, så kommer familjen fortsätta finnas till och fungera, men inte som förut. Och även fast en ny individ ansluter sig till familjen, så kan denne inte obemärkt ersätta personen som dog. Och vi kan aldrig förutspå hur familjen kommer omforma sig, till följd av de händelser som skett eller kommer att ske.

Problemet uppstår när vi använder det linjära tankesättet att lösa problem – som fungerar så bra på komplicerade saker – i komplexa sammanhang. När vi tror att ekosystem, djur, organisationer, växter och människor – fungerar som en bilmotor. För det gör de inte. Och det är först när vi inser det, och ödmjukt erkänner att vi hittills inte varit så duktiga på att överblicka och hantera komplexa utmaningar, som mänsklighet kan ta sig vidare.

För det är i det erkännandet som vi kan utforska ett annat sätt att tänka och ta beslut. Det är i det erkännandet som vi kan ta sats och låta homosapiens bli en regenerativ kraft istället för en degenerativ. Och det är först i den processen, som vi på riktigt kan ta oss an de utmaningar som mänskligheten står inför. Energikris, utarmade jordar, artutrotning och utbredd skräck för kofisar – kraftfulla symptom på mänsklighetens tillkortakommande inom komplexitet.

Vi kan inte lösa dagens problem med samma typ av tankar och agerande som skapade dem.

Och det är det som är mänsklighetens största utmaning; att lära oss tänka och ta beslut på ett annat sätt, i de komplexa sammanhang som vi är och beror av. Låt oss börja i just den vetskapen.

Sportlovsfredag och det vankades koflytt som aktivitet! Inte alltid så populärt när det annonseras till berörda sportlovslediga barn, men i slutändan brukar det ändå bli riktigt bra. Barnen blir ju större för varje år och kan vara mer delaktiga, vilket också gör aktiviteten roligare – för både barn och vuxna.

Det var inte så längesedan de var små och jag släpade runt dem på kärror och i bärryggsäckar, när någon gårdsyssla behövde bli uträttad. Så att de nu kan vara med och hjälpa till med det vi gör, känns fantastiskt fint. Eller som barnen säger; ”nu kan vi göra riktiga grejer!”

Men innan koflytt behövde de dagliga sysslorna uträttas. Det är en lärdom som kommit till mig under åren – börja alltid med det som absolut måste göras.

Att mata fåren är en sån grej. Och att fylla vatten till ungdjuren. Nilson höll självklart koll.

Och sen behövde det förberedas för själva flytten – foderhäckar och vattenkar som ska på nya ställen, montering av aggregat och lite sånt.

Alla (st)jälp-redorna , dvs korna, var med så klart, och inspekterade att att muttrarna var åtdragna på traktorn, inspekterade däckens mönsterdjup och retades genom att hotfullt nosa på hydralslangarna…och att stå i vägen, så klart. Det är lite av deras specialtalang, att placera sina stora kroppar där man har tänkt att åka. Och sen oförstående titta upp mot aktuell fordonsförare, som kan tuta och vifta hur mycket som helst, för korna har inte bråttom att flytta på sig. Typ så.

Kossan Dora tog en närmare titt på hinken, så att hon inte missade något gott.

Dora är en av mina absoluta favoritkor, och är en av de första vi köpte in. Hennes fullständiga namn är egentligen Ko-mandoran. Hon är ungefär tre hus bred, har den vackraste färgen av dem alla, och har ett ledarskap som överglänser vilken homo-sapiens-kurs som helst.

Och sen skedde flytten! Flocken samlades ihop av kosfösargänget som sen bytte roll och agerade vägvakter. Korna trampade lydigt över vägen och in till nästa hage. Tyvärr har jag inga bilder från de momenten, då det inte riktigt är läge att fiffla med mobilen just då. Men jag har en bild på nöjda barn efter en lyckad koflytt! Kanske var inte koflytt en så dålig sportlovsaktivitet ändå….

Iallafall inte när det hela avslutades med fika på bästa Brukskontoret café och bageri. Har ni inte varit dit, så är det dags. Kommentarer överflödiga. – just do it.

Hur mår korna?

Jo, de mår bra! Det är bara Glittra som har oklara besvär med bakklövarna och därför rör sig med ett besvärat uttryck. Hon fick därmed en vecka i VIC-avdelningen (Very Important Cow) tillsammans med Ellen som var med som sällskapsdam. Klövverkaren kom dit för att se över hennes klövar, men det enda resultatet av det, blev en ny räkning och kläder fulla av koskit. Vi kan konstatera att något med klövarna besvärar Glittra, men oklart vad och vad vi därmed ska göra åt det.

Dock så äter hon med god aptit, har gott hull och är med de andra i flocken, så även om hon är besvärad så verkar allmäntillståndet vara gott. Med tanke på att hon är dräktig och ska kalva om ca 2 månader, så håller vi tummarna för att det inte blir värre och att hon klarar sig genom sommaren. Troligtvis kommer hon och hennes kalv få spendera sommardagarna uppe i Mjölnarbacken, där det är som ett litet kopensionat för de individer som behöver något annat än den stora flocken och stora vidder.

Hur många kor har du nu?

Räknar vi alla individer av nötkreatur dvs både kor, tjurar och ungdjur, så är det strax över 50, varav 26 stycken beräknas kalva.

Hur många kor ska ni ha?

Exakt antal vet vi inte. Det avgörs av hur mycket djur markerna behöver för att uppnå högsta möjliga vitalitet. Och det är ju avhängt på vilka arealer vi får förtroendet att förvalta, vår egna kapacitet, ekonomi, och vad vi vill här i livet. För att inte tala om vad alla andra människor vill med detta landskap som vi tillsammans delar och lever i. Om majoriteten vill att det ska vara en asfalterad parkeringsplats, eller ett industrivänligt monokulturlandskap, så ska vi troligtvis minska ner flocken rejält. Än har jag dock inte känt några vibbar åt det hållet.

När sätter kalvningen igång?

Slutet av april och den bör vara klar innan juni tar vid. Även om det är en slitig tid, med mycket anspänning och ständiga dagar (och nätter) som bjuder på överraskningar, så är det svårt att inte bli hög på livet då. Kor som krystar fram nya liv i gröngult gräs, fåglarna som sjunger, solen som värmer, träden som börjar knoppas, kalvar som skuttar – LIVET som börjar bubbla och brusa överallt, och mitt jobb är att stå mitt uppe i det där, vara en del av allt det där – livskraften..! Man kan ju bli frälst av mindre.

Hur går det för Nilson?

Det går bra för Nilson! Det märks att han har passerat valpstadiet och blivit mer mogen, även om det finns lite unghundsfasoner att ta tag i. Vi har precis börjat valla lite på ungdomsgruppen, vilket är introduktionen till att vara med och jobba med nötkreaturflockarna. Fåren hanterar han nästintill dagligen, med blandat resultat, vilket nog mest beror på den taffliga föraren, dvs mig. Men jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra.

Och när han inte arbetar med djuren, så är hans favoritsysselsättning att leka kurragömma, brottas med pinnar och springa. Retas med en och annan katt är också ganska roligt. Däremellan slappar han framför kaminen eller på kökssoffan.

Får ni någon semester då?

Nej, inte om du menar 4 veckors tid med avtalsenligt lön, där vi kan göra vad som faller oss in när vi vaknar på morgonen. Det bekymrar mig dock inte, utan verkar vara något som mer skaver i andra, det faktum att vi inte tar semester. Jag ber om ursäkt för det, och kan intyga att det är helt självvalt.

Jag har istället valt 52 veckor med blygsam lön, där jag själv kan bestämma vad som är viktigt att ägna mig åt och hur jag ska genomföra det. En dag kanske jag tänker annorlunda, och offrar den självbestämmanderätten till förmån för en anställning och 4 veckors semester. Men just nu trivs jag med att arbeta 365 dagar om året, och själv bestämma hur jag prioriterar den tiden.

Det är så roligt med djur – nästan jämt. I fredags så hämtade vi fjolårets kalvar från respektive flockar och satte ihop dem till en egen ungdomsflock på Stakheden. Sen dess har inget varit sig likt.

Att ungdomsflocken har ett intensivt muande under ett par dygn efter flytten, är bara att räkna med. Dock verkar den här gruppen nått en ny nivå, då det av inkomna rapporter att döma, varit ett (ursäkta språket) jävla liv natten mellan fredag och lördag.

Och som inte det vore nog, så möte Millimetermannen dem ute på parkeringen morgonen efter. De har alltså gått igenom tråden. Och trots diverse stängselfix, trixande och mixande, så är det tre individer som fortsätter gå igenom tråden, gång på gång på gång. Och sen står de där och skriker ett tag. Och sen går de tillbaka till ungdomsflocken igen, in i hagen, genom tråden. Som om det inte vore någon ström i, men det är det.

Till en början blir man som ansvarig människa, lite lätt uppstressad av att se dem utanför tråden. Man skyndar sig, anstränger sig att få tillbaka dem, och andas ut när de väl är på rätt sida. Men när de stegar ut för 7:e gången samma dag, så börjar man ge upp.

Själva grejen är ju att de, hittills, har stegat in igen, så man kan ju fråga sig själv om det överhuvudtaget är ett problem att kreaturen är utanför hagen? Om de väljer att vandra iväg, så kommer de med all sannolikhet leta upp sin forna flock i Norrbo, och då är kanske det största problemet att de inte har reflexväst på sig?

Hur som helst, så borde de ge med sig snart och acceptera sin nya flock, utan mödrar som styr upp deras tillvaro. Min förhoppning var att några äldre stutar skulle ta det ansvaret, att styra upp den nya flocken, men jag kan bara konstatera att stutar är stutar och kor är kor. Och det verkar behövas en erfaren ko för att axla ansvaret över ett oroligt och förvirrat ungdomsgäng. (Det är här väldigt lockande att dra någon parallell till manligt och kvinnligt, men jag avstår den här gången.)

Men nu är det dags att sova, för vad som väntar imorgon har inte den blekaste aning om. Kanske får jag hämta utbrytargruppen i Norrbo. Kanske står de bara ute på parkeringen och skriker. Kanske har de förvirrat sig ut på sjön? Kanske ligger de nöjt och idisslar i hagen. Den som lever får se…. Förhoppningsvis kreatur som stannat i sin hage.