Alla som under pandemin haft digitala möten i hemmiljö tillsammans med barn och djur, vet hur det kan vara. I samma stund som du kopplar upp till mötet så får hunden nån typ av rännskita och ungarna startar världskrig, Katterna ska ut eller in, typ var 5:e minut och får dem inte som de vill, så skriker de på klassiskt kattmanér. Mitt i allt så krisar något på gården, så den andra vuxna som du räknade med skulle ta hand om djur och ungar, står där och viftar bredvid skärmen för att få svar eller hjälp. Samtidigt sitter du där med sammanbitna tänder och tittar in i skärmen och försöker hänga med i vad som sägs. Alternativt slänger du på dig ett headset och försöker lösa situationen samtidigt som du klamrar dig fast i mötet och resultatet blir allt annat än bra. Stressnivån hamnar på topp och åtminstone jag blir till min sämsta version i ett sådant läge.
Så när det inför helgen stundade tre dagar med digitala möten till följd av en utbildningsträff som ställdes om till digital, så var det inte svårt att inse att hemma kan jag absolut inte vara. Pulsen steg, pannan drog ihop sig och käkmusklerna hårdnade vid blotta tanken.
Så jag packade min väska och åkte till min syster. Där stängde jag in mig i hennes källare hela helgen och lämnade iväg allt ansvar för djur, ungar och gård på andra. Stängde av telefonen och koncentrerade mig på det jag skulle. Det var så oerhört skönt! En fantastisk upplevelse som jag varmt kan rekommenderar till alla som bär ansvaret över familjesamordning – leta upp en källare, stäng in dig och ägna dig åt det du vill.
Om du dessutom har någon som kan utfodra dig med mat mellan varven så är lyckan gjord! Ska definitivt upprepa samma förfarande snart igen – digital träff eller ej. Nån som ska med?
Så mitt i prick!
Känns bra att det är någon som känner igen sig, så det inte bara är här hemma som det är total cirkus..! 🙂
Det är ju en toppenide du kommer med. Alla i den generationen som sliter i vardagen behöver verkligen egentid på ett eller annat sätt. Å så service med käk också, ett plus i kanten. Vi behöver nog egentid alla men det är lättare när barnen inte bor hemma längre. Gubben och jag, vi är pensionärer, har det ett tag på em. Han brukar säga nu går jag och leker lite, det innebär, att han släktforskar. Och jag gör det jag vill.
Önskar dej/er all kraft i vardagen så ni orkar streta på med ert fantastiska arbete.
Ja man behöver umgås med sig själv ibland. Vad fint att ni hittat ert sätt!