Med jämna mellanrum så kommer det in frågor kring vår verksamhet, så jag tänkte att det var dags att svara på dem officiellt här på bloggen.
Hur många kor har ni?
I dagsläget har vi 50 nötkreatur, varav 24 stycken beräknas kalva till våren.
Hur mycket mark har ni?
Vi har fått förtroendet att bruka ca 70 ha mark, varav majoriteten tillhör någon annan. Markägarna är i huvudsak olika privatpersoner, men även Svenska kyrkan och Ludvika kommun. För vår egna del gör vi inte skillnad på åkermark och betesmark, eftersom vi betar all mark. All mark lämpar sig dock inte för att skörda vinterfoder med maskin, så den arealen är något mindre, men sammanlagt ca 70 ha.
Hur får ni foder?
Våra djur äter enbart grovfoder, dvs gräs. På vår, sommar och höst betar dem, så då blir det även en del löv och örter. På vintern, när snön ligger tjock och isen hård, äter de hösilage som helt enkelt är gräs och örter som konserverats genom torkning och inplastning. Allt vinterfoder skördar vi själva med maskin på de marker vi har fått förtroende att bruka. Millimetermannen slår av, stränglägger och balar. Jag kör plastaren och fixar med allt annat runtomkring.
Vad använder ni för utsäde?
Vi använder befintlig fröbank i jorden. Den är kostnadseffektiv, varierande och har aldrig gjort oss besvikna vad gäller grobarhet eller djurens tillväxt. Utmaningen ligger i att använda djuren på ett sätt som ger bästa möjliga förutsättningar för god växtlighet och god jordhälsa.
Vår strävan är att bygga upp perenna gräsmarker som inte är beroende av maskinell bearbetning eller tillförsel av olika pesticider eller mineralgödsel. Det känns mest recilient inför en framtid som vi inte vet hur den kommer utveckla sig, men också mest etiskt mot livet som lever här nu (allt från skalbaggar och svampar till människor och rävar), och de som ska leva här efter oss.
Vid något enstaka tillfälle har vi spritt ut någon fröblandning för hand över en liten yta, men har ännu inte sett någon anledning att utöka den aktiviteten.
Vart är djuren på vintern?
De är i landskapet, då vi är med i utedriftsprogrammet för nötkreatur. Utedriftsprogrammet innebär att vi betalar för att ha fler utomstående kontroller av vår djurhållning (dvs en veterinär kommer hit med jämna mellanrumför att försäkra sig och oss om djurens hälsa och välmående är på topp) och i utbyte får vi förtroendet att kunna fortsätta flytta runt djuren i landskapet även vintertid.
Rent praktiskt innebär det att djuren inte har ett regelrätt tak att gå in under, men de ska kunna söka skydd i den terräng där de befinner sig, hitta vettiga platser att ligga på och helt enkelt vara vid god hälsa och välmående. Det kräver en hel del engagemang, omsorg och tankeverksamhet från oss som djurägare, men känns som den självklara vägen för oss att gå. Om du klickar här kan du läsa om vad jag skrivit om Utedriftsprogrammet för nötkreatur, i samband med att vi gick med.
Du kan sen fortsätta till det här inlägget, för att läsa mer om vår strategi för utfodring under vinterhalvåret.
Hur får ni lantbruket att gå runt?
En mycket relevant fråga, som kräver en del följdfrågor. Den första – får vi det att gå runt? Skulle man strikt kolla på vårt timpenning, dvs splitta överskottet på antalet timmar som jag och min man lägger in i verksamheten, så skulle majoriteten av er läsare tänka att vi är fullkomligt dumma i huvudet. Och kanske är vi det.
Men för oss handlar det inte bara om antalet kronor vi tjänar per timme, även om vi i dagsläget tar en del aktiva beslut för att det ska bli bättre. För vi behöver ändå kunna betala våra räkningar och ändå hinna med att sova, äta och umgås.
Men verksamheten med djuren och landskapet ger oss meningsfullhet, motion, mat på bordet och en hel del lärofyllda utmaningar. Verksamheten, är just nu, vårt bästa sätt att åstadkomma vad vi vill med vår korta stund på jorden. En dag kanske det inte längre är så, och då lägger vi ner. Vi har byggt verksamheten precis så, att den dagen vi inte vill längre, då är det bara att avsluta. Det är en oerhörd frihet att veta det – vi kan sluta när vi vill. Vi väljer att göra det här.
Men för att ge ett enkelt svar utan för stora utsvävningar på frågan; hur får ni lantbruket att gå runt? Vi har låga utgifter, finner meningsfullhet i vad vi gör och Millimetermannen har ett lönejobb under vinterhalvåret. Vi tar återtag på allt kött och säljer direkt till konsument.
Det var kort om det! Det finns en del andra tankar, frågor och påståenden som jag också planerar att bemöta, men det får bli egna inlägg framöver. Så håll utkik; du som tänker att vi utarmar markerna, betar dåligt eller är för oansvariga för att välja lämpligt utsäde till djurens vinterfoder. Det finns ett därför till varenda varför, och jag önskar mig ännu fler frågor, så funderar du på något – skicka mig ett meddelande eller kommentar!
Säljer ni kött?