Måndag och jag vaknar med tät näsa, huvudvärk och en kropp som känns febrig. Föga förvånande egentligen. September har varit en intensiv månad, och helgen som nu är över, var som någon form av målsnöre.
Den innehöll 120 mil i bil, påkörning bakifrån och försäkringsärende, vänner som steppar in och hjälper till att flytta kor, familj som passar hund och barn, extrafamilj som förser oss med mat, konservering av tomater och paprika, ett barn som lagar matberedaren, strupsång av en man i eskimåkläder och kärt återseende på en plats som jag pratat så mycket om och hänvisat till – men aldrig besökt.
Livet – vad fantastiskt oberäkneligt det är.
Allt nötkött är nu utlämnat, korna är flyttade till området där de ska vara över vintern, tjurkalvarna och deras mammor här separerats från övriga flocken och inplanerade föreläsningar är avklarade. Barnens aktiviteter har gått in i vinter-mode, vardagsrutinerna börjar kila sig fast, och växthuset är slutskördat.
Majoriteten av potatisen ligger fortfarande i jorden, men idag ska kroppen få vila. Är tanken. Jag har svårt att vila i stillhet, om jag inte är så trött så jag behöver sova. Jag föredrar att vila i långsam rörelse. När tanken får vandra som den vill och tiden inte har någon betydelse. Helst i kontakt med jord eller något som växer i eller av jorden. Så kanske petar jag upp några potatisar ändå, för min egna hälsas skull. För att det är vila och återhämtning, för mig.
Den här veckan drar älgjakten igång också, men för första gången så observerar vi den på avstånd. Man kan prova det ibland också, att avstå. Att betrakta från ett annat håll. Vi testar det nu.
Och är det någon som behöver en bössa inför veckan som stundar, så har jag ett företagsamt barn som tillverkat träbössor i lite olika modeller. Samtliga är designade, ursågade, slipade och provskjutna av entreprenören i fråga.
De finns till salu för 100kr/st – hör av er till mig om ni är intresserade! (alla förtjänster går direkt till entreprenörens sparbössa, jag ställer upp som PR-konsulent på ideell basis)
Men då så. Då är det väl dags att kicka igång den här måndagen. Önskar er en fin vecka!
Det är så trevligt att läsa dina ”krönikor”. Tack för domnoch lycka till med trägevären – de är så fina men jag är lite för gammal för sånt!