No. 5 Gränge Ko-nytt

Om kossorna hade tagit semester vid förra publiceringen, så var det för att de laddade inför veckorna som skulle komma. Det är också anledningen till att Gränge Ko-nytt tog ledigt en vecka – redaktören behövde sova ikapp! Men nu är vi på banan igen.

Kalv-boom och kalvdramatik

Första-gångskalvarna nere på Stakheden pluppade ut kalvar på löpande band, och i det flesta fall gick det smidigt och fint. Men under tisdagseftermiddagen var det en utdragen kalvning som bönderna behövde assistera. Grindar och behandlingsbox kördes fram med traktorn, och sen var det dags att agera kalvmorska. Felläge konstaterades och Millimetermannen plockade fram en oanad talang som lugn och beslutsam kalvförlösare, som mindes varenda detalj av kalvningskursen som gick av stapeln för några månader sedan. Felläge rättades till och sen drogs kalven ut då värkarbetet hos kossan hade avstannat. Ut kom en stor och välmående tjurkalv.

Kon var aningen medtagen, men efter omsorg och några hinkar vatten så piggnade hon till och tog väl hand om sin kalv.

Smyg som en indian!

Kalvningar betyder märkning, och märkning betyder två bönder som smyger fram på led. Stina först med märktängerna i handen, Magnus därefter med oklar uppgift. Men troligtvis som något moraliskt stöd som är redo att hoppa in i hjälterollen om något skulle gå snett. Hittills har allt gått smärtfritt och Stina gör som hon brukar göra – närmar sig kalven långsamt och med trygg och obekymrad kroppshållning. Men plötsligt hör hon bakom sin rygg, ett tyst men upprört väsande; Smyg som en indian! Hon vänder sig om och ser där Magnus som upprörd står och stampar med sin stövelbeklädda fot medan han upprepar meddelandet; smyg som en indian! Uppenbart missnöjd över sin partnerns insats inom specialgrenen smyga-på-djur. Varpå hela kalvjakten tog slut, eftersom Stina föll ihop i en skrattattack. Det finns något oerhört underhållande i att uppleva Magnus 45 år, som småsurt instruerar Stina 36 år, att smyga som en indian.

Som en utveckling av verksamheten kommer nu Magnus hålla helgkurser i indian-smygandets ädla konst – teori varvas med praktik och efter genomgången kurs erhåller du ett certifikat som intygar att du kan indian-smyga. Certifikatet krävs för att få märka kalvar i fält och ertappas du av kontrollorganet att märka kalvar utan att ha certifikatet i bakfickan, så väntas dyra sanktioner, ett bannande finger och evig skam – helt i linje med övrig bonde-byråkrati.

Kalvar på rymmen

I ett missriktat försök att hjälpa en kalv att komma till flocken, så skaffade sig bönderna lite mer att göra. Istället för att gå till övriga flocken så sprang den genom stängslet och ut på Stakhedsvägen, vidare genom diverse trädgårdar, genom en fårhage och fram till ravinen. Efter sprang bönderna i storstövlar och arbetskläder, hoppandes över rabatter och diken, viftandes mot bilar och med ett ganska stressat uttryck i både ansikte och kroppsspråk. Slutligen lyckades de få kalven att springa åt rätt håll och tillbaka in i hagen, och kunde därefter andas ut efter en imponerande språngmarsch.

Nästa dag var det dock dags igen, då stjälpredorna till bönder återigen var i farten. I samband med en märkning, efter att de smygit fram som indianer, så sprang kalven genom stängslet och ut mot Stakhedsvägen. Och efter kom bönderna i storstövlar och med imponerande steglängd. Tack vara rådigt ingripande från en ko-granne, så hann kalven inte så långt den här gången under kunde motas tillbaka in hagen redan efter att en trädgård var passerad.

FOTNOT: Kalven som skulle ”hjälpas” till flocken vågade inte gå över ett lerigt parti i hagen. Till saken hör, att kalven utmärker sig i flocken genom att benen och partiet upp mot magen är i princip helvita och det ser ut som att den har vita strumpor på sig. Han har därmed, logiskt nog, fått namnet Vitstrumpa. Var det ett logiskt sammanträffande eller en ren slump att just Vitstrumpa inte ville gå över det leriga partiet som alla andra kalvar med lätthet skuttar över? Vi inväntar på en vetenskaplig rapport i ämnet innan vi vågar uttala oss.

Kalv-loppet

Under händelserna med kalvarna på rymmen, uppmärksammades Millimetermannens imponerade sprintförmåga. Och som vi alla vet, så ska speciella händelser med utmärkande personer, minnas med någon form av evenemang. Vi överväger därför att bjuda in till Kalv-loppet. En sprintform som genomförs i stövlar, med start i hagen på Stakheden.

Man kastar sig genom eltråden, löper Stakhedsvägen ner, in genom en häck, över en rabatt, sicksackar mellan några leksaker och bilar, in i fårhagen, rundar en tall och sen tillbaka igen genom trädgårdarna. Målgången sker nere på Stakheden när man kastar sig in genom eltrådarna igen. Deltagaravgift 100kr som avkortat går till förlåtande buketter till trädgårdsägare och eventuella lagningar av staketet. Vinnaren får en guldstövel samt ett hedersamt diplom som fungerar som CV vid eventuell arbetsansökan på lantbruk. Vad tror ni – är ni med?

Kalven som försvann

Kort efter kalabaliken med kalvarna utanför stängslet, så började 73:an ett intensivt råmande efter sin kalv. Till en börjar reagerade bönderna inte nämnvärt, eftersom det ibland händer att korna bli lite irriterade på kalvarna som inte kommer springande direkt när det är matdags. Men när råmandet fortsatte, och tog en allt mer desperat ton, så anades oråd. Att 73:an dessutom stod alldeles vid stängslet och vänd mot ån som är strax utanför, gav grogrund för en stark oro hos bönderna. Kalven var ett dygn gammal – hade den snubblat ut genom stängslet och ner i den strömmande ån?

Ett intensivt sökande inleddes tillsammans med kon, där hagen söktes av ett flertal gånger, utan resultat. Sökområdet utökades, men även det utan resultat. Kon återkom ständigt till samma plats vid ån, som om det var där hon sist såg sin kalv. Och med timmarna som gick så blev kon allt mer förtvivlad, liksom bönderna.

Tillslut passerades gränsen till hopplöshet, och bönderna tog till sig insikten om att kalven inte fanns att finna, så troligen hade den drunknat. I famlandet efter ett sista halmstrå, så publicerades ett meddelande på sociala medier, vilket ledde till ytterligare sökinsatser och mental stöttning av den trötta och gråtande bonden. Och då, som ett under, så fann Millimetermanen kalven i en grop under en rot – inne i hagen. Djupt sovandes och högst obekymrad och ovetande om moderns och böndernas förtvivlan. Millimetermannen knuffade ut den sovande kalven från gropen, varpå den yrvaket sprang upp och på pigga ben tog sig direkt bort till sin mamma för ett stärkande mål mat.

Ja, men annars då?

Parallellt med oväntade händelser och dramatik, så har bönderna ägnat sig intensivt åt stängsling, omgruppering av djur och flytt av densamma. Ännu mer potatis har blivit satt, några tomater har placerat i växthuset och den administrativa delen av bonderiet har blivit än mer eftersatt. Men kanske så är den mest intensiva vår- och försommarinsatsen nu avklarad. Det beror på vad djuren har tänkt hitta på, dessa veckor fram tills höskörden drar igång! Spänningen är olidlig – kommer det finnas bränsle, och om det kommer finnas – vad blir kostnaden? Och om kostnaden överstiger tillgångarna – hur gör bonden då?

Veckans fråga – har alla kalvat klart nu?

Nej, det är två eftersläntare som ännu inte har kalvat. Dessa två är kvar på Stakheden, medan de andra korna och kalvarna flyter vidare genom landskapet. Hittills har det blivit 20 kalvar, varav majoriteten är tjurkalvar.