Om mellanrummen.

Så här skrev jag på min Instagram förra veckan;

”Onsdag. Det har regnat hela dagen. Så där så jag måste ha telefonen i plastpåse för att den inte ska bli fuktskadad. Det är lika bra. Jag känner allt mer aversion mot sociala medier. Vad det gör med oss människor. Vad det gör med mig.

Visst finns det en del ljusglimtar. Konstnärliga bilder och livstolkningar som förgyller för en stund. Förebilder och kloka texter. Underhållande skådespel och smarta lösningar. Och en hel massa annat också, som jag inte själv valt att ta del av.

Och allt är sammanmixat på ett sätt som hijackar min hjärna. Kapar den. Stjäl min tid och ger mig luftslott tillbaka. Jag vet att det påverkar mig. Kanske mer än vad jag är medveten om. Och jag tror inte att det är till det bättre. Tyvärr.

Så jag backar ett tag. Kliver tillbaka till det gamla och långsamma. Vad händer då? Jag tänkte ta reda på det.

Så vill man ta del av mina texter och bilder, så kommer de luftas på bloggen framöver.

För även IRL finns det ljusglimtar. Konstnärliga bilder och livstolkningar som förgyller för en stund. Förebilder och kloka texter. Underhållande skådespel och smarta lösningar. Och en hel massa annat också, som jag inte själv valt att ta del av. Men det har en annan dimension.

Kanske blir det en kort paus från instagram. Kanske hittar jag ett sätt att hantera det hela. Kanske är det bara hösten, mörkret och vätan som får mig att längta efter något annat, något mer. Kanske är det här det bästa beslut som jag tagit. Det återstår att se.”

Jag har sedan flera år haft alla aviseringar på mobilen avstängda, men nu handlar det istället om att inte delta eller ta del av den informationsmatning och interaktion som sociala medier ändå är. Att inte använda Instagram som tidsfördriv helt enkelt. Facebook har jag distansierat mig från sedan ett drygt halvår tillbaka, genom att helt enkelt inte ha det installerat på telefonen. Upplevelsen har varit övervägande positivt. Därav min nyfikenhet kring vad ett likande ställningstagande kring instagram kan leda till.

Nu har det gått några dagar, och hittills kan jag konstatera att mellanrummen har kommit tillbaka till mitt medvetande. Mellanrummen, de där små länkarna av tid, som hakar ihop alla små aktiviteter till en fullständig dag. De fylldes förut av scrollande, som i sin tur gav information om allt möjligt och omöjligt. Många gånger information som sällan behövdes eller efterfrågats av mig, men som tog tillräckligt mycket plats och intresse för att jag skulle glömma vad som egentligen var viktigt.

Men nu är mellanrummen tillbaka i mitt medvetande. Och då fylls de istället av mina egna tankar och reflektioner. Kring vad som varit, vad som är, och vad som ska bli. Det har gett mer sammanhållna dagar, även om de egentligen varit lika fullspäckade av aktiviteter, läxor, djurskötsel och stängselfix som tidigare. Det har, räknat i siffror, inte gett så mycket mer tid, men jag UPPLEVER att jag har väldigt mycket mer tid. Huvudet hinner liksom med.

Och det är en intressant observation och upplevelse tycker jag. Vikten av att mellanrummen. Vikten av tiden. Vikten av tiden för att lyssna till sina egna tankar och reflektioner, som en reaktion på omvärlden i ens direkta närhet. Och hur det kan ge mig känslan av att ha mer tid, även om den faktiska tiden som jag frigjort, egentligen är försumbar.

Det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig.