Ska vi sluta med djuren?

I veckan så nåddes jag av påståendet att vi skulle lägga av med djuren. Det gjorde mig lite paff, eftersom jag nyligen köpt in ett dussin nya herefordkvigor från Värmland och kände mig väldigt långt ifrån den förändringen.

Men efter en kort betänketid, så kom jag på att påståendet kanske härstammar från de facto att vi beslutat oss för att avveckla fåren. För så är det ju faktiskt. Eller iallfall nästan. En minimal flock tackor kommer troligtvis finnas kvar hemma på vår gård, mest som sällskapsdjur och markskötare. Men det kommer inte finnas någon flock som flyttas omkring nere på byn.

Anledningen är helt enkelt att vi vill frigöra tid för annat, och då behöver vi förändra något. Och då blev det fåren som fick stryka på foten den här gången. Det känns tråkigt, då jag vet att flocken varit väldigt uppskattad bland markägare och bybor. Men det känns också som helt rätt beslut utifrån vad vi som familj behöver just nu. Dessutom har Nilson börjat jobba mer med nötkreaturen, så fåren har lite spelat ut sin roll för hans träning också.

Beslutet känns om möjligt ännu mer rätt, när jag vet att tackorna flyttat till Calle och Åsa på Naturknuten i Borlänge.

Skulle jag vara får, så skulle jag vilja flytta dit. Och skulle jag vara förälder i Borlängetrakten, så skulle jag definitivt sätta mitt barn i deras barnomsorg. Nu är jag varken får eller förälder i Borlänge, men att få skicka dit mina sociala och kelsjuka tackor känns som det bästa alternativet som kunde uppstå. Tack Calle och Åsa för det!

Men trots att tackorna har flyttat dit, så är inte avvecklingen ännu inte riktigt i hamn. Sommarens lamm ska växa ett tag till, innan de går vidare i livets eviga kretslopp. (Allt kött är uppbokat, och blir det några förändringar kring det så låter jag er veta det.)

Så nu vet ni. Att vi ska inte sluta med djuren, men vi har valt att avveckla fårflocken.