Dagarna kretsar kring den här spillevinken – Nilson. Vi leker i snön, upptäcker skogen och tränar på att bete oss civiliserat (gäller både hund och människor). Det är inte alltid så lätt, men vi tränar och gör vårt bästa.
Vi brukar hänga nere på byn någon gång under dagen för att kolla på alla konstiga påhitt och ting som inte är så vanligt hos oss här i skogen – ex människor, bilar, bussar, rullatorer, sparkar och annat civiliserat. Ser ni oss, så får ni gärna säga hej och fråga hur vi kan använda tillfället för att träna att bete oss civiliserat. Det kan handla om att att inte hälsa alls, hur söt, glad och gullig man än må vara. Hunden alltså. Jag själv försöker hälsa oavsett, och missar jag det så är det för att jag har fokus på annat.
Men senaste veckan har vi inte hängt nere på byn eftersom vi är i karantän. Det är ganska lätt att vara i karantän när man bor ensligt i skogen. Här finns utrymme så det räcker till alla, alltid någon lämplig aktivitet och mycket frisk luft att fylla lungorna med. Och eftersom välmåendet och orken inte varit särskilt stukat, så har vi haft riktigt fina dagar.
Arbetat i skogen, gått promenader, byggt kojor och eldat. Och däremellan har vi vilat på köksgolvet. Jag skriver vi, eftersom det är vi. Nilson som behöver sin valpvila, och jag som har haft feber och ibland behövt återhämta mig. Det är en fin rythm vi har fått till, och jag kan konstatera att man ska inte underskatta en valp/febervila på ett köksgolv efter en stund ute i skogen!
Men nu längtar vi efter vanlig arbetsdag. Fåglarna har börjat kvittra ute i skogen, solens bleka strålar värmer och den finaste tiden ligger framför oss, full av förhoppningar!
Hej! Ja det finns sämre ställen att sitta i karantän på. Hoppas ni kryar på er snart. När ni är friska är det inte så dumt att nån gång åka in till staden och bara gå en tur i centrum, Alvin tyckte att uttrarna på Garvarna torg var hemska för att inte tala om hunden (statyn) utanför Polishuset. Bozze var mest fascinerad av dörrarna till Gallerian som åkte upp av sig själv. Sen var det ett stort äventyr att gå över gångbron till Väsmanstranden. Dessutom möter man ju många människor också. Garanterat en lång vilopaus efter ett stadsbesök😀
Jag, ska ta mig i kragen och åka in dit nån gång. Eftersom jag själv inte uppskattar stadsmiljö, så blir det allt mer sällan mellan gångerna… så det blir nog lika mycket miljöträning för mig som för valpen – får se vem som somnar först efteråt! 🙂