Äntligen vardag!

Söndag. Imorgon väntar åter vardag. Äntligen. Jag tycker om vardagen. Tycker om rutiner och fasta hållpunkter. Det ger mig trygghet, ro och mod. Oerhört ohippt dock, att gilla rutiner och vardag. Det är lite coolare att gilla impulsivitet, flexibilitet och snabba vändningar. Fest och flärd och intressanta semestermål. Men det gör inte jag. Jag gillar att mocka koskit kl.05.50 och sen undan för undan bocka av dagens hållpunkter. Förmiddagskaffet är vanligtvis min favorit.

Men med storhelger och ledigheter i kombination med baciller och virus av alla möjliga slag, så har det inte varit mycket till vardagsrutiner. Men nu, äntligen. Och jag håller alla tummar och tår för att vi får fortsätta vara friska!

Jag har nämligen en hel del takpanel som behöver bli kvistlackad och grundmålad. Och för att det ska bli gjort krävs det att vardagsrutinerna får rulla på. Jag ser fram emot kvällar med P1 i öronen och en pensel i handen, sovande barn och en vedspis som sprakar. Det ger ro. Och känns bra att veta, att för varje målad bräda, är vi ett steg närmare att bli klara med utbyggnaden.