Barfota utan strumpor och skor

Knådden är ett barfotabarn. Jag är en barfotavuxen. Master of the Dammsugare är vår missnöjda familjemedlem som springer efter oss med diverse förmaningar om att sätta på oss skor. Han förstår inte det där.

Att det är en frihetskänsla att bara kliva ut genom dörren och låta de nakna fötterna få kittlas av morgonfuktigt gräs. Bli lite kall om tårna medan man känner sommarsolen stråla mot ansiktet. Att få känna de vassa stenarna och sanden som fastnar mellan tårna när man haltande tar sig fram längs den varma grusvägen. Fuktig mossa med några stickande barr.

Fötterna blir visserligen lortiga, men de blir starka och tåliga. Och själen blir lite mera lycklig. I alla fall hos oss som känner friheten i att gå barfota. För oss som ibland vill känna med fötterna, uppleva med fötterna. Låta dem gå så som de är skapta, utan stöd eller hinder från mer eller mindre fotriktiga skor.

Sommaren är årstiden för oss. Då får dammsugarfolket säga vad de vill, muttra vilka ramsor de vill. För vi tänker fortsätta gå barfota, så är det bara. 

Vill du dessutom manifestera med att sjunga Barfotavisan, så hittar du den här.