Vi packade väskan och drog ut i skogen. Eller snarare lite längre ut i skogen. Alla tänkbara nödvändiga saker var med.

För vi skulle ju fälla träd.

Och Magnus skulle sätta upp flagg.

Men framför allt skulle vi fika. Och äta blåbär.

Tuvorna dignade av det blåa guldet, så det var bara att slå sig ner och börja äta. Så det gjorde vi. Och blev alldeles blåprickiga på rumporna.

Och på händerna och munnen och överallt annars som de små bären letade sig in. Precis som det ska vara efter en dag i blåbärsskogen.