Kategori: Djur och Natur (Sida 13 av 27)

Den vackraste tiden är nu.

29 april, 2015 / SlaktarStina / 4 kommentarer

Det är nu det är som vackrast. När grönskan börjar tränga igenom allt det där bruna och ögat verkligen ser färgprakten som breder ut sig i slänterna. När man kan ana den där vackra gröna färgen som snart täcker varenda träd. Kvällarna som är ljusa, fåglarnas intensiva kvitter och knotten och myggorna som ännu ligger och kurar någonstans i väntan på varmare tider. Det går så oerhört fort.

Om någon månad är träden och marken grön och hjärnan har vant sig vid färgprakten. Istället för att vara en källa till glädje och förväntan, blir det ytterligare en kuliss till vardagens rullande gång. Det är intressant det där, hur snabbt vi vänjer oss. Och hur årstiderna rullar på och hela tiden byter av varandra, naturens egna klockverk. Fantastiskt.

(Och jag inser att jag börjar låta som de där urtorra och tråkiga lärarna jag hade i grundskolan. Men jag förstår lite bättre nu vad de menade i all sin naturromantik. Vilket i sig innebär att jag börjar uppnå samma ålder som de var i då, dvs tråkigt vuxen, vilket i sig är befriande.Jaja. Mer om det en annan gång.)

Hur som helst. Vi är ute mycket nu. Det finns så mycket att upptäcka. Entusiasmen väger lika tungt hos mig och barnen när vi vältrar omkring här i skogen och upptäcker världen som vaknar till liv. Luktar på mossan. Samlar pinnar. Plockar vitsippor. Klappar spindlar. Tuggar på kottar. Allt sånt där livsviktigt som man måste hinna med, dagar som dessa.

Personalchefen gråter ut.

30 mars, 2015 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Idag lämnade Knas-Katten in sin avskedsansökan, då det blivit klart med hans nya gård. Det ger en klump i magen när jag tänker på det, att finaste Knas-Katten inte ska bo hos oss mer. Men klumpen löses upp när jag tänker på hur fint han kommer få det på sin nya gård, i hjärtat av Dalarna. Ett nytt kungadöme fyllt med råttor och kärlek – det kan inte bli bättre.

Men ändå, inom mig finns en liten sorg – han är ju ändå Knas-Katten. Finaste, speciella, knasiga Knas-Katten. Som var mitt stora sällskap här i skogen innan barnen kom. Han som mötte mig efter jobbet och som bet mig i tårna om nätterna. Jag kommer sakna honom. Jag hoppas han skickar ett vykort. Eller två.

Ett stort tack för allt engagemang som väcktes i jakten på en ny gård åt Knas-Katten – jag är överväldigad av all respons! Och tack vare er så har han nu en ny arbetsgivare som väntar på honom. Och fram till det bytet träder i kraft, ska jag lära honom allt jag kan om löneförhandling. Nu är det ju inte mig han ska förhandla med längre.

Effektiv gårdskatt söker nya utmaningar

26 mars, 2015 / SlaktarStina / Inga kommentarer

I egenskap av personalchef, är det med sorg i hjärtat jag måste meddela att vi och Knas-Katten bestämt oss för att gå skilda vägar. Efter flertalet medarbetarsamtal, där vi har gjort vårt yttersta att komma fram till en lösning som passar båda parter, är detta vad vi tillslut har kommit fram till. Detta med anledning av att Knas-Katten har uttryckt sitt missnöje över nytillskotten i teamet, det vill säga Knådden och Pyret. Han anser att de har svårt att samarbeta och tar för stor plats. Vidare känner han sig inte bekväm i rollen som handledare.

Pyret och Knådden, å andra sidan, anser att Knas-Katten inte har någon humor och är aningen för auktoritär. Som arbetsgivare har vi gjort vårt yttersta för att få teamet att fungera. Teambuildning, medarbetarsamtal, mutor – men när inget har gett en tillfredsställande lösning, så har vi tillslut hamnat där vi är idag.

Mellan parterna råder inga hårda känslor, då detta är ett gemensamt beslut. Knas-Katten har våra bästa referenser och är omtyckt, så vi har lovat honom att hjälpa till i sökandet efter en ny arbetsgivare. Så här nedan följer hans CV, vänligen hjälp oss att finna en ny gård åt honom!

KNAS-KATTEN CV

Jag är en långhårig blandraskatt som nu säker nya utmaningar. Vill komma till en gård där jag får vara ute hur mycket jag vill. Jag har en stark personlighet, älskar familjepromenader, älgkött och att klättra i träd. Finner även nöje i att jaga stenar och tycker om att mysa, bara det är på mina villkor. Min integritet är stark och jag finner mig inte i vad som helst, men då visar jag det tydligt. Tycker om barn, så länge de sitter still, är tysta och förstår vad jag menar (vilket har varit problemet med ungarna på den gården där jag är nu). Jag är en effektiv råttjägare och har goda referenser!

Utbildning:
– 2011-2015 LHS (Livets Hårda Skola)

Arbetslivserfarenhet:
– Gårdskatt hos Slaktarn´s sedan 2011, där jag nått graden av General i kriget mot råttorna

Meriter:
– Förutom att hålla gården fri från råttor och annat oknytt, så har han även lyckats fånga ekorrar och hermeliner. Dock inga rådjur. Vad vi vet.

Språk:
– Svenska
– Kattspråk
– Kroppsspråk

Övriga meriter:
– Tilldelad SlaktarStinas tapperhetsmedalj
– Mer att läsa om mig finner du här

Är du arbetsgivaren för mig? Ta kontakt med Kristina Forsberg, 073-6596671

Jobbet med gethuset.

1 februari, 2015 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Förra helgen kom det snö. Jag jublade – nu ska vi åka bob! Laddad till tårna och glad som en mört, så skyndade jag på morgonens bestyr för att få komma ut i det härliga vintervädret. Jag såg oss susa fram i backarna, röda om kinderna medan skrattet kittlade oss i magen. Snön som yrde, solen som lyste och en härlig, fantastisk, alldelles utomordentlig mor-och-son stund. I min iver hetsade jag det stackars barnet – bob, nu ska vi åka, jihooooo! BOB, Knådden, vi ska åka BOB!

Men jag borde förstått. Jag vet ju egentligen. Egentligen hur det är. Suck. Äpplet faller inte långt från trädet. För inte kan man ägna sig åt sådana oviktiga, banala och tråkiga saker som bobåkning – när det finns jobb som kan göras. Spikar att slå i, brädor att såga, skruvar att skruva och manicker att köra. Så där stod jag ensam, med bobben i handen, medan barnet tar sin såg och verktygslåda och knatar iväg till gethuset.

Ett gethus som för övrigt snart är klart! Och det är väl tack vare att det finns dem som jobbar hårt medan jag åker bob. Hur som helst. Inredningsreportage utlovas! Dock får det vänta tills allting är riktigt klart, men ni kan få en sneak-peak;

Ehhh….Dala-Floda golv? Just det, Dala-Floda golv. Fortsättning följer.

Att vänta getter

16 januari, 2015 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Att vänta getter är ju roligare än att vänta barn. Förberedelser, planering, spänning och förväntan – men jag slipper allt det där jobbiga med foglossning, hormonförändringar och okända människor som envist ska klappa mig på magen. Att vänta getter passar mig.

Trots att det dröjer närmare 6 månader innan våra nya familjemedlemmar gör entré här på vår lilla skogsgård, så är förberedelserna i full gång. Stolparna är uppe och hörnen är fixade. Just nu ägnar vi oss åt att spänna upp tråd och renovera fönster till getternas lilla hus, som vi kreativt nog har valt att kalla Gethuset. Sen återstår bara lite piffpiff i sann getanda och vi är redo för deras ankomst.

Det ska bli så spännande!

Äntligen minusgrader!

7 november, 2014 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är en befriande känsla att, efter några veckor av regn och rusk, gå ut genom dörren och känna kall, torr luft som flödar in i lungorna och nyper mig i kinderna. Det känns som om en kappa av bly liksom faller av min axlar och jag kan äntligen sträcka på mig igen, äntligen andas. Jag njuter av att få sätta på mig ett till lager kläder, dra ner mössan över öronen och låta näsan bli lite så där rödsnorig. Höra fraset under fötterna när jag går över den nyligen frusna marken och ljudet av den tunna ishinnan som spricker när jag oförsiktigt klampar på i den frusna lervällingen som tidigare varit vår gräsmatta.

Nästa gång världen blir grön så är det så mycket som händer. Taket och stommen ska upp på utbyggnaden. Getterna flyttar in på vår gård. Gamla lador och byggnader ska få nytt liv, medan andra ska få ett oundvikligt men värdigt slut. Det är så spännande, nu kan det äntligen börja hända saker!

Men tills dess skall jag njuta av minusgraderna.

Tillökning. Jodåsåatt….

13 augusti, 2014 / SlaktarStina / 1 kommentar

Man kan undra lite vad vi håller på med här uppe på vår lilla kulle. Inte nog med att i princip varenda trädfri yta är uppgrävd, det har även börjat sticka upp massa stolp här och var. I långa rader står de där, med en perfektion som bara en millimeterman kan uppbringa, och liksom väntar på att bli använda till något. Men vad?

Ska vi göra en gärdesgård för att vackert inrama den lilla skogsgård som växer fram? Nej. Har vi markerat våra markgränser? Nej. Vi ska ju sätta upp stängsel, såklart! Och där inne, idylliskt och harmoniskt, ska våra nya familjemedlemmar gå och beta ner all busk som kommer fram. I bästa fall. För det sägs att de kan vara lite rymningsbenägna, de små liven. Det är nämligen getter som skall utgöra tillökningen i vår familj. Ja, just det, getter. Vi ska bli getbönder.

Jodåsåatt…

Varför? Jo, de är ju så oerhört söta! Men framförallt för att de älskar att beta busk. Så förhoppningen är att de ska hjälpa oss att hålla markerna öppna och fina, utan att någon av oss behöver gå med röjsågen 24 timmar om dygnet hela sommarhalvåret. Risken är väl att vi kommer få jaga getter istället. Men det är en risk vi får ta. Om de nu inte har tänkt sig vara så där idylliska och harmoniska som jag har tänkt mig.

Hur som helst så ser jag fram emot detta med en dåres förtjusning! SlaktarStina och hennes getter så fina. Låter som början på en riktigt underhållande historia…

Knas-Katten och familjelivet

10 juli, 2014 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten ser vi inte mycket av nu för tiden. Det har väl sina vettiga förklaringar, har jag tänkt. Han är ju inte särskilt förtjust i barnskrik och tycker heller inte om kasta-boll-på-katten-leken som instiftats av Knådden, trots högljudda protester från föräldrarna. Han har väl helt enkelt tröttnat på familjelivet! Dessutom är det ju sommar, vilket innebär att han har fullt upp med att jaga råttor. Trodde jag. Men idag blev jag varse att det är någonting annat han jagar.

För helt plötsligt hördes ett okänt mjaaauuu från buskarna och Knas-Katten blev som paralyserad. Fram spatserar en mörk liten kattflicka. Stolt och ståtlig. Och ganska målinriktad kan jag se så här i efterhand. Åh, en kompis! tänkte jag.

Jaha, den typen av kompis. Helt plötsligt verkar Knas-Katten inte så skrämd av att utöka sitt familjeliv.

Eller så vet han att skotten är bortplockade, så att säga. Hur som helst så fick jag helt plötsligt mycket att göra någon annanstans. Men det känns ju bra att veta att även Knas-Katten får ta del av det goda här i livet.

Du magiska sommarkväll.

6 juli, 2014 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det är sommar, det är varmt. Det är fantastiska sommarkvällar. Men vi brukar oftast sitta inne och svettas, medan de djupa dofterna vibrerar utanför fönstret.

Förklaringen är enkel – knott. Knott till förbannelse. Du har ungefär 30 sekunder på dig när du stiger utanför dörren innan den gråa dimman av dessa små, vedervärdiga, köttätare gör dig galen. Men ibland. Ibland händer det. En varm bris sveper genom träden och knotten är bokstavligen bortblåsta. Magi uppstår.

Ikväll är en sådan kväll. När solen gömmer sig bakom grantopparna, luften är ljum och vi kan ligga ute på gräsmattan och svalka oss efter en svettig dag. Ligga där och titta på svalorna som far mot den molnfria himlen, höra ljuden som utgör den naturliga tystnaden och känna hur den svettklibbiga huden blir sval igen.

Känslan som infinner sig hoppas jag att alla människor någon gång får känna. En lugn glädje som signalerar till varje cell i kroppen att det är precis här jag ska vara. Just precis här, precis nu, precis som det är.

Morgonens lärdom

3 december, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det kan vara skönt att sitta uppe i lugn och ro ett par timmar efter att Knådden somnat. Dock är det inte lika skönt morgonen därpå. Trött så att jag nästan ser dubbelt, förbannar jag mig själv över mina utsvävningar.

För jag vet det. Jag vet det ju allt för väl. 05.43 börjar den obligatoriska och dagligt återkommande innebandymatchen. Snor, hosta och trötta morsor är helt oväsentligt, för är det match så är det match. Då kan man inte ligga kvar i sängen och såsa, bara bita ihop och göra sitt bästa. Den som inte lagt sig i tid får skylla sig själv.

Så ikväll. Ikväll är det jag som går och lägger mig i tid. För imorgon väntar en ny match.
05.43. pip.