Knas-Katten är borta. Igen. Det har hänt förut och han har kommit tillbaka. Men nu tycker jag att det börjar dröja väl länge. Vi har gått omkring och ropat, lockat med mat och älgkött, men ingen gensvar. Varje gång jag har öppnat dörren har jag hoppats på att den gråa hårbollen ska sitta där på trappen och mjaoa lite missnöjt över att jag inte öppnat tidigare, precis som han brukar göra. Eller komma springande när vi parkera bilen. Eller hoppa som en orangutang i glädjerus kring barnvagnen när det vankas promenad. Men icke. Han är saknad. Jag hoppas han snart kommer hem igen.
Och nej, det är inte bara en katt. Det är faktisk Knas-Katten.