Kategori: Djur och Natur (Sida 16 av 27)

Häromdagen träffade vi på en kopparsnok. Det slog mig vad fantastisk vackra de är i sina glänsande och skimrande skinn.

Men egentligen är det ju ingen snok. Eller orm för den delen. Det är tydligen en ödla som saknar yttre extremiteter. Och en ödla är den därför att den blinkar, av vad jag kan förstå. Eller så är det bara en smart orm som fattat att om jag flörtar lite grann, så tror de att jag är en ödla. Typ.

Hur som helst så är den iallafall fridlyst, som all andra grod- och kräldjur i Sverige. Så nu vet ni det också, inför regniga sommarkvällar när bilvägarna kokar av vilsna grodor. Kör försiktigt!

Jag fyllde år för några månader sedan. I present från min bror och hans fina familj fick jag en fin ros i kruka. Tack, tänkte jag, den håller sig säkert så här fin ända tills imorgon kväll. Kanske någon dag till om jag har tur. 

För rosorna i mina hem genom åren har varit många. Det blir lätt så när man försöker och försöker och försöker, men växten visar tydligt att hos dig trivs jag då icke! Och därmed dör en snabb död i ren protest. Och jag skaffar mig en ny och tänker; nej, nu jävlar ska du leva om jag så ska hålla vakt dygnet runt! Men inte ens det har funkat.

Så. Jag hyste inga stora förhoppningar inför denna fina present. Passade på och njöt av att den var så fin ett par dagar. Som sen blev veckor och som nu har blivit månader. Den verkar trivas, till min stora förvåning!

Men nu kommer grubblerierna; hur gör jag nu då? Nu när den inte dör, vad gör man då? Ska man plantera ut den? Ska den planteras om i kruka? Ska den övervintras? Hjälp mig!

Jag känner ju en skyldighet till att ta väl hand om den, nu när den har visat att här trivs jag bra! Och kom inte och fråga vad det är för sort, det har jag ingen aning om. Men den har gröna blad och själva blomman är som ni ser ljust rosagul. Kanske kan ni hjälpa mig med det också?

 Okej, så här är det. Om du tycker spindlar är väldigt obehagliga små djur som helst inte borde få finnas på vår planet, eller iallfall inte där du är – ja, då ska du nog avstå från att titta vidare i detta inlägg. Eller så gör du det ändå och kan sen känna dig stolt över att du faktiskt vågade, trots din rädsla. Som en början till en KBT-behandling kanske? Hur som helst…

För nu så ska ni få bekanta er med en av mina kompisar! Eller kompisar och kompisar, den är en av alla dem som verkar tycka om att bo här precis som jag, eftersom jag ser den med jämna mellanrum. Men som vanligt vet jag ingenting om den, så hjälp mig!

Jag tycker den här spindeln är så oerhört fascinererande då den har så starka och vackra färger. Den ser lite ut att höra hemma i någon regnskog i ett exotiskt land, men om så är fallet så har den emigrerat hit till lugnet i vår granskog. Jag kan inte klandra honom/henne.

Åh vad tråkig och nördig hon är! tänker ni kanske nu. Ja, så kanske är fallet och det trivs jag med. Men jag vill också ge dig något att fundera på; om jag hade visat samma bild och sagt att det var från min backpacker-resa i Amazonas djupaste regnskogar – hade du reagerat på samma sätt då? Antagligen inte.

Jag kan tycka att ibland är vi så upptagna med att upptäcka världen, att vi glömmer att upptäcka vad som finns omkring oss. Så berätta nu – vad har du upptäckt idag? Än är det inte försent!

I morse var Knas-Katten sur. Sur och förbannad. Han låg ihopkrupen ute i hallen och vägrade vara med på både morgonmys och morgonbus.

Både jag och Knådden lockade och pockade för att få honom på bättre humör, men utan att lyckas. Han bara blängde på oss och meddelandet var tydligt;

 
Nu passar det allt! Nu när allt kalasande är över, så då vill ni minsann ha mig med! Jag som sliter här hemma hela dagarna med att jaga råttor och annat otyg. För att inte tala om slitgörat att vakta och underhålla Knådden! Här offrar man sig ständigt i regn, sol och isande vindar för att ni ska ha det bra, men sen när festligheterna kommer då ska ni envisas med att bjuda in massa hundar och galna ungar som ska dra mig i svansen! För att inte tala om alla andra tokstollar som ska lyfta mig som om jag vore någon form av nalle! Och sen när man väl vågar sig fram för att vara med på kalaset och fira sin bäste vän – ja, då är tårtan uppäten, sången sjungen, paketen öppnade, ballongerna borta och Knådden sover. Jag är besviken. Och ARG!

Ungefär så tolkade vi in hans min. Och jag kan inte säga att han har fel. Så vi fick lov att ställa till med kalas för en fjärde dag. Fram med grädden!

Det funkade. För sen var de glada minerna tillbaka igen. Det är tur att han inte är så långsint den där katten.