Kategori: Djur och Natur (Sida 19 av 27)

En fågelholk att vara stolt över

18 mars, 2013 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Härom dagen hade vi träff med studiegruppen i motorsågskursen. Vi träffades mitt på dagen med ambitionen att såga, prata och fika. Och det gjorde vi också. Trots att det tidvis kändes som om jag mest slet i det förbannade startsnöret utan större respons från min vän motorsågen.

Service på sågen – Knas-Katten är självklart med!

Jag hade sågat en kortare tid, en övning. Stängde av motorsågen, pratade lite med mina kurskamrater och skulle starta sågen igen. Jag ryckte till i startsnöret, men ingenting hände. Jag ryckte igen men inget hände. Så jag slet lite till. Hårdare och hårdare. Det hjälpte föga. Det ska erkännas att jag blev förbannad. Och det blev definitivt inte bättre av att M himlade med ögonen och tog ifrån mig sågen med en suck. Men det lindrades något när inte heller han fick igång sågen. Väl hemma läste vi instruktionsboken och insåg att choken skulle användas mer flitigt än vad vi båda var vana vid. Skönt att man kan lösa teknikska problem genom att bara göra rätt.

För dagen efter var det inga problem att starta sågen, när vi gjorde rätt. Så jag övade lite extra hemma i vårsolens sken. Montering och demontering av kedja och svärd. Sen gav jag mig på att såga en fågelholk. Det gick riktigt bra! Och det blev en fågelholk! Dock kanske inte dimensionerad efter små skogsfåglar, men kanske kan jag sätta upp den på en lyktstolpe i huvudstaden och sälja som en etta med kokvrå.

Mäkta stolt!

Utetur

16 mars, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det är fina dagar nu. Kalla, men oerhört fina. Men det finns ju kläder och så värmer solen. Med andra ord vore det en skam att sitta inne hela dagarna! Så vi försöker att ta oss ut en sväng varje dag, Knådden och jag.

Efter att ha ätit frukost, plockat ur köksskåpen, pappersåtervinningen, dragit ut allt toalettpapper och kryddat det hela med några vedträn utspridda över huset – ja, då är en tur ute precis vad vi behöver. Så vi gör det enda rätta – sätter på oss våra fina traktormössor, stänger dörren och hoppas att Knas-Katten har städat tills vi kommer hem igen.
Oftast har han inte gjort det. Men det beror nog mest på att han är sur över att inte få följa med på promenad. Så jag kan nog förstå honom.

Bärryggsäcken får 10 poäng av 10 möjliga av både mig och Knådden! Den kommer att bli väl använd. Solglasögon var det enda som fattade oss, men trots det så kändes livet rätt fint.

Partner in crime

9 mars, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

– Hallå Knådden, gör du något bus?

– Vadå, jag!? Nej alltså… jag skulle bara…ehhh… eller vi skulle bara…. ehh… räkna makaronerna här i kartongen. Så du vet hur många du har.

-Titta här! Jag sorterar och Katten räknar. En…två….tre…..fyra…..

– Eller hur då Katten? Så skulle vi bara räkna makaronerna. Och sen lägga tillbaka dem. Hur många har du därborta!?

– Dra nu inte in mig i det här också!

Vårtecken

8 mars, 2013 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det finns kanske hopp om livet ändå! Våren verkar vara i antågande och det kan jag bevisa med två supersäkra vårtecken.

Knas-Katten ligger och lapar sol i soffan. Så där så han blir alldeles varm och gó i pälsen. Och sen när han behagar att gå där ifrån, så är det som en stor pälsmatta på den fläck där han har legat. Master of the Dammsugare gör entré. Vårtecken.

Ett annat säkert vårtecken är att min mamma besörjer mina stackars blommor. Eller snarare de torra spröten som sticker upp från krukorna. Hon klipper dem obarmhärtigt och sen säger hon;
– Du kommer väl ihåg att vattna de här nu?
– Jajajajajajaja, svarar jag och placerar ut de till synes tomma krukorna i fönstren. Sen glömmer jag av dem ett par dagar och försöker kompensera genom att chockvattna dem. Men sen är jag inne i bevattningstänkandet igen. Vårtecken.

Tack för hjälpen!

Motorsågskörkort – starten

3 mars, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag har satt mig med studieböckerna nu igen. Motorsågskörkort på nivå A+B är vad som hägrar som slutmål. Det känns spännande. Mycket spännande. När det här är över ska jag klara av att ta ner ett fullstort träd, själv.

Mycket användbar kunskap med andra ord. Iallafall när man bor som vi gör. Vilket också kanske är anledningen till att majoriteten av kvinnorna på kursen har sina rötter här i skogen.

Hur som helst så har vi iallafall kört igång i vår lilla studiegrupp. Vi har kollat film och planerat upp studiegången. Fikat. Besiktat skyddsutrustningen och gått igenom de olika sågtändernas funktion. Fikat. Börjat fila kedjor och skruvat med sågen. Tränat på att lägga första förband när inget första förband finns att tillgå, trots att reglementet säger så. Fikat.

En bra start, med andra ord. Till helgen drar vi igång med första riktiga utbildningsdagen tillsammans med våra instruktörer från Säker Skog. Spännande och roligt!

Då får vi träffa de andra studiegrupperna, vilket alltid är lika givande. Min erfarenhet från röjsågskursen säger mig att jag kommer samtala med en hel hop med människor som jag annars aldrig skulle få nöjet att hälsa på. Bara det är ju värt besväret. Men först ska det lagas sågskyddsbyxor. Håhåjaja.

Närhet

26 februari, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

En liten knådd upptar mycket av en småbarnsmors tid och uppmärksamhet. För att inte tala om energi. Så ibland när den lilla busungen har somnat så kan jag känna; Åh, äntligen. Nu är det jag. Bara jag, om blott för en liten stund. Sen sätter jag mig för att läsa en bok eller kolla runt på datorn.

Men då kommer han. Gåendes lite så där försiktigt och nonchalant som om jag inte skulle kunna genomskåda vad det är han vill. Men jag ser det i hela hans uppenbarelse. Hur skulle jag kunna undgå, vi känner varandra allt för väl vid det här laget. Så han kommer fram. Lite försiktigt, smygande. Sätter sig nära. Snusar på mig. Trycker sig mot mig.

Jag nonchalerar och tänker; nej, jag vill göra det här! Jag vill vara med mig själv nu! Men jag får med ens dåligt samvete. För jag vet att han saknar den gamla goda tiden. Tiden innan Knådden. Tiden då det var bara han och jag. Jag och han. Det är inte ofta vi hinner med varandra som förr.
Men jag fortsätter nonchalera. Stenansikte. Som om jag inte såg honom. Elakt. Riktigt elakt.

Då börjar han skrika och göra kullerbyttor. Här är jag – se mig, älska mig! Och jag kan inte annat än att ge med mig. Lägga ifrån mig datorn, öppna famnen och säga; men kom då! Så då får komma upp i knät. Bli kliad mellan öronen. Och vi har det lite som det var förr. Han och jag. Jag och han. SlaktarStina och Knas-Katten.

Den matkräsna katten

15 februari, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det hände sig så att kattmaten tog slut en dag. Vi hade inte varit tillräckligt uppmärksamma och fyllt på förrådet i tid. Det kan lätt bli så med all annan utfodring som det skall ordnas med.

I alla fall så tänkte jag att det är nog ingen direkt fara på torpet. Han klarar sig nog en dag utan just den kattmaten. Han brukar ju ta några råttor att äta. Dessutom föll det sig så att jag precis hade tinat upp lite rådjursfärs, i syfte att utfodra oss andra, något mindre håriga familjemedlemmar. Så jag gav honom en del av den.

Det ska erkännas att jag kände mig lite självbelåten och oerhört snäll och givmild när jag serverade Knas-katten denna finfina maten. Han älskar ju älgkött, så jag tänkte att nu blir han väl alldeles tokig. Och för att inte tala om bortskämd! Fina rådjursfärsen från våra egna marker, det går inte av för hackor! Men tydligen gjorde den det. För katten nosade bara lite skeptiskt och sen tittade han på mig som om jag vore dum i huvudet. Och kanske är jag det, som trodde att katten skulle vilja äta rådjursfärs, vad vet jag.

Resten av dagen hade jag honom tätt i hasorna, skrålande på en ge-mig-mat-jag-svälter-ihjäl-blues. Rådjursfärs dög tydligen inte åt den matkräsna katten. Älg ska det vara. Eller kattmat. Annars får det va.

Den smarta katten

4 februari, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Han är smart den där förbannade Knas-Katten. Jag tänkte lite slugt för mig själv att jag skulle lura in honom för lite egentid igen. Egentid för honom inomhus. Och egentid för mig och Knådden utomhus. Men han förstod vad jag hade i görningen och klättrade illa kvickt upp i det gamla fruktträdet. Omöjligt för mig att följa efter. Det hade bara blivit ett väldans knak och brak och sedan hade jag och halva trädet legat i snödrivan nedanför. Och så roligt ska han inte få det, den där Knas-Katten. Så jag blev kvar på marken, lockande och pockande. Men vad hjälpte det när han förstod att det vankades familjepromenad.

Så det blev inte bättre än att han följde med. Som vanligt. Vad ska man med hund till när man har en Knas-katt? Eller är det en Smart-Katt?

Vårvinterväder

3 februari, 2013 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Helgen bjöd på fantastiskt vårvinterväder med glittrande snövyer och en värmande sol. Det bästa tiden på vintern är äntligen här!

Så jag packade ner allt vad man kan tänka sig behöva för en snöskotur i skogen och gav mig iväg.

Men först jagade jag rätt på Knas-Katten och lät honom ha egentid inomhus. Han behöver det ibland. Och ibland behöver jag ta turer i skogen utan en katt som gnäller över att han får snö på tassarna. Han är inte alltid så tuff som det ser ut.

Och medan jag strövade omkring i skogen med något förstora snöskor på fötterna så passade Knådden på att sova. Synd för honom, han missade både rävspår och rester av ett uppätet rådjur. Dock oklart vilket rovdjur som varit i farten.

Men han hinner nog det också.

Förkylningsjakt.

1 februari, 2013 / SlaktarStina / 1 kommentar

Vi har varit ute mycket de senaste dagarna i hopp om att försöka ventilera bort alla förkylningsbacillusker som envetet valt att bosätta sig i våra kroppar. Det går framåt, men än är vi inte av med dem. De verkar inte fatta att de blivit vräkta för flera dagar sedan och är fullständigt oönskade.

Så vi har åkt pulka. Knas-Katten var självklart med. Han passade på att klättra i träd och göra konster. Där emellan så sköt han på när det gick för sakta.

Ibland drog han pulkan också, och då gick det undan. Bäst att hålla i sig! Hårt!

Så. Det är väl vad vi har sysslat med. Försökt jaga bort förkylningen med lite pulkaåkning. Men vi längtar till våren. Då ska vi ut på riktig upptäcktsfärd i närområdet. Kottar, grenar, träd, mossa, växter, myror, älgbajs och ostmackor. Den perfekta kombinationen.