Livskraft i samspel

Kategori: Djur och Natur (Sida 20 av 27)

Knas-Katten

Knas-Katten då? Hur är läget med honom?
Jo då. Han lever och härjar runt. Han och Knådden brukar sparra mot varandra. Jabba-jabba-jabba som Björnen Baloo säger i Djungelboken. Jag brukar dock bryta in innan det blir tårar, skrik och blodvite. På vem av de små kämparna låter jag vara osagt, det är inte helt självklart.

 
Men Knas-Katten brukar bli sur. Jag höll ju precis på att vinna matchen, vi hade ju skitroligt! Jovisst. De inser inte att jag räddar dem båda. Men i protest härjar den knasiga katten sen runt. Överallt. Klöser på mattor, soffan och biter mig i tårna. Gör allt för att få lite uppmärksamhet.

Tillslut tröttnar jag och slänger ut honom. När jag väl har fått tag på honom ska väl tilläggas. Det brukar bli några varv på nedervåningen och tillslut gör han alltid misstaget att bli inträngd i hallen, mot ytterdörren. Bra för mig, sämre för honom. För då är det lätt för mig att bara kasta ut honom. Han lär sig inte av sina misstag. Eller så är han smartare än så. För efter en liten stund, eller rättare sagt ca16 sekunder som är den tid det tar att gå från framsidan till baksidan, så är det något som buffar och skuffar mot altandörren.

Sen hör jag någon som ångerfullt jamar Förlåt, jag ska vara lugn och snäll. Låt mig bara slippa vara ute i denna kyla!

Och så blir han insläppt efter ett tag. Jag står inte ut med ljudet. Och det vet han mycket väl. Den förbannat smarta katten. Men han brukar hålla sig lugn då. Ett tag. Sen är cirkusen igång igen.

Månljuset

Det är kallt. Riktigt kallt. Sådär kallt att tystnaden låter krispig och månen och stjärnorna ger ett fantastiskt ljus. Ingen pannlampa behövs när jag går ut och plockar ur cirkusbilen efter dagens äventyr. Allt syns klart och tydligt, trots att det egentligen är mörka natten.

Kvällar som denna vill jag bara packa ryggsäcken med matsäck och dra iväg upp på berget. Lyssna. Titta. Vara. Men istället är jag inne och eldar. Vakar över det hostiga lilla knytet som jag någon vinter ska ta med på månskenstur. Vi ska ha matsäck. Varm choklad och ostmacka av den luftigast vetelimpan som finns att hitta i affärens hyllor. Så där så den börjar gå sönder innan man knappt har hunnit doppa mackan i den rykande varma chokladen och sen bara hålls ihop av ostbiten när man försöker slabba in den i munnen. Antagligen ligger halva mackan kvar i chokladen också, det är liksom oundvikligt. Och det hör till.
Sockerdebatten kan vara lika het som vår choklad, jag tänker inte bry mig. Inte kvällar som denna. 
.
Sen ska vi vara ute hela kvällen tills matsäcken är slut och kinderna är blossande röda. För att sedan gå in i värmen och känna tröttheten omsvepa oss. Så där som den bara kan göra när man har varit ute i kylan och upptäckt världen. Så där som man vill somna. Så där som jag vill somna. Så där som jag hoppas Knådden vill somna.

Ljuset om natten

För några kvällar sedan så såg det ut så här utanför vår dörr. Klar himmel och fullmåne. Ett fantastiskt ljus som skapar långa skuggor över den glittrande snön. 
Och iband undrar folk varför vi bor så här. Så här ute i mörkret.

Idag är det sista dagen för att lämna in på adventskalendern! Skynda, Skynda! Redan har jag fått in en hel del svar. Det är så roligt att läsa och jag är smickrad över att ni alla vill delta!
Vinnaren presenteras redan imorgon om min plan går som planerat. Det hänger lite på om jag och Knas-Katten hinner med det adminsitrativa, men vi ska göra så gott vi kan.

Tillsvidare – ett gott nytt år till er alla!

En vinterdag

Det har varit en helt vanlig, vacker vinterdag här ute i skogen. Minusgrader och strålande sol som fick snötäcket att gnistra. Så vi packade på oss och gav oss ut i det vackra landskapet. Knas-Katten fick vi dock tvinga ut, han var måttligt imponerad.

Och eftersom det har varit en helt vanlig dag så har vi inte gjort något speciellt. Lite gårdspyssel. Lite ditten och datten. Efter att ha skottat snö så gick jag runt och strosade och fotograferade. M grejade med traktorn och körde fram en del ved som skall huggas till våren.

Knas-Katten låg i en lada och surade tills det var dags att gå in. Ja, och så har det flytit på, hela dagen. En helt vanlig dag. Men vänta nu…Knådden då? Vad gjorde han? Hmm….vänta nu här…..

Där är han ju!

Knas-Katten och rastlösheten

Knas-Katten har tagit ledigt med full lön då han hävdar att arbetsmiljön för tillfället är för kall. Därmed innebär det en säkerhetsrisk, och som självutnämnd skyddsombud så hävdar han sin rätt att stänga av arbetsplatsen. En stor suck från arbetsgivaren. Jaja. Låt gå för den här gången då. Ibland orkar jag helt enkelt inte ta diskussionen.
Med andra ord så har han tillbringat de senaste dygnen inne. Men ni vet hur det blir när man av någon anledning inte håller igång som man brukar. Först är det skönt. Sen börjar det liksom krypa lite i kroppen, men det är fortfarande en skön känsla. Men efter ett tag så övergår den där sköna känslan till en rastlöshet som oupphörligen expanderar i kroppen och man måste bara få utlopp för den! Jag måste göra något – NU!
Knas-Katten är inget undantag. Men eftersom det forfarande har varit för kallt för att vara ute, enligt katten, så har det resulterat i en hel del bus här inne. Titta på mig, titta på mig! Har han ropat i sann storebrorsanda och härjat omkring tills jag har slitit mitt hår.
Kulmen nåddes härom kvällen och till råga på allt så var Knådden minst lika rastlös och dubbelt så kinkig. Härlig kväll, tänkte jag ironisk för mig själv. En rastlös Knas-Katt och en kinkig Knådd. Vilken ypperlig kombination. Men det var ju faktiskt precis så det var, men utan ironi. En ypperlig kombination.

Vi lekte med garn-nystanet hela kvällen. Knas-Katten höll storstilad show och var på sitt bästa humör. Mycket underhållande tyckte Knådden och gav föreställningen 5 majskrokar av 5 möjliga. Och är ni vet hur det är – är barnet nöjt så är föräldern nöjd.

Kanske kan vi skriva till lekfarbror i Knas-Kattens arbetsbeskrivning? Värt att fundera på.

Fröken julgran 2012

Ni minns såklart Fröken julgran 2011. Den stolta vinnaren som tillslut dukade under av alla hårda prövningar den fick utstå av Granmarodören. Stackars gran.

Så efter moget övervägande och djupa diskussioner har vi beslutat att ställa in Fröken julgran 2012. Tävlingsledningen bedömmer att terrorhotet är för stort och vi kan inte ansvara för vinnarens säkerhet. Granmarodören härjar fortfarande i trakterna och vi misstänker att han i år även har en allierad.

Men Adventskalendern 2012 kommer att gå av stapeln som planerat. Den börjar ju imorgon – äntligen! som jag väntat och längtat att få köra igång. Ni kan se fram emot båda svåra och lätta rim och jag hoppas på många inskickade svar!

Så… det är bäst att du börjar ladda. Bra kost, god sömn och ändlös fantasi skulle jag tro är några framgångsfaktorer. Imorgon kör vi.

Ett rejält fruntimmer reder sig själv



Bilden är från 2011

 Vi är lite oense här hemma, jag och min kära sambo. Men det handlar inte om städning, matlagning, tidsprioritering, barnuppfostran, pengar eller tvivelaktiga bekantskaper. Det handlar om träd.

Det finns några granar här ute på vår mark som det tydligen är någon väldigt speciellt med. För varje gång de kommer på tal så får M något drömskt i blicken och börjar le så där fånigt som bara någon nyförälskad kan göra. Och förälskad verkar han vara, för han är helt förblindad för deras fel och brister och kan icke tänka logiskt (enligt mig).

Jag har inget problem med att han hyser känslor för sin skog, för jag förlitar mig på att han i slutändan ändå inser att det är trevligare att krama mig än ett träd. Nej, problemet uppstår när jag vill att dessa träd skall tas ner, av rent estetiska skäl. M säger bestämt nej. Och sen är argumentationen igång.
Med risk för att vara partisk, så hävdar jag ändå att det är jag som har de tyngsta argumenten. Men det hjälper föga när M helt enkelt signalerar att det är han som bär på motorsågskunskapen. Eftersom det är han som kan ta ner träden, så är det han som har veto i frågan. Slut på diskussionen.

Så. Nu har jag anmält mig till en kurs för att ta motorsågskörkort. Sen så…

Fynd i skogen.

Den här kaffepettern hittade vi i skogen för en tid sen. Den bara låg där i mossan, antagligen kvarglömd flera årtionden tillbaka. Den har nog lyssnat till många historier runt elden. Eller så har den delat tysnaden tillsammans med sin ständiga följeslagare. Tänk om den ändå kunde berätta för mig, hur allt såg ut, hur allting var.

Men det kan den tyvärr inte. Så jag tar in den faktan som finns att finna på annat håll, och låter kaffepettern pryda fönstersmygen till mitt lortiga köksfönster. Kanske har den hamnat där den en gång komifrån, kanske inte. Men den gör då bra mycket bättre nytta här än under mossan i skogen. Tror jag.

Middag för en general

Knas-Katten har inte varit hemma så mycket de senaste dagarna. Och när han väl har varit hemma så har han mest legat och jäst, alldeles utmattad. Inte så konstigt med tanke på hans utnämnade till general. Det har varit med en skvätt av stolthet i bröstet som jag har klappat honom när han legat helt utmattad i soffan. Tänk vilken bra katt som går in i sitt arbete så till fullo. Vi kommer vinna det här kriget.

Men idag blev jag inte längre lika säker. För idag hittade vi tre tomma plastpåsar under den lada där Knas-Katten brukar ta skydd mot regn och rusk. Plastpåsar som har innehållit gammal älgfärs som vi hade lagt ut, i vad vi trodde, säkert förvar. 500 gram i vardera påsen. Det är 1,5 kg älgfärs. Inte konstigt att han är helt utmattad. Kattfan.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑