Kategori: Djur och Natur (Sida 21 av 27)

Bikinisäsongen har börjat

17 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

November har drabbat oss med kraft och det innebär att bikinisäsongen är här. Nu kanske ni tänker; Åh, är det Thailand, värme, sand mellan tårna och färgglada drinkar som hägrar för den väl kämpande småbarnsföräldern?

Svaret är nej. Men det är inte långt ifrån. För när det börjar bli lite ruskigt ute, så som det gärna är i november och månaderna som där efter följer, då börjar det eldas i vedspisen här hemma. Och medan jag pustar ikapp med svetten som lackar i pannan på mig, så är M där och kilar in en vedklabbe till i den redan fulla eldningsluckan. Kalsongvarmt är vad han eftersträvar. Hans närmare definition på det lyder; Så varmt att man (underförstått jag) kan gå i kortkalsonger utan att riskera att frysa.
Redan vid hans definition av underställsvarmt så har jag kapitulerat och skalat av mig alla kläder som sig bör utan att det blir olämpligt.

Så för alla er som längtar till Thailand och värmen – välkomna hit och ta bikinin med er. Jag ska nog kunna slänga ihop ett par färgglada drinkar. Sanden mellan tårna? Den finns också, tro mig. Knas-Katten fixar den biten då Lord of the Dammsugare är upptagen med att utföra viktigare uppgifter. Elda.

Råttjakten

11 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Hur går det egentligen med den där råttjakten därhemma? Jo då, vi har börjat rusta för krig. Råttfällor är införskaffade och strategiskt utplacerade. Vi har köpt en sån där mackapär som man sätter i eluttaget och som skall ge ifrån sig något hemskt ljud som skrämmer iväg otygen. Den känns ungefär som universalsalva som såldes av gårdsförsäljare förr i tiden. Med andra ord – jag är tveksam om den funkar, men är beredd att testa allt.

Men viktigast av allt – vi har utsett en general som skall leda våra trupper. Och utrustat honom med lämplig utrustning. En utrustning vars färgkod även markerar att han är vår ledare. Ifall någon skulle glömma det.

Nu kör vi.

Röjsågskörkortet

6 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag gissar att ni är nyfikna på det här med röjsågskursen. Om inte, så kan ni helt ärligt hoppa över detta inlägg. Eller så läser ni och kanske blir lite nyfikna ändå. Välj själv.

Vad är det för röjsågskurs som du har gått?
Jo, gott folk, så här är det. Jag har tagit röjsågskörkort på nivå RA och RB. Det innebär att jag har fått lära mig grunderna i arbetet med röjsåg både för att fälla träd och röja gräs och sly. Jag har även behörighet att utföra dessa arbeten åt en arbetsgivare (från och med 1:a december 2012 måste man enligt lag ha röjsågskörkort för att som anställd få arbeta med röjsåg eller om du som egen företagare anlitas av någon)

Men vadå, behöver du röjsåg i ditt jobb?
Nej, det behöver jag inte. Inte vad jag vet iallafall. Jag gick kursen för privat bruk.

Hur var kursen då?
Jo den var bra! Vi fick gott fika på våra studiecirkelträffar och jag blev bekant med människor som jag nog annars inte hade träffat.
Sen lärde jag mig en hel del om röjsågen också. Jag som var helt nybörjare känner mig nu trygg i hanteringen med sågen och ser fram emot att få komma ut i våra marker och praktisera mina nyvunna kunskaper. Nu är det som sagt jag som sköter trädgårdsarbetet hädanefter.

Var det svårt?
Det var mer att lära än vad jag trodde från början. Det första testet bestod av ett teoriprov med 13 frågor. Den praktiska delen gick främst ut på att kunna fila och skränka en klinga samt hantering och inställning av utrustningen.

Sluttestet är ett teoriprov med 18 frågor och ett praktiskt prov där du ska fälla träd i olika angivna riktningar. Hemligheten ligger i att lära sig tre grundprinciper istället för sju olika sätt. Kräver liksom mindre lagringsutrymme i hjärnan.

Var det dyrt?
Det ligger i betraktarens ögon. Eller kanske snarare i betraktarens plånbok. Jag hade möjlighet att nyttja Säkerhetschecken som är ett bidragsmedel från Landsbygdsprogrammet, vilket reducerade priset något. Men egentligen spelar det ingen roll. Kunskap som ger dig och din omgivning trygghet, kan nog inte bli för dyrt.

Jisses, det där låter ju superhäftigt, jag vill också gå den kursen! Vart vänder jag mig?
Den här kursen annordnades av Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med Skogsstyrelsen och Säker Skog. Kolla in deras hemsidor och se vad du kan hitta!

Om ni undrar så är det Knas-Katten som har gjort intervjuen. Han är allt bra talangfull.

En offentlig ursäkt.

2 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag måste offentligt få be om ursäkt till Knas-Katten. De senaste dagarna så har han suttit uppe i hallen och skrikit och jamat, utan synbar anledning. Han har svansat efter mig och betett sig allmänt konstigt. Jag har bett honom vara tyst och påstått att han är helt knäpp, när det egentligen är jag som är helt blåst i kolan. För när jag öppnade garderoben idag så såg det ut så här;

Och den som påstår att råttor inte biter i folie, den har inte träffat de råttorna som vi har här. Men nu, nu…. Nu är det krig. Rejäla fångstgrejor skall införskaffas och vartenda litet minihål ska spikas igen. Jag ska ha bort de där råttorna från huset om jag så ska sitta vakt med luftgeväret.

Men jag låter nog ändock Knas-Katten hålla befälet. Och jag lovar jag ska lyssna mer ordentligt till vad han har att säga.

Snökaos?

29 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Mycket riktigt så kom det snö inatt. Och den fortsätter att falla ner. Så nu har vi skottat upp gångar och Knådden sover så skönt i vagnen. Återstår att se om jag behöver skotta fram den också när han väl vaknar.

Det rapporteras om snökaos på radion. Men frågan är om det verkligen är snön som ställer till kaoset eller om det snarare är människorna i snön? För nog är det kaos och det informeras väldigt bra om det i radion. Så bra att jag och Knådden väljer att hålla oss hemma idag. Men jag kan inte låta bli att le när jag hör den här insändaren i P4 Dalarna. Där har vi en av anledningarna till varför lokalradion är den bästa.

Kattens Rätt i Hushållet

24 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten har kallat till ett bildande årsmöte i syfte att bilda föreningen KRIH – Kattens Rätt I Hushållet. Jag tror att han vill ha stöd av andra hus- och gårdskatter i sin tillvaro. För här om dagen fick jag in en protest från honom, där han hävdar att han blivit diskriminerad för att han är katt. Jag bjuder på några citat;

”Jag anser mig särbehandlad på ett negativt sätt, då jag tvingas sova ute i samband med hundbesök. Även fast jag kan sova ute, så vill jag hävda att jag har samma rättigheter som de andra i hushållet, katt eller ej.”

”Vidare anser jag att det bör införas en minimigräns med mystimmar. Detta i syfte att säkerställa att varje individ i hushållet får den mängd närhet och kärlek som varje levande varelse behöver för sitt välmående. ”

Det verkar som det är en förhandling på uppsegling, med andra ord. Vore tråkigt att hamna i en tvist. Dock återstår det att se hur stark uppslutning det blir i KRIH. Han har ju fixat en talarstol ämnad för en kattmassa med hundratals individer. Men ibland måste man ju sikta högt för att överhuvudtaget ta sig framåt.

Jag tycker ändå det är bra med hans företagsamhet och ideella kraft, det behövs om man ska ha en chans till att kunna påverka. Han har insett att det går inte bara att gnälla, man måste agera också om man vill ha någon förändring. En viktig insikt som jag värdesätter. Han är rätt bra den där Knas-Katten.

Syskonvagn önskas.

19 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag överväger att införskaffa en syskonvagn. Det här håller inte i längden.

Den synkade familjen

17 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Vi börjar bli en liten synkroniserad familj här hemma. I alla fall vissa dagar. Eller egentligen vet jag inte om synkronisering är det rätta ordet, om det innebär att det är en tidsmässig överensstämmelse mellan flera objekt. Vår typ av synkronisering handlar om att ha samma behov samtidigt. Vilket inte alltid är optimalt.

För när jag blir hungrig och ska äta, nog sjutton blir Knådden också hungrig då. Och som inte det vore nog så sitter såklart Knas-Katten och skrålar efter mat också. Hur det är med M vet jag inte, då han är på jobbet. Men antagligen är han hungrig han med.

Sen därefter är det dags för blöjbyte på Knådden. Då sätter sig Knas-Katten och skrålar för att han ska ut och jag börjar känna ett påtagligt behov av att uppsöka damrummet. (Rakt fram i entrén, genom kristallsalen, vidare genom biblioteket och sedan tar du höger.) Eftersom jag inte kan göra allting på samma gång, så gäller det att prioritera. Knådden, Knas-Katten och sen mig själv. Blöjbyte kan gå riktigt snabbt emellanåt.

Men det finns även fina stunder när våra behov infaller samtidigt. Som när vi blir trötta och behöver ta en liten middagslur någon gång under dagen. Då intar jag och Knådden soffan…

… och Knas-Katten lägger beslag på fåtöljen.

Sen sover vi en stund och vaknar sen pigga och glada, redo att påbörja ett nytt varv på behovssnurran.

Mus-hus.

14 oktober, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Vid det här laget kan ni historien eftersom Knas-Katten berättat om den. Men vi har haft en råtta inne. Den tog sig in via krypvinden in i min garderob. Men det var då ta-mej-sjutton första och enda gången för nu har vi snickrat igen hålet. Råttusling.

Nu återstår att städa ur garderoben och tvätta en hel massa kläder. Speciellt med tanke på att jag har hittat råttlortar i min underklädeslåda. Mus-hus. Haha ha ha…… (jag ber om ursäkt för den dåliga ordvitsen, men jag har bott i Göteborgstrakterna under några år. Man blir onekligen färgad.)

Det är nog bäst jag går och lägger mig, så det inte hoppar fram fler dåliga ordvitsar. Godnatt.

Arbetsträning

3 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag förstår att ni har funderat. Och grubblat. Och oroat er. Hur ni har legat vakna om nättera för att ni kan bara inte släppa tanken – hur går det för stackars Knas-Katten med den skadade tassen?

Jo då. Det går framåt. Han har börjat arbetsträna.

Det går riktigt bra.

Så nu ska han tillbaka i vanligt jobb, med sina vanliga arbetsuppgifter, sina vanliga tider och vanliga villkor.

Det tycker han känns bra. Och vi andra med. Vi är mest tacksamma över att det inte blev någon anmälan till arbetsmiljöverket, med tanke på hans skada. Men vi har ju ändå bekostat hans sjuk- och omvårdnad och en olycka händer så lätt. Så nu är vi alla nöjda och glada och vardagen ter sig snart normalt igen.