Kategori: Djur och Natur (Sida 24 av 27)

När jag gick ut på förmiddagen idag för att titta till min lilla pallkrageodling, hörde jag Knas-Kattens hjälplösa pipande. Inget ovanligt i sig, han brukar låta så när man kommer ut och han är i närheten. Då ropar man bara på honom så kommer han glatt springande och vill ha lite kel. Men idag kom han inte när jag ropade, men det hjälplösa pipandet fortsatte, högt och tydligt. Och han var inte under presenningen, inte under snickarboden och  inte uppe i trädet.
Det tog en kort stund innan jag kunde lokaliserar honom på taket till lilla stugan.

 Det finns bara ett sätt för en katt (såvitt jag vet) att ta sig upp dit, och det är att klättra på fasaden. Men tydligen var det lättare att klättra upp än att klättra ner, för han vankade oroligt av och an däruppe medan det hjälplösa pipandet blev starkare och starkare.

För att hjälpa kattstackaren, så släpade jag fram en gammal bräda. Men i samma stund som jag lutade den mot kanten på taket, så hade Knas-Katten samlat tillräckligt med mod och kastade sig ut i luften. Graciöst och nästintill ljudlöst landande han på gräset medan jag snopet stod där med min bräda. Oberörd tassade han sen fram för att avkräva mig förmiddagens dos av kel.

Jag måste erkänna att jag är imponerad. Både av hur han har tagit sig upp på taket, men framför allt av att han klarar av att hoppa ner och sedan tassa därifrån helt oberörd. Fin fysik och god kontroll, med andra ord. Men säg ingenting till honom, han blir så mallig då.

Knas-Katten tycker ju om älgkött. Jag har trott att han inte jagar dem själv, men efter dagens fångst så kanske det inte dröjer så många år innan han tar sina egna älgar.

För er som vill fortsätta tro att Knas-Katten bara är en gullig gos-katt som älskar skogspromenader, hittar på lite bus ibland och avsaknar all form av naturligt kattdjursbeteende vad gäller jakt – ni ska nog läsa något annat inlägg istället.

För i arla morgonstund så kom han som vanligt fram från skogen med dagens frukost i munnen. Men idag var det inte en liten skogsmus-svans som hängde ur mungipan. Det var något bra mycket större och lurvigare – en fullstor ekorre!

Som katter i allmänhet gör när de fångat ett byte så leker de lite med maten innan de hugger in. Så även idag. Men istället för en liten tass-tass-lek så var det mer en brottningsmatch ute på åkern. Det dröjde någon timme innan han nöjd och belåten, lades sig på bron för att sova middag. Med tassen och tungan började han målmedveten putsa bort den rödaktiga ton som nosen antagit. 

Jag är evinnerligt tacksam att Knas-Katten inte har ett behov av att ta med sig sina byten in för att visa upp dem och för att han är duktig att städa upp efter sig. Men den här gången verkar han ha sparat någon form av trofé, för mellan mina odlingslådor så ligger det en lurvig ekorrsvans av finaste kvalité.

Något att hänga i backspegeln, månne? Eller inte… Naturens gång kan tyckas grym, men vad kan vi göra åt den? Ingenting.

Jag kanske har lite gröna fingrar ändå. Eller så är det Knas-katten som har gröna tassar. För det ser onekligen ut som att min två ensamma pelargoner ser ut att trivas. Kärlekspelargoner är det visst. De har så oerhört vacker färg tycker jag.

Men egentligen är de inte så ensamma längre. Jag har har blivit fostermamma åt några till som kommer direkt från pelargonrehab. De har dock inte fått några blommor än, så jag vet inte vad de har för färg. Men tids nog så… De måste få tid på sig att känna sig hemmastadga och trygga. Vatten och näring, kärlek och tid. Sen ska de nog så småningom stå i full blom. Vem skulle inte göra det?

Idag har bästa Krus-Karin varit här på besök, hon som kan göra så fina drakvantar. Jag har saknat henne nu när vi inte ses varje dag och blev därför glad ända ut i tårna när det blev bestämt att hon skulle komma på besök. En sak, av många, som är så bra med Karin är att hon ger mig nya infallsvinklar på olika saker, där jag lätt gått med skygglappar tidigare. Hon öppnar vyerna kan man väl säga. Så också idag.

– ”Fina Knas-katten, och vilken svans sen! Du skulle kunna ha honom som dammvippa. Då kan han gå runt här och stryka sig med svansen och fånga upp damm och sen är det bara att ta ut och skaka av honom. En självgående dammvippa! ”

Hmmm. Att jag inte tänkte på det förut. Så nu ska jag börja dressera Knas-katten tänkte jag. Träningen börjar omedelbart!

Jag har ett problem. Det hör inte till vanligheterna. Men nu har jag ett problem och det är så att du ska hjälpa mig. Rädda min dag – vem vill inte det?Såå…. Vad är det här för blomma?

Jag är ganska lyckligt lottad vars största problem just nu är att jag inte vet vilken blomma det är som växer vid mitt stenröse. Men ändock; det är ett problem och problem är till för att lösas. Så hjälp mig!