Kategori: Djur och Natur (Sida 26 av 27)

Det här är världens smartaste hund. Han bor hos min mor och just på det här kortet så vilar han ut efter ett perfekt utfört uppdrag.

Det var nämligen så här här att jag, min mor, världens smartaste hund och min brorsdotter Charmtrollet var ute på promenad i det vackra vårvintervädret som var i helgen. Jag övningskörde barnvagnen där Charmtrollet lugnt satt tillbakalutad. Helt ärligt tyckte jag att det här gick ju oerhört bra och att det nog inte skulle bli så svårt att få godkänt på uppkörningen. Men det gäller att ha koll på allt och åt alla håll. För helt plötsligt såg det ut så här när jag tittade ner i vagnen

Åh nej, ena vanten är borta! Vände mig om men varken jag eller min mor kunde se eller ana vart den rammlat ur. Världens smartaste hund betraktade sitationen med ro och viftade lite uppmuntrande på svansen. Jagkanjagkanjagkan. Har du sett vart vanten är någonstans? Kan du hämta vanten? Min mor tog loss kopplet och hunden försvann som ett svart streck längs vägen där vi kommit.

Strax därpå kom han tillbaka i full galopp. Med vanten i munnen och stolt som en tupp.

Uppdrag slutfört. Vanten är återfunnen och SlaktarStina får godkänt på övningskörningen, men med en liten kommentar om att det är viktigt att ha koll på alla detaljer.

För alla er som inte har möjlighet att själva gå på spårjakt i skogen, tänkte jag nu ta med er på en tur. Det är nog en av de bästa sakerna med vintern; det är så lätt att spåra alla möjliga djur och andra konstiga varelser. Ingen kan beträda markerna här omkring utan att lämna ett spår. Spännande. Ja, det skulle vara om man flyger då. Nu tänkte jag att ni skulle få gissa vilket djur det här är:

Här har djuret legat och vilat sig. Det är en stor och en liten. Väl uttänkt viloplats då det finns lite fällda träd omkring. Jag menar, vem vill inte ligga och ta igen sig och samtidigt tugga på något gott?
Som en björkkvist exempelvis, med lite iskristaller på. Själv tycker jag att det ser ut som
en salt pinne, vilket jag själv nog skulle föredra om jag fick välja. Tyvärr kan inte dessa djur göra det valet. För det växer ju inga salta pinnar i skogen. Inte här i alla fall. Men frågan är om de inte hade valt björkkvisten ändå…eller? Kanske borde göra ett expriment?

Hur som helst, det som kommer in måste komma ut och då kan det se ut så här. Så vilket är djuret? Stjärna i kanten om du klarade det på bara det två första bilderna. Om du vill kontrollera ditt svar eller inte har en aning om vilket djur som lämnar sånna här spår, så får du det rätta svaret här.

Knas-katten är en utekatt. Hans främsta uppgift här på gården är att jaga råttor och annat onknytt, men det är inte alltid han vill instämma gällande sitt bidrag till familjelyckan.

För ibland tror han att han är en innekatt. De senaste dagarna exempelvis har han vägrat gå ut. Vi har jagat honom runt i huset för att kunna mana ut honom en liten, liten stund. För så fort han har fått chansen har han smitit in igen. Men vad gör det om den stackars katten är inne lite då, tänker ni nu. Jo det ska jag tala om för er. Han hade gärna fått vara inne bäst han vill, om det inte vore för att han blir så oerhört rastlös. Han klöser och biter och jamar och busar. Springer gatlopp genom hela huset så att grejor och hårtussar flyger omkring. Så någonstans tror jag ändå att han mår bästa av att vara ute. Vårt hus med möblemang med för den delen.

Men idag när kylan kröp nedåt -13 och han harmlöst lekte med en hårsnodd på golvet, gav jag med mig. Ville han inte gå ut skulle han inte behöva det. Så jag åkte iväg till jobbet och utekatten fick vara en innekatt. När jag kommer hem och öppnar dörren, sker allt oerhört snabbt. Jag hinner inte ens tända lampan i hallen innan jag hör ett rasslande i trappen och ser en grå skugga som springer förbi mina fötter och ut i kylan. Tydligen var det inte så jätteroligt att vara ensam innekatt en hel dag. Och sen dess har jag inte sett skymten av honom, han har nog fullt upp att njuta av livet som utekatt. Eller så har han rymt. Eller blivit uppäten av stor-katten. Återstår att se.

Men dagens slutsats blir troligen; gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Helgens familjeaktivitet bestod av rotkapning. Rotkapning är ett konststycke i sig och vill du lära dig mer om det rent teoretiskt så kan du kolla in här.
Det var en hel del vindfällor att ta reda på uppe hos mor min, och för att allt ska flyta på fint kräver det sin organisation. Dessutom är det roligare om alla är engagerade, det blir en fin familjeaktivitet helt enkelt.

Eftersom jag ännu inte kommit så pass långt i min inofficiella motorsågsutbildning, höll jag mig på servicesidan. Servicesidan innebär att fixa fika och mat vid rätt tidpunkter, ett riktigt avgörande moment som icka skall föraktas. Dessutom ingår det att passa små avkommor åt dem som hanterar sågen bättre än mig (än så länge), samt att serva med torra handskar. Ett riktigt hästjobb med andra ord, så därför var vi tre som delade på uppgiften. Vi var ett bra team som kompletterade varandra bra – mor stod för erfarenheten, jag för organisationen och syrran för känslan av service. Det blev skitbra. Och som alla vet, så finns det ett bra team runtomkring, så kan de som ska sköta uppgiften göra det på bästa sätt. Så innan solen gick ned var träden kapade och klara, magarna var mätta och belåtna och alla hade ett leende på sina läppar – kan en dag bli så mycket bättre?

Snöat hela dagen, perfekt spårsnö. Men mindre lycka idag, så inga lodjursspår här i närheten nu. Men har fått bekräftat av Naturvårdsverket via lokaltidningen att det finns ett lodjur med unge som strövar omkring här vi bor. Häftigt.

Synd att vardagen börjar imorgon, annars hade jag satt mig i ett träd och spanat. Vill så gärna se lodjuret i egen hög person. I vilt tillstånd. Levande.
Vanlig vardag igen alltså. Har gjort en lista över vad som behöver göras i veckan;
– avsluta Adventskalendern 2011
– kamma katten
– slipa motorsågen
– sova gott

En ganska okej lista ändå. Så nu kan vardagen komma, det är trots allt den som utgör större delen av livet.

Det har varit en otroligt vacker dag, med minusgrader och strålande sol. Lite mindre snö, men ändå helt okej. Jag har gått omkring i skogen ändå tills det skymde. Vad jag har lärt mig idag är att täckbyxor inte är några bra smygarbyxor. Men oavsett, vad stöter jag på om inte dygnsfärska spår efter min vän lodjuret…!
Tyvärr syns det inte så bra på kortet, men det är fyra tassar och en grop efter att han har suttit och spanat ut över nejderna. Antagligen kan det ha sett något så här.

Men jag tror, jag säger tror, att lodjuret inte hade vit toppluva på sig. Men vem kan veta säkert? Kanske fryser han också om öronen när temperaturen är under noll. Och kanske kommer vi en dag mötas och inse att det som verkligen förenar oss, inte bara är kärleken till skogen, utan även våra mössor.

Gott nytt år på er alla och var rädda om er!

Kom ihåg att inlämningen av adventsakalendern är framskjuten till imorgon, så har du inte redan lämnat in dina svar så har du en utmärkt Nyårsdags-syssla imorgon!

Juldagen har ägnats åt att spåra lodjur. Vi hade några dygnsgamla spår här ute på gården, så vi tänkte att vi följer spåren och ser vad kattdjuret har haft för sig. Självklart ville spårhunden, förlåt jag menar Knas-katten, följa med på vår skogspromenad. På bilden nere ser du lodjursspåren till vänster om katten. Det är lite skillnad i storlek på dom tassarna kan jag lova.
Efter ett tag delade sig spåret och ett lodjur visade sig helt enkelt vara två. Kanske. Men oavsett så vi splittade oss. Jag följde ena spåret, M och knas-katten tog det andra.

Det lodjuret som jag följde hade i sin tur spårat upp ett rådjur… Man kunde se hur det följt spåren och liksom sick-sackat efter det. Troligen för att spana efter skrovmålet. Spåren ledde in i en snårig ungskog och tyvärr tappade jag bort det där. Snön som fallit ner från träden de senaste dagarna, hade tyvärr suddat ut den fortsatta vägen.

M hade inte större lycka med sig han heller. Samma utsuddning av spår men åt ett annat håll. Så vi bestämde oss för att gå hem och äta mat. På hemvägen passade vi på att klättra i träd. Eller i alla fall Knas-katten. Jag provade, men jag har inte riktigt det rivet i vare sig klor eller ben.

Nästan hemma och alldeles ovanför där jag hade följt spåren i den snåriga granskogen, ser vi det här; helt färska lodjursspår som INTE var där när vi började. Med andra ord så har nog kattdjuret haft mig under uppsikt när jag i godan ro knatade omkring. Men tydligen valde han att ta till flykten, jag såg nog för skräckinjagande ut.

Men det är lite spännande ändå att vi har ett sånt här vackert kattdjur som har uppehållit sig här. Troligen har det något kadaver gömt under någon gran eftersom det håller sig på sån liten yta under flera dygn. Bilden är tagen från Wikipedia och vill du läsa mer om lodjuret så kan du gå in här.

Måste nog ta en tur imorgon igen. Det är tur att jag bor i skogen så jag har något att göra.