Livskraft i samspel

Kategori: Djur och Natur (Sida 27 av 27)

21:a december – Adventskalender 2011

En nöjd marodör som vilar ut efter sin attack. Den stackars granen blir ganska hårt provad, så man kan undra om den är så nöjd med att tagit hem första priset. Så här i efterhand. Den kanske inte är av så hårt virke ändå, för den har redan börjat barra. Men vem kan klandra den stackaren. Marodören har sina tekniker. Boxar han inte på kulor så hela granen skakar, så rullar han in sig i glittret. Eller tuggar på grenarna. Som för övrigt är ganska bra att gömma sig under när det är någon som tycker att det är slut med buset och dags att gå ut.

All denna aktivitet tär så klart på krafterna, men vad passar då inte bättre än att dricka upp vattnet i julgransfoten. En perfekt utplacerad vätskekontroll för en granmarodör.

Och för att garnnystanen inte ska känna sig bortglömda nu när granen har kommit in, så tog han en omgång med dem också. Men sen var det slut på krafterna och knas-katten, numera kallad granmarodören, lade sig tillrätta i sin gungstol. Det går lätt att somna med ett leende på läpparna när man har fått så mycket uträttat på bara någon timme. En bra kväll helt enkelt. I knas-kattens värld.

I min värld har det också varit en bra kväll. Lyssnar på Elvis julskiva och pysslar runt. Ja, när jag inte jagar katten då. Men det finns något fint i det också. Nu dags för dagens rim;

Rimmet raderat av upphovsrättsliga skäl!

20:e december – Adventskalender 2011

Jag sa ju att den skulle trivas hos oss! Se så fin min amaryllis har blivit. Helt plötsligt så förstår jag de damer och herrar som skickar bilder på sina blommor till diverse veckotidningar. Det är en liten stolthetskänsla när något som växer trivs så bra där jag själv trivs så bra. Och dessutom blir så vacker. Sen att det är lite svårt att misslyckas med en amaryllis har jag förstått. Men det struntar jag i, jag tänker vara lika stolt över min fina blomma ändå. Nästa år ska jag ha flera! Men hur gör jag nu då, så att den fortsätter att vara så här fin?

Det börjar närma sig slutet på kalendern, bara fyra stycken rim kvar efter att ni har löst dagens. Ni kan redan nu börja förbereda ett mail eller ett word-dokument med samtliga svar. Jag tänkte ta emot bidragen under mellandagarna och presentera vinnaren – eller vinnarna – vid nyårshelgen. Skicka in även om du inte lyckas lösa alla rim! Det är även helt okej att lämna ett helt vanligt papper med de rätta svaren på, om man vet att man ska träffa mig eller kan min postadress. Men då vill jag ha en teckning på. Mer information om hur ni lämnar in bidragen kan du läsa på Adventskalender 2011 inom kort. Nog om det nu, här är dagens rim;

Rimmet är raderat av upphovsrättsliga skäl!

Ett bättre sätt att skotta blötsnö

Jag har hört många klagomål om att skotta den blötsnö som fallit ner de senaste dagarna. Tungt och tråkigt. Tråkigt och tungt. Även fast jag inte riktigt håller med, så ska ni ändå få ett tips som kan göra det hela lite lindrigare och lite roligare. Gör en snöboll! Rulla fram och tillbaka över ytan som skall skottas och vips så har du en ren yta och ett stort snöklot! Två flugor i en smäll. Om du mot all förmodan inte vill göra detta själv, så går det säkert att muta några barn till att rulla snöklot. Eller någon fantasifull 25-åring.
Men vad ska jag med massa stora snöklot till? Det går att göra massor. En snögubbe. En sittplats. En yta att ställa lyktan på. Eller så kan det bara få vara ett stort snöklot. Det är inte fy skam det heller.

7:e december – Adventskalender 2011

Snön har kommit! Dessutom ligger den kvar, vilket gör det hela ännu bättre. Här uppe i skogarna har vi visserligen haft snö sedan helgen, men det är rätt schysst att stadsborna också får sin beskärda del vinter. Även fast de försöker bekämpa den med saltbilen. Vinterväglag, tack.

En av de bättre sakerna med snön är att det är så lätt att spåra djuren häromkring. Exempelvis Micke-räv som tagit sig en promenad längs byvägen. De andra djuren vågar jag inte ens nämna. För då vågar nog ingen komma att hälsa på… Men fundera inte mer på det, utan knäck dagens rim istället!

Rimmet är raderat av upphovsrättsliga skäl!

6:e december – Adventskalender 2011

Jag och knas katten har utvecklat en riktigt fin eftermiddagsvana. Eller heter det tradition nu när vi börjar närma oss juletider? Oavsett, så består den i att jag lägger mig på soffan när jag kommer hem från jobbet. Knas-katten lägger sig på min mage. Och sen ligger vi där och njuter av att beskåda hur adventsljusstakarna lyser upp de mörka fönstren med sitt varma ljus. Njuter av tystnaden som endast bryts av knastrandet från spisen. Eller kattens kurrande. Eller att min mage kurrar. Då är det dags att gå upp och äta.

Dagens rim skulle mycket väl kunna sitta på ett paket till oss här hemma…

Rimmet raderat av upphovsrättsliga skäl!

Knas-katten

Det här är den knasiga katten. Han bor här med oss jämlikar och gillar skogen minst lika mycket som vi. Han har några favorithobbies som han ägnar en hel del tid åt. Förutom dom vanliga som att jaga råttor och leka med mina garnystan, gillar han att hänga i trappen och jama. Det är en rätt schysst akustik där, vilket verkligen ger hans skrålande den där extra klangen. Dessutom gillar han att leka med mina hårsnoddar. De är bättre än leksaksmössen. Men det kanske inte är så ovanligt, tror Konstgrepps-Karins katt har samma intresse.

Men den absoluta favoriten är att gömma sig för att invänta ett lämpligt tvåfota offer. När han sedan ser en lämplig fot som obekymrat spatserar förbi, gör han slag i saken. Ibland med en tass. Ibland med båda tassarna. Ibland med två tassar och några sylvassa tänder. Men när han är riktigt på gång tar han sats bakom ett hörn. Det är perfekt att hoppa fram med tassarna i alla vädersstreck och skrämma slag på den som behagar passera. Tyvärr är jag inte så lättskrämd. Men det ser himla festligt ut.

Ibland är han rätt gosig också. Gillar att ligga på stolen framför vedspisen, precis som jag. Fast jag ligger på golvet. Har provat att kura ihop mig på stolsitsen, men får liksom inte riktigt plats. Konstigt. Har nog inte lärt mig den rätta tekniken.

Ingen ko på isen

…eller hakuna matatta som är den lite mer modernare och exotiska varianten. Inga bekymmer. Så som det ska vara, så som det är.

Den här godingen hade jag ett snack med i helgen. Vi hade ett fint utbyte med varandra och kom fram till att många saker här i livet värderar vi lika. Som att mat är gott, det är fint att hänga med vänner och familj en solig höstdag i okotober och att det är givande att göra bekantskaper med varelser som inte riktigt ser ut som en själv. Sen sa vi hejdå och han skuttade iväg till sina kompisar. Över axeln ropade han; Det gäller att ta vara på de sista dagarna på grönbete, för snart ligger snön vit över taken och bara tomten är vaken!

Så sant. Så med de kloka orden i huvudet, fortsatte jag med mitt medan han fortsatte med sitt. Det viktiga är klart inför vintern, så snön och kylan får stillsamt göra entré när de behagar. Vinterdäcken är på, gården är städad, vedförådet är fullt – ingen ko på isen, helt enkelt.

Sommarvind mot rosig kind.

Sommarvärme idag, så här i slutet av september. Jag som vardagen till ära hade klätt mig i stickad kofta och ribbstickade strumpbyxor. Och en kjol, såklart.
Ordentligt varmt.
Vevade ner rutan på bilen och lät fartvinden föra in doften av varm höstluft. Den är mer mustig än sommarens kraftiga lätthet och kalla höstmornars klara friskhet.

Solen värmde mot kinden och jag tänkte för mig själv att jag borde varit uppmärksam på att värmen skulle kämpa sig tillbaka. För om barometern står högt och det blåser ostlig vind, så blir oktober angenäm, nästan sommarvarm, som det stod i bondepraktikan vid höstdagsjämningen.
Håhåjaja – att jag aldrig lär mig.
Bilden är från veckan innan midsommar. Solen värmde, ängen var full av midsommarblomster och gruset krasade under mina lätta sommarskor. Sommar, sommar, sommar.

Gräsligt bra aktivitet.

Trampat runt med gräsklipparen i höstkvällningen.

Det finns en tillfredsställelse att rita mönster på en yta med vissa hållpunkter och sedan fylla i rutorna. Att varje gång skapa ett nytt mönster, det blir en utmaning som får kreativiteten får gro.

Till nästa säsong ska jag fixa mig en gedigen handjagare. Att klippa gräset är ett bra tidsfördiv. Kroppen rör sig, svettas, det blir fint på gården och dessutom får jag använda kreativiteten. Om jag vill. Jag kan ju välja att köra framochtillbaka-metoden om jag känner för det. Men det känns lite för förutsägbart.

Om jag någon gång tröttnar på att klippa gräset så ska jag skaffa mig en sån där som går av sig själv. Jag har sett både vita, svarta och bruna. Kor kallas de visst. Eller får.

Vackert.

En riktigt vacker höstmorgon som utvecklades till en minst lika vacker höstdag.
Kylan biter i näsan, andedräkten förångas men ändå kan jag känna hur solen värmen när den letar sig upp bland trädtopparna. Frosten i gräset blir till dagg, dimman dansar över sjöar och gärden. Och till detta tystnaden. Den klara tystnad som bara kan uppstå långt bort från trafik och människor, en nollgradig höstmorgon i september.
Jag skulle aldrig kunna bo någon annanstans.
Nyare inlägg »

© 2024 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑