Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 27 av 35)
Ni minns såklart Fröken julgran 2011. Den stolta vinnaren som tillslut dukade under av alla hårda prövningar den fick utstå av Granmarodören. Stackars gran.
Men Adventskalendern 2012 kommer att gå av stapeln som planerat. Den börjar ju imorgon – äntligen! som jag väntat och längtat att få köra igång. Ni kan se fram emot båda svåra och lätta rim och jag hoppas på många inskickade svar!
Så… det är bäst att du börjar ladda. Bra kost, god sömn och ändlös fantasi skulle jag tro är några framgångsfaktorer. Imorgon kör vi.
Det är förkylningstider och vårt hem är inget undantag. Just nu är det Knådden som är mest utsatt och det är lite kinkit emellanåt. Kink innebär mycket vara-nära-tid och mindre jag-är-helt-nöjd-just-nu-och-mor-får-skriva-på-datorn-tid. Och det är ju han som bestämmer, så det är bara att hänga med.
Därför tänkte jag att vi nu allesammans ska sjunga en sång tillsammans, för att lätta upp stämningen lite. Och ni som har varit med sen i sommras, ni kan den här låten sedan innan. Det är bara att ta i ända från tårna!
Melodi: Prästens lilla kråka
”Knådden lilla kråka, upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den
Knåddens lilla kråka, upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den
Och än slank den hit,
och än slank den dit
och än slank den ut på läppen
Och än slank den hit,
och en slank den dit
och än slank den ut på läppen”
Bra! Nu känns allt mycket bättre.
Bara tre dagar kvar nu… jag hoppas ni gymnastiserar era små grå, för det här kan tidvis bli riktigt klurigt. Jag hoppas även att ni gymnastiserar allt annat, så ni klarar av att hoppa av glädjerus sen när någon av er vunnit de fina priset…som än så länge är lite hemligt. Men det kommer!
Bilden är från 2011 |
Vi är lite oense här hemma, jag och min kära sambo. Men det handlar inte om städning, matlagning, tidsprioritering, barnuppfostran, pengar eller tvivelaktiga bekantskaper. Det handlar om träd.
Det finns några granar här ute på vår mark som det tydligen är någon väldigt speciellt med. För varje gång de kommer på tal så får M något drömskt i blicken och börjar le så där fånigt som bara någon nyförälskad kan göra. Och förälskad verkar han vara, för han är helt förblindad för deras fel och brister och kan icke tänka logiskt (enligt mig).
Jag har inget problem med att han hyser känslor för sin skog, för jag förlitar mig på att han i slutändan ändå inser att det är trevligare att krama mig än ett träd. Nej, problemet uppstår när jag vill att dessa träd skall tas ner, av rent estetiska skäl. M säger bestämt nej. Och sen är argumentationen igång.
Med risk för att vara partisk, så hävdar jag ändå att det är jag som har de tyngsta argumenten. Men det hjälper föga när M helt enkelt signalerar att det är han som bär på motorsågskunskapen. Eftersom det är han som kan ta ner träden, så är det han som har veto i frågan. Slut på diskussionen.
Så. Nu har jag anmält mig till en kurs för att ta motorsågskörkort. Sen så…
Jag har en konspirationsteori. Enligt uppslagsverket Wikipedia, som erhåller världens sanningar till oss undrande personer, så är en konspirationsteori följande;
En konspirationsteori (av latinets conspirare som betyder ”andas tillsammans”) är en hypotes eller teori om en komplott, sammansvärjning eller konspiration. Gemensamt för konspirationsteorier är att berättelsen omfattar en grupp mäktiga eller inflytelserika individer eller institutioner. Dessa personer har enorma resurser till sitt förfogande, och samarbetar i hemlighet för att uppnå ekonomisk eller politisk makt eller andra fördelar.
Så. Med den faktan i ryggen så har jag en konspirationsteori. Och ve och fasa – det är jag som är utsatt för konspirationen. Ja, så illa är det faktiskt. Men eftersom det hör till att konspirationsteorier försöker förkastas av de som är sammansvärjade, så vet jag att detta kommer förnekas. Det kommer förnekas in i det sista, men jag vet. Jag vet.
Det har pågått ett par månader nu. I början misstänkte jag ingenting, såg inte sambandet. Men nu, sen några veckor tillbaka har mina misstankar börjat att gro. Det har hänt för många gånger för att det ska kunna förklaras med slumpen. Det är för organiserat för att bara vara tillfälligheter. Och nu är jag säker.
Jag talar såklart om bajsblöjorna. Bajskonspirationen. De senaste månderna har jag tagit alla. ALLA!
Men vad annat finns att göra när Knådden ser till att göra sina behov när M inte är hemma. Det slår aldrig fel. Så. De måste ha ingått en konspiration. De kommer att förneka det. Men jag vet. Jag vet.
Nu har vi börjat upptäcka världen här hemma. Vi känner på saker, lyssnar hur de låter, upptäcker. Jag skriver vi, för det är inte bara Knådden som upptäcker världen. Jag gör det också, på nytt. Hur känns det att pilla på en träkula? Hur smakar katten? Hur gör man när man sväljer? Ibland funderar jag över vem som egentligen lär sig mest.
Kurser i mindfullness är överskattat för mig just nu. Det enda jag behöver göra är att hänga med Knådden på hans äventyr. Vare dag, varje minut. Vare sig jag vill eller inte, så tar han med mig på upptäcksresor. För det är ett äventyr för oss båda. En lärdom, en upptäckt. Det är fantastiskt häftigt.
Men det är klart, även den mest fantastiska resa har sina tristare sidor. Man får skavsår, sand i sängen, magsjuka eller blir utsatt för stöld. Eller så får man osammanhängande sömn och bebiskräk i håret. Men trots det – uttäcksresan är fantastisk.
Den här kaffepettern hittade vi i skogen för en tid sen. Den bara låg där i mossan, antagligen kvarglömd flera årtionden tillbaka. Den har nog lyssnat till många historier runt elden. Eller så har den delat tysnaden tillsammans med sin ständiga följeslagare. Tänk om den ändå kunde berätta för mig, hur allt såg ut, hur allting var.
Men det kan den tyvärr inte. Så jag tar in den faktan som finns att finna på annat håll, och låter kaffepettern pryda fönstersmygen till mitt lortiga köksfönster. Kanske har den hamnat där den en gång komifrån, kanske inte. Men den gör då bra mycket bättre nytta här än under mossan i skogen. Tror jag.
November har drabbat oss med kraft och det innebär att bikinisäsongen är här. Nu kanske ni tänker; Åh, är det Thailand, värme, sand mellan tårna och färgglada drinkar som hägrar för den väl kämpande småbarnsföräldern?
Svaret är nej. Men det är inte långt ifrån. För när det börjar bli lite ruskigt ute, så som det gärna är i november och månaderna som där efter följer, då börjar det eldas i vedspisen här hemma. Och medan jag pustar ikapp med svetten som lackar i pannan på mig, så är M där och kilar in en vedklabbe till i den redan fulla eldningsluckan. Kalsongvarmt är vad han eftersträvar. Hans närmare definition på det lyder; Så varmt att man (underförstått jag) kan gå i kortkalsonger utan att riskera att frysa.
Redan vid hans definition av underställsvarmt så har jag kapitulerat och skalat av mig alla kläder som sig bör utan att det blir olämpligt.
Så för alla er som längtar till Thailand och värmen – välkomna hit och ta bikinin med er. Jag ska nog kunna slänga ihop ett par färgglada drinkar. Sanden mellan tårna? Den finns också, tro mig. Knas-Katten fixar den biten då Lord of the Dammsugare är upptagen med att utföra viktigare uppgifter. Elda.
Som jag tidigare skrivit så håller jag på och jobbar med rimmen till årets Adventskalender. Men ibland tryter fantasin. Det känns då som om jag redan gjort rim på alla potentiella julklappar i hela världen, men ändå så behöver jag göra fler. Då är det tur att jag har en sådan fantasifull partner här hemma som kan hjälpa mig på traven.
– Hjälp mig komma på vad jag ska skriva ett rim på…!
– Hmmm… det kan väl inte vara så svårt. Hmmm…. ett gruslass.
-Va!?
-Ja… vem vill inte ha ett gruslass?
Ja, vem vill inte ha ett gruslass. Alla har vi olika världsuppfattningar.