Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 33 av 35)

Älskade mamma!

29 maj, 2012 / SlaktarStina / 3 kommentarer


Fotograf: Mathias Wadstedt

Som bekant var det Mors-dag i helgen. Jag är inte så engagerad i denna typ av hitte-på-dagar, då jag tycker att man bör och ska visa sin eventuella uppskattning när som helst under året. Inte påtvingat. Och definitivt utan kommersiella intressen i form av ”jag måste köpa någonting, det är ju…….-dag idag.” Men andra får hålla på bäst dom vill, det finns ju en fin tanke bakom.

Oavsett. Det här är jag och min mamma. Bilden är tagen för ett par år sedan då hon hälsade på under Dansbandsveckan i Malung.

Jag är stolt över min mamma. Hon är ett rejält fruntimmer, bull-mor, bästa vän, trogen supporter, hjälpreda och kunskapsbank på samma gång. Som ett Kinder-ägg – men tusen överraskningar istället för tre.
Hon har antagligen skjutsat mig x-antal varv runt jorden genom åren – på träningar, till kompisar eller för att jag helt enkelt ville hem. Alltid, oavsett vilken tid det var på dygnet.
Hon har tålmodigt lyssnat på tonårskatastrofer, livsfunderingar, idéer och högst vardagliga tankar. Det är faktiskt ett under att inte hennes öron har ramlat av. Men i alla fall när jag kollade sist, så sitter de fortfarande kvar och lyssnar fortfarande lika tålmodigt. Oavsett om det handlar om livets mirakel, sorger eller vardagslunken.

Och när jag seglar omkring på livets hav i min lilla jolle, så har mamma alltid funnits där som det moderskepp hon är. Jag har fått bestämma min egen kurs, klarat mig igenom både stormar, dimma och solsken men alltid med tryggheten att moderskeppet finns där. Om jag behöver guidning, stöttning, social samvaro eller extra proviant. En stor trygghet med andra ord.

Och när jag nu själv står inför utmaningen att bli mor och tankarna rusar iväg i ren panik om hur i hela friden jag ska göra för att vara en bra mor – då behöver jag bara tänka på hur min mamma har varit och hur hon är, för där har jag svaret. Svårare än så är det inte.

Vikten av snygga accessoarer

25 maj, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Jag har tidigare berättat för er om vikten av snygga accessoarer till den havande kvinnan. Påtalade även för M att det stod i boken att det var viktigt med snygga accessoarer och att han kanske kunde bidra till den delen. Hann nappade direkt!

– Accessoarer…. kanske en målarpensel eller en stiftpistol? Det är ju fina och användbara accessoarer.

Ibland så förstår han inte riktigt, men det är väl kanske så med mansfolk. Jag vill ju som kvinna ha något dyrt och vackert som nästan ingen annan har. Något som får andra att sukta av avund. Något som framhäver min skönhet utan att ta över.

Och därför spatserar jag nu runt här hemma med en äkta Jonsered i min hand. Ska det va, så ska det vara äkta vara. Inga billiga piratkopior här inte.Snyggt, viktigt och praktisk. Ifall jag behöver såga i något. Eller fälla ett träd. Dessutom klär den mig. Ser ni hur färgen framhäver nyanserna i mina ögon? Dessutom matchar den nagellacket.

Skogspromenad med katten

23 maj, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten är som en hund ibland. Han älskar att ströva omkring i skogen med oss andra i familjen. Man blir väl som man umgås, sägs det.

Så när jag gav mig ut på min dagliga ank-runda (vagg-vagg), så hängde Knas-Katten såklart på. Först blir han alldeles sprallig och hoppar fram bakom tuvor för att skrämmas, klättrar i träd, och vrålrusar fram och tillbaka längs stigen.

Men bara han har fått utloppt för sin överskottsenergi så lullar han på längs stigarna, hack i häl eller en liten bit framför. Det beror på vilka marker vi befinner oss vid. För han kan vara bra kaxig och gå först så länge vi är på marker han är bekant med. Men när vi kommer lite långt bort eller tar en ny stig, så vill han gärna smyga bakom, som ni ser här.

Fegis. Eller smartis. Han räddar ju sitt eget skinn som låter andra i flocken gå först på okända marker. Men eftersom den andra i det här fallet är jag, så tycker jag nog mer han är en fegis. Han kan ju i alla fall klättra upp i ett träd om det skulle vara något. Men vad det skulle vara vet jag i och för sig inte.

Råd till den havande kvinnan

20 maj, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Damer och herrar, låt mig få delge er ett utdrag ur den eminenta boken ”Ett barn blir till”, fjärde upplagan från 1971. Boken är författad av Axel Ingelmans-Sundberg och Claes Wirsén. Bilderna är tagna av Lennart Nilsson.

”Till slut är det ännu en fråga som bör diskuteras, hur mamman skall klä sig nu när det börjar märkas att hon är i väntas dagar och fram till förlossningen. Vad skorna beträffar är det inte bra att gå med för höga klackar, det blir för stor påfrestning för ryggen. En klackhöjd på 3-4cm är lagom. (…) Sedan är det viktigt att även för övrigt sköta sitt utseende, tvätta håret ofta, vårda händerna, ha snygga accessoarer. Det var allt för denna gång. Glad vandrar den blivande mamman i väg till jobbet, hushållet och väntan.”

Så nu har jag tvättat håret, smörjt händerna och målat naglarna. Ska säga till M att han lär köpa lite snygga accessoarer till mig eftersom det är viktigt! (Dock oklart för vem och varför det är viktigt.)
Ett problem återstår dock. Vart finner jag ett par skor med klackhöjd 3-4cm och som funkar på grusväg, längs skogsstigarna och inte minst när jag ska gå över den nygödslade åkern med kompostavfallet? Hmm… får klura på den.

Nytt överdrag till babysittern

11 maj, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Idag har det spöregnat hela dagen, vilket har passat mig utmärkt. Jag har nämligen kunnat ägnat en del tid åt att umgås med min symaskin. Visserligen kan jag väl göra det soliga dagar också, men ändå. Idag var en perfekt sy-dag. Jag har nämligen en del projekt jag hoppas hinna färdigställa innan Knådden gör entré.

Det som jag pysslade med idag var ett överdrag till en babysitter. Vi fick den med när vi köpte barnvagnen. I fullt funktionsdugligt skick, men överdraget är ganska slitet och såg lite tråkigt ut. Då jag inte ids vara så pass seriös att jag sprättar sönder överdraget och med irritation och vånda försöker sy ett helt nytt, har jag grubblat på en annan idé. Så därför sydde jag idag som en kondom i trikåtyg som bara är att dra över det andra överdraget – skitenkelt, rent ut sagt.

Och för att kolla att idén funkar även med en varelse i, så fick Knas-katten vara stand-in. Jag tycker mig kunna utläsa att lösningen får klart godkänt.

Tyvärr blev bilden lite mörk, har inte lärt mig hantera kamera oklanderligt ännu. Men det kommer det också. Nu återstår bara lite småjusteringar på överdraget så kan jag bocka av det från min att-göra-lista och ta tag i nästa projekt. Det är roligt att skapa!

Fötterna upp och huvudet ner

4 maj, 2012 / SlaktarStina / 4 kommentarer

Precis som det ska vara. I alla fall om man är Knådd och ligger i min mage. För tydligen har Knådden lagt sig i startposition. Hoppas den håller sig kvar där de veckor som återstår.

Själv har jag huvudet upp och fötterna ner. Sjunger långsamhetens lov och mår bättre än någonsin.

Blodpudding – Just Do It

23 april, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Idag är det måndag. Måndag betyder blodpudding-dag. Min vinnande slogan för måndagar lyder numera; Just Do It.

Jag tror stenhårt på att det är blodpuddingen som håller mig ifrån de hemska järntabletterna. Det är väl därför jag inte ids sluta, trots att min smaklökar börjar säga mig något annat. Det har blivit mer och mer lingonsylt till varje tugga om vi säger så. Och mycket juice. För ner ska den. Jag kan dock erkänna att det inte är med samma entusiasm som när jag påbörjade järnladysatsningen. Men mina värden är fortsatt fina och det är en begränsad period det handlar om.

Nu är det dags för mat. Just Do It.

Påsken.

9 april, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Med tanke på den dåliga uppdateringen över helgen, så skulle man kunna tro att jag och Knas-Katten farit iväg på min kvast och besökt Blåkulla. Men siddu det har vi inte, för vi trivs alldeles förträffligt här på vår egna kulle och dagarna har gått i ett.

Vi började med att påskpyssla, vilket bestod i att göra dekorerande ägg. Eftersom jag gillar färg, så blev det mycket färg. Slutresultatet blev ungefär som om en treåring gått lös med vattenfärg och påskpyssel. Och delvis stämde det, för jag hade nog minst lika roligt som en treåring. Att skapa kravlöst efter egen lust är klart underskattat. Speciellt med vattenfärg. Dock blev dagens besvikelse att inse att jag blivit förd bakom ljuset vad gäller färgblandning. För färgen lila går inte alls att blanda av vilken röd och blå som helst. Tro mig, jag försökte en hel timme.

Sen har bara de lediga dagarna rullat på och nu sitter jag här och väntar på vardagen. Det är inte fy skam det heller. Speciellt när det inte är så många veckor kvar av vardagen som den ser ut nu. Spännande.

Kvalitetstid.

23 mars, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Ett populärt ord som är upp till varje individ att tolka. För någon handlar det om att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. För någon annan helt tvärtemot. Personligen kan jag inte säga vad kvalitetstid är för mig. Det vet jag först när den infinner sig. Det är en känsla. En känsla som funnits där idag. Vi har långsamt spatserat runt i skogen. Observerat hur solens värmande strålar förändrat den värld som för bara några veckor sedan var täckt med snö. Mossen var särskilt vacker. Alldeles grön och med klart vatten som sakta porlade fram mellan de frusna tuvorna. Knas-Katten var rejält sprallig och for runt som om han hade myror i svansen. Vilket han bokstavligen fick då han i sin ivrighet sprang upp i en myrstack. Något som inte var alltför populärt hos de flitiga byggarna i stacken och de var inte sena med att visa sitt missnöje. Visiten av fyra små luddiga katt-tassar blev inte långvarig, om jag säger så.
I en glänta bortanför mossen hittade vi en stor, platt sten som var täckt av torr vitmossa. Så där låg vi ett tag och njöt av omgivningen i allmänhet och livet i synnerhet. Till och med Knas-Katten kunde lugna sig i sitt glädjefnatt och tog en liten paus tillsammans med oss.
Blickfånget var av bästa slag och vi konstaterade att furorna inte gärna växer in i varandra. Varje träds krona är sin egen ö. Hur kommer det sig? Och varför visar träden respekt för varandras växtområde, men inte för en byggnad? Tankarna flödar fritt när människan mår bra. Sen bestämde vi oss för att skippa påskresan. Njutningen och äventyret finns ju precis runt hörnet. Bättre kan vi inte ha det.

Det tar sig.

21 mars, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

I sann backhopparanda bjuder jag idag på en sidoprofil med magen i vädret. Det växer så det knakar i både fogar och ligament. För att inte tala hur det spänner och stretar i andra mer mjuka delar av kroppen.

Det är en spännande upplevelse av hur kroppen förändras till följd av ett litet liv som växer därinne. Förutom att den anatomiska proportionerna förändras på flera olika sätt, så är kroppen även tydlig med att mina tidigare personliga intressen och ambitioner är klart nerprioriterade. Med all rätt.
Och tydligare lär det nog bli. Magen kommer ju inte bli mindre direkt. Hur stor återstår att se.