 |
| Bilden är från 2011 |
Vi är lite oense här hemma, jag och min kära sambo. Men det handlar inte om städning, matlagning, tidsprioritering, barnuppfostran, pengar eller tvivelaktiga bekantskaper. Det handlar om träd.
Det finns några granar här ute på vår mark som det tydligen är någon väldigt speciellt med. För varje gång de kommer på tal så får M något drömskt i blicken och börjar le så där fånigt som bara någon nyförälskad kan göra. Och förälskad verkar han vara, för han är helt förblindad för deras fel och brister och kan icke tänka logiskt (enligt mig).
Jag har inget problem med att han hyser känslor för sin skog, för jag förlitar mig på att han i slutändan ändå inser att det är trevligare att krama mig än ett träd. Nej, problemet uppstår när jag vill att dessa träd skall tas ner, av rent estetiska skäl. M säger bestämt nej. Och sen är argumentationen igång.
Med risk för att vara partisk, så hävdar jag ändå att det är jag som har de tyngsta argumenten. Men det hjälper föga när M helt enkelt signalerar att det är han som bär på motorsågskunskapen. Eftersom det är han som kan ta ner träden, så är det han som har veto i frågan. Slut på diskussionen.
Så. Nu har jag anmält mig till en kurs för att ta motorsågskörkort. Sen så…
