Kategori: Tips&trix (Sida 3 av 4)

Om ni någon gång åker in till en stad och helt plötsligt känner ett starkt behov av att öppna en mobil cykelverkstad  mitt på den centralaste bilparkeringen, så kan kan det hända att man blir lite oljig om händerna.

Då kan jag varm rekommendera de tvättservetter som i vanliga fall främst används till rengöring av mjuk och oförstörd barnhud. Våtservetterna tar bort kedjeolja från händerna i ett kick – funkar bättre än alla rengöringsmedel i världen!

Så. Verktygslådan är numera kompletterad med Libero våtservetter. För skonsam rengöring av känslig hud.

Snöret. Snöret är min bästa vän. Det har räddat mig från att bli tokig förr. Nu har det räddat mitt mentala hälsotillstånd åter igen.

För stolar är tydligen oerhört roligt att klättra på när man är en liten klätterapa. Helst när föräldrarna behöver laga mat eller göra något annat nödvändigt. Då kan man liksom snabbt dra ut stolen, kasta sig upp på sitsen och sen se om man hinner komma ända upp på köksbordet och kanske ända upp till lampan, innan någon upptäcker en.

Och om de skulle upptäcka en innan man nått köksbordet så är det inte hela världen, för det är rätt roligt ändå. Roligt när de kommer springande med ihopskrynklade ansikten och blir så där konstiga på rösten. Då kan man försöka springa lite på stolen, för då blir de som fågelholkar både i ögon och mun och sen så kastar de sig fram. Det är roligt. Tycker Knådden.

Jag och Magnus tycker att det är mindre roligt. Så vi började med att lägga ner stolarna på golvet. Som om de inte skulle gå att klättra på då. Vi hade fel.

Så då fick snöret tycka in. Snöret och ett par gem, och återigen har Morsan kammat hem ett poäng i matchen mot Knådden. Det funkar utmärkt. Bara man kommer ihåg att fästa tillbaka anordningen efter användandet av stolen.

Som ni ser har jag satt ett snöre mellan stolsparen som står mitt emot varandra. Snöret fäst med ett gem och är därmed enkelt att haka av och på. Enkelt, billigt, effektivt och byggs ihop på ett kick – som hittat!

I köket har vi en vedspis som används flitigt den kyligare delen av året. Under den senaste kyliga delen av året har vi också haft ett barn på upptäcktsfärd i köket. Ingen bra kombination kan tyckas. Men faktum är att det har fungerat bra. Han brände sig en gång och är inte dummare än att han hölls sig borta från den heta spisen därefter.

Men han är heller inte dummare än att han nu har förstått att spisen inte är varm längre och att man därmed inte bränner sig om man tar i den. Fritt fram att leka i askan med andra ord. Trots föräldrar som barsk säger ajaj och hytter med fingret. Det gör ju bara det hela lite roligare.

Så de senaste veckorna har det pågått en kamp. En kamp som till synes mest liknat ett hamsterhjul. ajaj…hehe…NEJ….hehehehe…..Nej du får inte vara där! …HAHAHAHAAAAAAHHHHHIIIIIIIIIIIII! (skratt som övergår till skrik när någon av oss lyfter bort honom) Sen börjar det om igen. ajaj…..hehe… NEJ…osvosvosv. Ni förstår principen.

Jag är envis, men tydligen går det i arv. För efter att detta hamsterhjul har rullat ett 30-tal gånger varje dag under en tid, så höll jag på att bli rent av tokig. När man börjar bli tokig är det dags att tänka nytt. Så jag löste det så här.

Det visade sig vara en riktigt bra lösning. 30 sekunder tog det för Knådden att konstatera att den där spisen var allt bra tråkig. Ingen aska att gräva i och ingen reaktion från mor = skittråkig. Då är det roligare att greja med en slev istället.

Själv kände jag segerns sötma förgylla min frukost. Morsan och Knådden 1-0

Om du, liksom jag, är för slö/slarvig/upptagen för att torka rent i micron direkt efter att du använt den, så ska jag nu ge dig ett värdefullt tips.

När du tycker att micron helt enkelt har blivit alldeles för skitig – alternativt att någon annan i ditt hushåll tycker att den har blivit alldeles för skitig efter att du har använt den – då finns det egentligen två alternativ. Ett alternativ är att börja se på det smutsiga som en form av minnesalbum. Jamen titta, där är lite tomatsoppa som jag värmde förra veckan, och där sitter ju en liten skvätt av den goda gröten! Det var härliga måltider det.
Det kan funka om det är du som tycker micron är för skitig, men funkar inte lika bra om det är någon annan i ditt hushåll som tycker att den är för skitig efter ditt nyttjande.

Ett annat alternativ är helt enkelt att göra rent micron, så lätt och smidigt som möjligt så klart. Eftersom det är detta alternativ som jag oftast måste ta till så har jag kommit på ett jättebra sätt. Du tager ett stycke skål med vatten och häller i en liten skvätt ättika. Ställ in detta i micron, kör ca 3 minuter på högsta effekt och låt skålen stå kvar en stund så vattnet får ånga runt lite. Sen är det bara att torka ur med trasa, minimalt med gnuggande utlovas!
Det svåra med det här alternativet är att komma ihåg att torka ur. Det har hänt ett x-antal gånger att jag öppnat micron för att ställa in något som ska värmas – och där står en skål med ättiksvatten som har kallnat. Då är det bara att börja om.

Ur ren arbetsmiljösynpunkt är det VIKTIGT att säkerställa att ingen ovetande hittar skålen med ättiksvatten och får för sig att dricka det. Det är inte hälsosamt. Sen låter jag det var osagt om hur hälsosamt det är att värma mat i microvågsugnen, för om det tvistar de lärde. Men jag tror att det iallafall är hälsosammare än att inte få i sig någon mat alls.

Ni har alla säkert sett de där sakerna som hänger och dinglar i suffletten på barnvagnar? De kallas uppenbarligen dinglisar, har jag nu lärt mig. Vanligtvis brukar de bestå av mjukisdjur i form av elefanter, lejon, giraffer eller någonting liknande.

Aningen opedagogiskt tyckte vi och byggde oss vår egna. Jag menar, vem i detta land har elefanter och lejon direkt utanför husknuten och behöver lära barnet att känna igen dessa under de första levnadsåren? Nej, tänkte just det.
Så vi tog en tallkvist och en rönnkvist och satt i suffletten, så att Knådden nu kan lära sig skilja mellan löv- och barrträd. Ekologisk, naturnära, miljövänligt, pedagogiskt och högst unikt. Billigt var det också.

Stackars barn, tänker ni nu. Men ni kan vara lugna, pinnarna i suffletten är inte en ny typ av dinglis. Det är resultatet av en fyndig man som är orolig för att det det droppar in regnvatten på hans son. Några pinnar och vips, så har regnskyddet fått en liten skärm som motverkar att det droppar in i vagnen. Man tager vad man haver, så att säga.