Den förbannade bilen

För en tid sedan berättade jag om vår bil orsakade att halva stan blev irriterad på mig. Det stannar inte där. Den får inte nog av att reta mig från vettet. Och efter den senaste händelsen så ligger den riktigt risigt till.

Ymnigt snöfall som pågått hela dagen. En Knådd som behövde nattas och en gård som behövde skottas. Jag tog på mig den senare uppgiften och klädde gladeligen på mig pannlampa och min bästa snöskottarutstyrsel. Sen gav jag mig ut i snöfallet, med snöskyffeln i högsta hugg. Här skulle skottas snö! Jag var ganska trött efter en klassisk småbarnsnatt med efterföljande intensiva dag, men kände mig stärkt av att få komma ut. Svettas lite och andas frisk luft. Tänka utan att behöva ha all min uppmärksamheten på en vild Knådd. Egentid helt enkelt. Jag och min snöskyffel. Som jag hade längtat.

Att skotta snö var precis så fridfullt som jag hade tänkt mig. Så tiden gick och gångarna blev gåbara. Jag började känna mig nöjd. Jag ville inte skotta snö mer, jag var trött och hade även blivit hungrig. Passande nog så var jag i princip klar. Jag skulle bara flytta bilarna så jag kom åt att skotta ordentligt runt dem. Sen skulle jag få gå in i värmen, vräka i mig en rejäl tallrik mat och sen somna in i svallvågorna av den efterföljande matkoman. Gott liv.

Men bilen ville annorlunda. Den förbannade bilen.

Jag satte mig i den, vred om nyckeln, parkerade om den på ett nytt ställe. Jag skulle bara kasta mig ut och dra av det sista med snöskoveln, sen var jag klar! Men icke. Istället så kastade jag mig rakt in i bildörren. Den gick inte att öppna. Och inte den på passagerarsidan heller. Fångad. Som en fisk i en skål.

Mobilen hade jag lämnat inne. Men tuta, det kan ju uppenbarligen bilen, så jag hängde mig på signalhornet. Drog av den ena tut-kombinationen efter den andra. Men ingen reaktion inne från huset. Jag blev förbannad. Irriterad. Jag var trött och hungrig. Ville gå in och äta och sen sova. NU! Men istället satt jag fångad i vår egna bil ute på gården. Det kändes som ett retsamt hån; det var ju egentid du ville ha, så sitt nu här och njut! Pyttsan.

Jag drog på full värme och väntade på att dörrarna skulle tina upp. Tyckte lite synd om mig själv. Svor några ramsor över den förbannade bilen. Som om det skulle hjälpa.
Tillslut så gick det att öppna dörren och jag kunde äntligen avsluta snöskottningen och gå in. Där möter jag M som precis har lagt Knådden. Vad håller du på med? Varför tutar du som en besatt? Och vilken tid det tog!

Jo tack. Sen fick han höra min kärleksförklaring till den förbannade bilen. Men den bör jag nog inte återge här.