Efter att min kära M avlagt examen i SlaktarStinas Stubbskola, så har han blivit helt fascinerad av Knurpis-stubbarna.

– De är så fina! Snälla, snälla kan vi inte ha en Knurpis-stubbe här på gården? Ungefär så har det låtit de senaste dagarna. Och jag är inte den som sätter mig på tvären. När det gäller stubbar, skall väl tilläggas. Så idag gjorde vi slag i saken och skaffade oss en alldeles egen Knurpis-stubbe.

Hur det hela gick till tänker jag inte vidare gå in på. Vi kan väl säga att den helt plötsligt bara var där. Som en jungfrufödsel, ungefär. 

Och sanningen är den att det är inte bara för Knurpisarna som vi har gjort denna höga stubbe. Vi behöver helt enkelt ett halvt träd till vårt nya gårdsprojekt. Då är det ju dumt att ta ner hela. Vill ni veta mer? Fortsättning följer…