Det är nu det är som vackrast. När grönskan börjar tränga igenom allt det där bruna och ögat verkligen ser färgprakten som breder ut sig i slänterna. När man kan ana den där vackra gröna färgen som snart täcker varenda träd. Kvällarna som är ljusa, fåglarnas intensiva kvitter och knotten och myggorna som ännu ligger och kurar någonstans i väntan på varmare tider. Det går så oerhört fort.
Om någon månad är träden och marken grön och hjärnan har vant sig vid färgprakten. Istället för att vara en källa till glädje och förväntan, blir det ytterligare en kuliss till vardagens rullande gång. Det är intressant det där, hur snabbt vi vänjer oss. Och hur årstiderna rullar på och hela tiden byter av varandra, naturens egna klockverk. Fantastiskt.
(Och jag inser att jag börjar låta som de där urtorra och tråkiga lärarna jag hade i grundskolan. Men jag förstår lite bättre nu vad de menade i all sin naturromantik. Vilket i sig innebär att jag börjar uppnå samma ålder som de var i då, dvs tråkigt vuxen, vilket i sig är befriande.Jaja. Mer om det en annan gång.)
Hur som helst. Vi är ute mycket nu. Det finns så mycket att upptäcka. Entusiasmen väger lika tungt hos mig och barnen när vi vältrar omkring här i skogen och upptäcker världen som vaknar till liv. Luktar på mossan. Samlar pinnar. Plockar vitsippor. Klappar spindlar. Tuggar på kottar. Allt sånt där livsviktigt som man måste hinna med, dagar som dessa.
Jag känner igen mig så väl! Lyssna på fågelsång och glädjas över gräs och blad. Pensionärsvarning!
Jag älskar vitsippetiden! Vår bästa tid är nu … tralala. ..
Härligt det låter att tugga på kottar. Eller inte. En härlig tid när barnen är små, njut med dem. Den tiden går också fort.
Kram!
Visst är det så, nu sätter man värde på alla små, små blommor, när sommaren kommer blir man bortskämd för då finns det färg överallt. Men … klappar ni verkligen spindlar?
Ja vi gör ju det! Med blandad framgång skall tilläggas. Barns finmotorik är ju under utveckling….
Tiden går oerhört snabbt sen barnen kom in i livet! Vilket är att betrakta som den största pensionärs-varnings-meningen av dem alla 🙂 Men det är ju precis så det är.