Det var längesen det regnade nu. Regnade så där alldeles förfärligt mycket så det bara brusar på taket och forsar i stuprännorna. Och det märks.
Det märks på gräset som börjar bli gult och frasigt på sina ställen. Det märks på kantarellerna som bara är som små ihopskrynklade suddigum. Det märks på mina små planteringar som behöver vattnas varje dag. Det märks på grusvägen som uppbådar dammoln stora som elefanter, bara man går på den. Men framför allt börjar det märkas i vår brunn.
Vår grävda brunn som årligen ger oss det finaste hushålls- och dricksvatten man kan tänka sig. Den börjar sina. Så nu behöver ni inte fundera när ni ser oss nere i byn, gråa i håret av allt vägdamm, bärandes på massa kassar fyllda med textilier. Vi har inte mist all vett och sans. Vi är bara ute på en tvagningstur. Lånar tvättmaskiner och duschar hos vänliga själar som har det bättre ställt än oss vad gäller vattenförsörjningen.
Så. Jag önskar. Jag önskar att det kunde ta och regna. Regna rejält i en hel dag, kanske till och med två. Men att säga någon sådant i det semesterfirande sommarsverige är som att svära i kyrkan. Kanske till och med värre. Men det må så vara, för när vårt självklara vatten inte räcker till, då blir man lätt lite upprorisk. Så. Jag önskar mig regn. Massor med regn.
det får gärna ösregna ett par dagar. då har man en bbra anledning att bara sitta inne o mysa. se på film, spela kort eller bara mysa med någon.
Vad skönt att någon håller med mig och ser att regnet också har sin charm!