Kommer ni ihåg att jag någon gång i december fick i uppdrag att restaurera ett par favorit-långkalsonger? Uppdraget blev liggande i min ”något-att-göra-för-superkvinnan-hög”. För en sån har väl alla? Hur som helst så tog jag tag i uppdraget härom dagen. Så här såg dem ut till att börja med.
Så ni förstår kanske varför dem hamnade i superkvinna-högen. Men skam den som ger sig. Och skam den som försöker köpa ett par nya långkalsonger.
Så efter en touch av mina magiska händer och med hjälp av min kära symaskin så återtog långkalsongen sin funktionella heder och stolthet. Och jag plockade in några extra pluspoäng som tålmodig flickvän och bondmora här på gården. 
Som allting annat som restaureras så blev dem självklart märkta med signatur och årtal. Inför framtidens efterforskningar om historien. Den vita tråden är ett medvetet val, då den ger en modern touch till det gamla. Dessutom bryter det fint mot det mörka och markera midjan på ett högst fördelaktigt sätt för figuren. Superkvinnan har slutfört uppdraget.
va duktig du är som fick fason på filsingarna.