 |
Knådden har äntligen somnat för natten och jag går ut för att hugga upp lite tändved. En teoretisk ganska snabbavklarad uppgift, men i verkligheten blir det något annat.
För när jag står där i vedbon med min käraste pannlampa, omgiven av mörkret som döljer den snö som sakta faller ner, så kommer den där känslan till mig. Det där lugnet som är så svårt att förklara. Lugnet som känns både på utsidan och insidan. Känslan av självklarhet.
Jag spjälkar upp mina vedträn som jag behöver inför uppstartandet av morgondagen, men känslan håller mig kvar. Bara ett vedträ till. Bara ett vedträ till. Och ett till. Ljudet av träfibrerna som separeras och smala stickor som faller mot det väl nötta golvet. Den nästan tomma vedbon förstärker ljudet som ändå dämpas av det tysta snöfallet utanför. Det är speciellt.
Jag känner att vintern är på intågande i den kalla men frisk luften, fortsätter att spjälka på. Bara ett vedträ till. Och ett till.
När jag slutligen kommer in har elden i vedspisen slocknat. Det är tyst i huset. Dukar fram lite nattmat och inser att det är dags att sova. För längesen. Godnatt.
Att ved kan vara så rogivande jobba med. Har travat ved på "torpet". Det är så påtagligt resultat, minskar här, ökar där.