Slaktarn´s Parkförvaltning utgörs av våra 6 getabockar. De sköter sitt arbete alldeles förträffligt. Långt över förväntan, om vi ska vara ärliga. (Men säg inte det till dem, för då kommer de kräva löneförhöjning alternativt prestationsbonus.)
Med andra ord så är betet slut i deras hage och vi har ännu inte fått upp stängsel till den nya hagen. Våra medarbetare har varit missnöjda en tid, vilket de inte är sena med att skrika ut så fort vi visar oss utanför dörren. Det är hjärtskärande att höra dem beklaga sig, så jag har försökt mutat dem med exklusivt hässjat ängshö och diplomatiskt förklarat för dem att vi jobbar på att lösa problemet. De mumsar gladeligen i sig, lyckliga över att få så delikat hö. Trots det, så hotade de igår med att ta till sanktioner om jag inte omgående löser problemet. Jag vet inte vilka sanktioner det rör sig om, men efter en titt på Gustavs horn (han är ledare), så vill jag nog inte veta heller.
 |
| Melker och Gustav går ut på andra sidan stängslet. |
Så jag släppte ut dem. De började omgående ge sig i kast med sina nya arbetsområden.
 |
| Bobbo in action. |
Såklart. Och jag kände mig som en idiot som ansett mig belastad med följande problem samtidigt; brist på bete och ingen tid för gräsröjning. Typiskt mänskligt problem. Båda två löste ju liksom varandra. Dock uppstod det ett nytt – skydda odlingarna.
Men det visade sig heller inte vara något problem, då jag hade den bästa hjälpen med vallningen.
Till kvällen var de alla mätta och belåtna efter ett hårt eftermiddagspass, och gick snällt in i sitt lilla hus så jag kunde stänga in dem för natten. Tacksam över att de inte begärde övertid.
Men vad som händer nu, när de vet att gräset faktiskt är grönare på andra sidan, återstår att se. Men jag har lovat dem fortsatt vallning varje eftermiddag. Så ni vet. Att utifall ni träffar på någon bortsprungen getabock på något oväntat ställe, så hör den troligen hemma här. Men jag tror, jag säger tror, att vi har lite för bra sammanhållning för att det ska hända.
Vilket underbart inlägg 🙂 Bilderna på barnet och getterna … så fina 🙂 Getter är härliga och personliga djur, lite knepiga att hålla innanför rätt staket ibland bara, säger hon som har en gnutta geterfarenhet 😉
/Linnea i Bayern
Åh, man känner den varma sommardoften när man ser på bilderna! En get till att hålla efter gräsmattan hade inte varit fel … Fast det hade kanske inte grannarna gillat. Får njuta av bilderna på dina fina killar istället. Är det förresten bara herrar?
Kram
Eva
Tack, vad roligt att du hittat hit! Vi har, kors-i-taket ta-i-trä och allt sånt där, inte haft några större problem med att hålla dem innanför staketet. Vi har ett ganska rejält rovdjursstängsel, så antagligen beror det på de
Ja, det är bara herrar! Det är nog ingen höjdare med getabockar som grässkötare om man har närbelägna grannar…Dels ifall de smiter och äter upp några prisbelönta sällsynt blommor, men sen har de en ganska säregen lukt också, ffa vid brunst……
Älskar att läsa dina inlägg. Det här var extra roligt! Vad fint att du hade en vallpojke att ta till. Jag tror att han uppskattade arbetet.
Kram Kim 😀
Tack Kim! Ja han uppskattade arbetet. Det gjorde vi allihopa.