Det är så roligt med djur – nästan jämt. I fredags så hämtade vi fjolårets kalvar från respektive flockar och satte ihop dem till en egen ungdomsflock på Stakheden. Sen dess har inget varit sig likt.
Att ungdomsflocken har ett intensivt muande under ett par dygn efter flytten, är bara att räkna med. Dock verkar den här gruppen nått en ny nivå, då det av inkomna rapporter att döma, varit ett (ursäkta språket) jävla liv natten mellan fredag och lördag.
Och som inte det vore nog, så möte Millimetermannen dem ute på parkeringen morgonen efter. De har alltså gått igenom tråden. Och trots diverse stängselfix, trixande och mixande, så är det tre individer som fortsätter gå igenom tråden, gång på gång på gång. Och sen står de där och skriker ett tag. Och sen går de tillbaka till ungdomsflocken igen, in i hagen, genom tråden. Som om det inte vore någon ström i, men det är det.
Till en början blir man som ansvarig människa, lite lätt uppstressad av att se dem utanför tråden. Man skyndar sig, anstränger sig att få tillbaka dem, och andas ut när de väl är på rätt sida. Men när de stegar ut för 7:e gången samma dag, så börjar man ge upp.
Själva grejen är ju att de, hittills, har stegat in igen, så man kan ju fråga sig själv om det överhuvudtaget är ett problem att kreaturen är utanför hagen? Om de väljer att vandra iväg, så kommer de med all sannolikhet leta upp sin forna flock i Norrbo, och då är kanske det största problemet att de inte har reflexväst på sig?
Hur som helst, så borde de ge med sig snart och acceptera sin nya flock, utan mödrar som styr upp deras tillvaro. Min förhoppning var att några äldre stutar skulle ta det ansvaret, att styra upp den nya flocken, men jag kan bara konstatera att stutar är stutar och kor är kor. Och det verkar behövas en erfaren ko för att axla ansvaret över ett oroligt och förvirrat ungdomsgäng. (Det är här väldigt lockande att dra någon parallell till manligt och kvinnligt, men jag avstår den här gången.)
Men nu är det dags att sova, för vad som väntar imorgon har inte den blekaste aning om. Kanske får jag hämta utbrytargruppen i Norrbo. Kanske står de bara ute på parkeringen och skriker. Kanske har de förvirrat sig ut på sjön? Kanske ligger de nöjt och idisslar i hagen. Den som lever får se…. Förhoppningsvis kreatur som stannat i sin hage.
Lämna ett svar