Appropå den perfekta klänningen och misslyckad bakning – hur går det med trädfällningen? Jo då, det går framåt! Jag övar och övar och det blir bättre och bättre – vilket brukar vara en vattensäker formel. 

Men jag vill inte säga att jag kan det här med att ta ner träd. Det är att ta bort respekten för naturens krafter och nycker. För varje träd är som en människa; betraktat på avstånd så ser det ut som vilket träd som helst. Men när du kommer närmare och börjar bekanta dig så kan det vara en hel annan bild som uppenbarar sig. Det kanske inte mådde så bra som det såg ut .Eller så gjorde det faktiskt det. Det kanske är både snett och vint, men har bra virke ändå. Och ett litet träd kan uppvisa oanade krafter om det inte tas om hand på rätt sätt. Och ett stort träd kan vara svagare än vad du någonsin anat.
Så varje träd bör bemötas fördomsfritt, men du bör bära med dig de kunskaper och erfarenheter du har från tidigare möten. Precis som med människor. Respekt.

För övrigt blir man vrålstark av att fälla träd. Mer om det en annan dag.

Så. Det var fredagens filosofiska minuter från huset i skogen. Nu ska jag leta rätt på Knas-Katten som sitter och jamar sig smått fördärvad här någonstans.Han är en individ om någon. Knäppa, konstiga, Knas-Katten.

Mäkta stolt efter att ha fällt mitt första träd.