Idag är en sådan där dag, då hjärnan är som kall sirap, gömd i en burk med alldeles för litet hål. Det spelar liksom ingen roll hur jag vänder och vrider, klämmer och trycker – det händer ingenting. Som att det inte finns någonting att berätta. Som att det inte finns någonting som någon vill läsa. Som om det inte finns en enda vettig tanke som är värd att nerteckna. När det egentligen borde, och kanske till och med är, helt tvärt om.
Men ibland står man där, och känner att hela huvudet är som kall sirap. Att kroppen är som en urvriden ullvante och att allt man behöver just nu är att slippa tänka. Slippa tänkta, slippa agera, slippa göra någonting över huvud taget. Man kan analysera i all oändlighet varför det ibland blir så. Eller så kan man låta bli och bara låta det få vara så för en stund. Släppa allt som går och låta sig själv bli en urvriden ullvante full med segflytande sirap. Sen, när man tycker det börjar bli lite väl kladdigt och opraktiskt att vara en ullvante full med sirap, så har det oftast löst sig själv.
Så. Nu ska den här sirapsvanten gå och läsa en bok. Eller lyssna på musik. Eller helt enkelt gå och lägga sig. Imorgon ska jag vakna som ett fyrverkeri av goda idéer och välarbetade texter. Men idag är jag bara en burk med sirap. Vad är du?
Haha, en ullvante full med sirap!
Låt dessa dagar komma och gå, precis som tankar vid avslappning. Det blir säkert bättre sen!
Vackert foto. Dalarna kan också leverera.
Haha, en ullvante full med sirap!
Låt dessa dagar komma och gå, precis som tankar vid avslappning. Det blir säkert bättre sen!
Vackert foto. Dalarna kan också leverera.
Tycker du lyckas mycket väl med att sätta ord på ett tillstånd jag känner mig välbekant med men aldrig kunnat formulera. 🙂
Jag antar att jag borde känner mig som en tunna fyllda med kallnat smältost. Igår åt jag schweizisk fondue för första (och, jag lova, sista) gången i mitt liv. Men jag mår ganska pigg ändå.
Härlig beskrivning. Krya på dig.
Kram Kim 🙂
Du behöver inte alltid ha något fascinerande att skriva för att det ska vara intressant. Jätteroligt och inspirerande att läsa det du skriver ändå. Som alltid. Dina texter är dikter som får mig att fundera över min egen tillvaro. Ibland kan ditt utsvävande bli just det, utsvävande. Dock alltid med en grund som skapar tankar och funderingar. Fortsätt så!
Tack!
Vad bra, då ser jag fram emot när du nästa gång berättar för din omgivning att du är en sirapsvante. 🙂 Låt mig veta deras reaktion!
Nu väcker du mitt intresse – Varför sista gången, var det äckligt?
Tack!
Oj, tack! Det var en mycket fin kommentar som verkligen värmde i hjärtat. Jag ska skriva ner den för att minnas när sirapsvanten är där igen. Tack.