Så fort jag tar fram kameran nu för tiden, så är det någon som ropar; ”KOTT! Aus kan, Aus kan! (översättning; Åh, vi ska ta kort! Jag kan göra det!) Någon är så klart Knådden.

Jag är inte den som vill sätta käppar i hjulet för en kreativ själ med självförtroende, men jag är heller inte den som vill offra min finaste kamera till vilket pris som helst. Så. Häromdagen letade jag fram min gamla kompaktkamera. Ni vet, de där kamerorna som faktiskt bara är en kamera och som du inte behöver en helt egen väska åt? Ni minns?

Hur som helst så var jag beredd att offra den för att inspirera och uppmuntra den kreativa sidan hos min son (läs; för husfridens skull). Sen lärde jag honom allt man behöver kunna om bilder i det digitala samhället.

Vi började med den klassiska ben-bilden. Liksom här sitter jag och har det bra och funderar på livets underbarheter.

Därefter så var det dags för dessa-coola-människor-hänger-jag-med-och-vi-har-det-ruskigt-bra-bilden.

Och sen den självklara selfien.

Jag tycker han gjorde det riktigt bra och kameran är faktiskt fortfarande fullt fungerande! Lite övning på skärpan bara, sen är han redo för ett eget Instagramkonto.

På tal om Instagram, så finns jag ju faktisk där nu för tiden också. Jag funderar fortfarande på varför, men tycker ändå att det är ganska underhållande. SlaktarStina heter jag så klart.