Knas-Katten har tagit ledigt med full lön då han hävdar att arbetsmiljön för tillfället är för kall. Därmed innebär det en säkerhetsrisk, och som självutnämnd skyddsombud så hävdar han sin rätt att stänga av arbetsplatsen. En stor suck från arbetsgivaren. Jaja. Låt gå för den här gången då. Ibland orkar jag helt enkelt inte ta diskussionen.
Med andra ord så har han tillbringat de senaste dygnen inne. Men ni vet hur det blir när man av någon anledning inte håller igång som man brukar. Först är det skönt. Sen börjar det liksom krypa lite i kroppen, men det är fortfarande en skön känsla. Men efter ett tag så övergår den där sköna känslan till en rastlöshet som oupphörligen expanderar i kroppen och man måste bara få utlopp för den! Jag måste göra något – NU!
Knas-Katten är inget undantag. Men eftersom det forfarande har varit för kallt för att vara ute, enligt katten, så har det resulterat i en hel del bus här inne. Titta på mig, titta på mig! Har han ropat i sann storebrorsanda och härjat omkring tills jag har slitit mitt hår.
Kulmen nåddes härom kvällen och till råga på allt så var Knådden minst lika rastlös och dubbelt så kinkig. Härlig kväll, tänkte jag ironisk för mig själv. En rastlös Knas-Katt och en kinkig Knådd. Vilken ypperlig kombination. Men det var ju faktiskt precis så det var, men utan ironi. En ypperlig kombination.

Vi lekte med garn-nystanet hela kvällen. Knas-Katten höll storstilad show och var på sitt bästa humör. Mycket underhållande tyckte Knådden och gav föreställningen 5 majskrokar av 5 möjliga. Och är ni vet hur det är – är barnet nöjt så är föräldern nöjd.

Kanske kan vi skriva till lekfarbror i Knas-Kattens arbetsbeskrivning? Värt att fundera på.