Ett populärt ord som är upp till varje individ att tolka. För någon handlar det om att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. För någon annan helt tvärtemot. Personligen kan jag inte säga vad kvalitetstid är för mig. Det vet jag först när den infinner sig. Det är en känsla. En känsla som funnits där idag. Vi har långsamt spatserat runt i skogen. Observerat hur solens värmande strålar förändrat den värld som för bara några veckor sedan var täckt med snö. Mossen var särskilt vacker. Alldeles grön och med klart vatten som sakta porlade fram mellan de frusna tuvorna. Knas-Katten var rejält sprallig och for runt som om han hade myror i svansen. Vilket han bokstavligen fick då han i sin ivrighet sprang upp i en myrstack. Något som inte var alltför populärt hos de flitiga byggarna i stacken och de var inte sena med att visa sitt missnöje. Visiten av fyra små luddiga katt-tassar blev inte långvarig, om jag säger så.
I en glänta bortanför mossen hittade vi en stor, platt sten som var täckt av torr vitmossa. Så där låg vi ett tag och njöt av omgivningen i allmänhet och livet i synnerhet. Till och med Knas-Katten kunde lugna sig i sitt glädjefnatt och tog en liten paus tillsammans med oss.
Blickfånget var av bästa slag och vi konstaterade att furorna inte gärna växer in i varandra. Varje träds krona är sin egen ö. Hur kommer det sig? Och varför visar träden respekt för varandras växtområde, men inte för en byggnad? Tankarna flödar fritt när människan mår bra. Sen bestämde vi oss för att skippa påskresan. Njutningen och äventyret finns ju precis runt hörnet. Bättre kan vi inte ha det.