I början av veckan så kände jag mig trygg i mitt föräldraskap. Jag kände att jag hanterade allt detta nya med att vara mor, på ett fullt godkänt sätt. Jag upplevde att Knådden var välmående och utvecklades som han ska. Jag mådde bra och kände mig lugn, trygg och stark. Och när jag tänker efter så är det nog så som jag har känt mig sedan han kom till världen – lugn, trygg och stark.

Men efter att ha varit på BVC två dagar i rad så vändes allt detta uppochner i en handvändning. Helt plötsligt var jag säker på att min älskade Knådd avvek från både den motoriska och sociala utvecklingen, att han kände sig oälskad och var döv – allt beroende av min okunskap om hur man tar hand om ett spädbarn. Jag kände mig hemsk och skämdes över min idioti att bli förälder utan att ha studerat 3 års barnavård på universitetet. För att inte tala om hur vi valt att fördela föräldraledighet och bedriva vår vardag – det skulle störa hela Knåddens känslomässiga utveckling! Jag formligen vibrerade av osäkerhet, dåligt samvete och oro tills jag slutligen klarade av att samla ihop mitt förnuft och börja analysera – hur kunde det bli så här? Varför denna känslomässiga helomvändning?

Slutligen kunde jag se det hela klart. Boven var BVC. Eller snarare tidningarna i väntrummet på BVC. Alla dessa förbannade föräldratidningar! Jag fick en plötslig flash-back till mina tidiga tonår när jag under en kort tid läste Veckorevyn och upplevde samma identitetssårande spark mot min nyfunna trygghet.
Så jag beslutade mig att lösa problemet på samma sätt som jag gjorde det då. Total bojkott. Inga mer föräldratidningar för min del. Nästa gång jag ska till BVC, håller jag mig till Illustrerad Vetenskap istället. Och vill jag läsa något om barnavård och barns utveckling, ja då tänker jag hålla mig till facklitteratur.

Och vad hittar jag sen i brevlådan, om inte ett fantastisk välkomsterbjudande från en föräldratidning. Jag skulle få hela 3 nummer + en gosefilt + en body för bara 79kr, samtidigt sparade jag då 498kr! Helt fantastiskt!

Tack, men jag säger nej tack. Då sparar jag hellre 79kr och behåller min känsla av att var lugn, trygg och stark. Så det fantastiska välkomsterbjudandet hamnade i soporna tillsammans med vissna pelargonblad.

Kanske handlar det om självkänsla. Kanske handlar det om medias makt. Oavsett, så beundrar jag dem som klarar av att läsa dessa tidningar utan att drabbas av en smärre identitetskris.