Pojken och Kråkan

De senaste nätterna har vi haft besök av en envis kråka. Den ställer till ett herrans liv och lever runt så att varken Knådden, Knas-Katten, jag eller M kan sova. Vi har målmedvetet försökt få fatt den, utan att lyckas. Precis när vi lagt oss på vakt med vapen och fällor, så håller den sig kvar på sitt gömställe, vi kan nästan höra hur den hånskrattar åt oss. Sen när våra ögonlock tungt börjar falla samman av ren utmattning så börjar den härja runt igen.

Så inatt när jag var som tröttast och kråkan var som mest envis, så skrev jag en liten sång som jag nu tänkte delge er. Melodin är samma som Prästens lilla kråka, ni är varmt välkomna att sjunga med.

”Knåddens lilla kråka
upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Knåddens lilla kråka 
upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Och än slank ’an hit
Och än slank ’an dit
Och än slank ’an ut på läppen

Och än slank ’an hit
Och än slank ’an dit
Och än slank ’an ut på läppen”

Så småningom ska vi nog få fatt på kråk-eländet. Skam den som ger sig.