En blåsig dag kom vi på att vi borde vika ihop alla presenningar och lägga in i någon lada. Det är liksom då man blir påmind om att det borde varit gjort för länge sen. När de fladdrar omkring likt väldiga löv över åkern, på flykt ner mot skogen.
Att vika stora presenningar en blåsig dag, är lättare sagt än gjort. Men vi har gjort samma procedur några gånger under vår tid här på gården, så strategin är noga utprovad. Millimetermannen jagar presenningar och jag jagar barn. Millimetermannen muttrar och jag svär. Sen placerar vi alla iblandade komponenter strategiskt och gör vad vi ska. Det är lite som att dansa. Och vi känner varandras rörelser bra vid det här laget. Tjopp, tjopp, tjopp – så är det klart.
Men att vi aldrig lär oss att vika ihop dem innan det börjar blåsa! En solklar förbättringspotential i team Slaktarn´s.
Ser att Knaskatten (för det är väl han?) hjälper till att hålla dem. Erkänn nu det vi alla vet: utan honom hade ni varit chanslösa mot vädrets makter!
Haha! Vi gjorde samma med ett förtält en gång! Inte lätt.
Haha! Vi gjorde samma med ett förtält en gång! Inte lätt.
ja, du genomskådar oss som om du vore en fågel i björkarna. 🙂