Jag har fullt upp med att ta hand om mina sjuklingar till karlar här hemma. Bara jag och Knådden i magen som är friska som nötkärnor. Ta-i-trä.
Den större och mindre håriga sjuklingen börjar dock pigga på sig. Annat är det med den mindre och desto mer håriga sjuklingen i form av Knas-katten. Han är loj och vill bara sova. Inte ens leka med hårsnoddar. Så uppenbarligen mår han inte riktigt bra. Får ringa till vetrinären imorgon och rådfråga. Kanske måste VAK:a imorgon. Vård av sjuk katt.

Jag avskyr den oro som sprider sig i kroppen när individer jag tycker om är sjuka. Maktlöshet inför naturens gång.
Och är det något jag hittills lärt mig medan jag vandrat längs min livsstig, så är det värdet av att de närmaste omkring mig är friska och mår bra. Det finns inget viktigare. Pengar, status, karriär och liknande banala saker spelar inte ens i samma liga. För när du står maktlös inför naturens gång, så är dessa saker bara ett mänskligt påhitt.