Skogsgården.

Feberdagarna är förbi och vi kan återigen återgå till semesterns vardag. Lata dagar i grävmaskinen, njuta av kall saft i ett nyligen uppgrävt dike, svala sommarkvällar vid betongblandaren och familjeutflykter till bygghandeln. För vi har äntligen kommit igång med utbyggnaden av huset!

I ett par år har vi ivrigt stått och trampat för att få sätta igång, men först nu har det blivit möjligt. Äntligen!

 

Inte äntligen! för att det är något problem med hur vi bor nu. Två rum och kök klassas väl lite trångbott för en familj på fyra, men det är egentligen inget problem i dagsläget. Mer äntligen! för att vi nu kan fortsätta förverkliga våra visioner och drömmar, vårt livsprojekt – vår alldeles egna skogsgård.

Folk må tycka vi är lite tokiga. Kanske till och med lite tråkiga och knäppa i skallen. Det må så vara.  För de ser inte de vi ser. Paradiset. De känner inte det vi känner. Känslan. De lever inte det liv som vi lever. Vårt. Precis som vi vill ha det.