Folk pratar om havet. Jag har aldrig förstått tjusningen med havet. När det finns spegelblanka skogssjöar som tyst ligger och väntar på att någon skall bryta vattenytan. Där det inte finns ett hus så långt ögat kan nå och det är mer sannolikt att de andra badgästerna har horn och fyra ben istället för I-fånar och uppblåsbara leksaker. Inga motorbåtar, inga kiosker, ingen kroppsfixering.
Lugnet, tystnaden, dofterna. Ovärderligt.
Lämna ett svar