Ja, Knas-Katten har ju redan rapporterat om läget här på gården, ser jag. Att vi numera har bytt influensa mot magsjuka samt att jag har en uppskrapad rygg och blåmärke i ändan. Så då kan vi ju hoppa över den biten.
Men hur går det med skrivandet då?
Tja, vad säger man. De senaste tiden har jag mest agerat sjuksyster här hemma, så det har inte blivit mycket av den varan. Och i ärlighetens namn har jag även skrivit på något annat. Något annat som fortfarande är skrivande, men som egentligen inte har med skrivandet att göra. Eller så är det precis vad det har.
Jag kan i dagsläget beskriva det som en vision. En vision som innefattar en hållbar och levande landsbygd, med möjlighet till bra och närproducerad mat för dem som bor där. Hållbart och givande för både människa, djur och natur. Och i samband med det här har jag under kort tid sprungit på så många intressanta kunskaper och människor. Kunskaper och människor som återigen har bekräftat min redan tunga övertygelse: Landsbygden är inte bara framtiden, den är förutsättningen för en framtid.
Och när man har den ofantliga turen att få nosa på den här typen av sammanhang, känna den starka kraften av människor som vill göra en skillnad, som alltid ser en möjlighet och som alla har samma kärlek till landsbygden – ja, då är det svårt att stänga dörren, sticka näsan i skärmen och säga:
”Nej, tyvärr, jag ska skriva. På en bok.” Så det har jag inte gjort. Och jag känner, i varenda cell i kroppen, att det kommer bli något riktigt bra utav det här.
Så det har blivit mindre tid än vad som varit tänkt åt skrivandet. Men det gör ingenting, för skrivandet finns alltid med mig, det kommer aldrig försvinna. Och med den knappa tid som finns så fokuserar jagjust nu på ett projekt som går under namnet ”Linnéa och Silverkatten”, som jag har tillsammans med en tjej som illustrerar. Mycket givande att göra något tillsammans! Det börjar arta sig till något riktigt bra, även om vi inte är i hamn ännu. Men snart kommer vi behöva testläsare – är det du, kanske?
Å vilka underbara bilder!
Visst måste man väl leva och umgås och få tankar och göra saker i omvärlden också, inte bara skriva? Det kan ju också bli en bok så småningom, en bok som verkligen kommer från hjärtat!
Så härliga bilder! Är själv från landet och riktigt härliga vinterfoton ger mig hemlängtan!
Så fantastiska tankar och idéer, för vad vore vi utan landsbygden och underbara Kullen ☺ ser fram emot att läsa linnea och silverkatten för Hugo!
Och vad vore landsbygden och underbara Kullen utan ER!?
Du kommer nog få vänta några år då, för det hela har utvecklat sig till något annat än en barnsaga…. kanske mer en ungdomsbok?
Tack! Där sa du något som var värt att tänka på…Så bra med idéer från någon som betraktar utifrån!
Tack!
Spännande att du "sprungit på så många intressanta kunskaper och människor" i samband med det här med en levande landsbygd. Kan det vara så att det är något som vill bli skrivet av dig? Låter också kul att göra ett projekt tillsammans med någon annan.
En sak till – vinterbilderna är både vackra och inbjudande, trots att jag egentligen inte är så förtjust i kyla.
Det kan var, något av mycket, som vill bli skrivet av mig. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det!