Till våren fyller jag 30. Äntligen. Det känns lite som att jag får komma ut ur garderoben, att jag äntligen får vara den där som jag känner att jag är. Jag ska fira med pompa och ståt – på mitt sätt, vill säga. Så som jag vill ha det.
Jag har skrivit en önskelista. Det var längesen jag gjorde en sån, mest för att det har känts så meningslöst. Det få saker som jag vill ha, har jag köpt själv. Enklast så. Men nu när jag fyller 30 – då tänkte jag passa på.
Mest av allt önskar jag mig en hund. Det kommer du aldrig att få, säger Millimetermannen och förvandlas genast till Master of the Dammsugare. Sen kommer en lång utläggning som innehåller ord som ”grus-i-sängen”, ”städa-hela-tiden” och ”dreggel-på-byxbenet”. Jag lyssnar inte så noga, men tänker att det är väl ungefär så som det är nu, ingen större skillnad. Dock inser jag att det är lönlöst att argumentera. Mina tankar går vidare.
Och får jag inte en hund, då önskar jag mig hönor. Och en ståtlig, stilig tupp med mycket pondus. Master of the Dammsugare är fortfarande kvar. Han har en ganska negativt skimrande aura. Som kråkan i Mamma Mu, ni vet. Ser mest problem och besvär. Jag hör hur han kraxar fram ord som ”de-förstör”, ”de-får-då-inte bo-i-ladan”,”fula hönshus” och ”vart-ska-du-ha dem”.
Han har en poäng i det han säger, men om han är Kråkan så känner jag mig som Mamma Mu. Han får kraxa vidare medan jag ser möjligheternas portar som öppnar sig. Och jag får en vision om ett hönshus som även skulle falla Master of the Dammsugare i smaken. Eller Kråkan.
Så. Jag önskar mig ett hönshus. Ett hönshus som är mobilt, så jag kan flytta dem dit det passar. Eller snarare flytta dem från där det inte passar. Och så ska det vara snyggt. Det måste smälta in bland de andra byggnaderna här på gården. Panelat och falurött, med andra ord. Men sen måste det vara funktionellt också. Såklart. Eller med andra ord lättstädat och skrubbvänligt. Helst med en golvbrunn. Och väggar och golv i våtrumsmaterial. Så kan han väl skrubba bäst han vill, när andan faller på.
Ett sånt hönshus önskar jag mig. Det är det enda jag önskar mig. Och får jag ett hönshus av den kalibern – ja, då kan jag köpa mina höns själv. Och en tupp. Tack på förhand.
/Mamma Mu och Kråkan
Klart du ska ha höns! En av mina gamla drömmar faktiskt. ☺
Klart du ska ha höns! En av mina gamla drömmar faktiskt. ☺
Vad spännande att höra hur gammal du var. Och höns var verkligt en bra present att önska dig
Det blir höns. Någon gång.
Det var ju ännu mer spännande att höra att det var spännande att höra hur gammal jag är – det väcker mitt intresse – varför?
Gammal? Vi som precis håller på att fira vår 30 åriga bröllopsdag … Klart du ska ha höns och tupp och hund. Alla höns borde ha rätt att bo hos er – en hönslig rättighet helt enkelt! Och att hönsen har rätt till en tupp är väl lika självklart. Hunden, nja, den får du väl önska dig i födelsedagspresent!
När vi pensionera oss (och denna dag är mycket närmare för oss en för dig, föresten) då ska vi flytta till ett hus med trädgård och jag ska har en hund och Mrs SC ska få höns. Kanske. Om vi är inte för bekväm i våran lägenhet. Jag önskar dig båda hund och höns och hoppas du får dem nu, snart. (Jag är säker de skulle passa att bo hos er getter.)
Mest för att merparten av oss som bloggar tillsammans i #blogg52 är över trettio. Så jag bara antog
hönslig rättighet – det bästa orden på länge! Kanske dags att starta upp HÖRS – HÖnsens Rätt i Samhället? jag ska fråga Knas-Katten om han kan ta tag i det där….
Tack John! Jag hoppas ni får uppleva trädgård med hund och höns. Blir ni för bekväma i er lägenhet, så är ni välkomna hit på studiebesök!