En riktigt vacker höstmorgon som utvecklades till en minst lika vacker höstdag.
Kylan biter i näsan, andedräkten förångas men ändå kan jag känna hur solen värmen när den letar sig upp bland trädtopparna. Frosten i gräset blir till dagg, dimman dansar över sjöar och gärden. Och till detta tystnaden. Den klara tystnad som bara kan uppstå långt bort från trafik och människor, en nollgradig höstmorgon i september.
Jag skulle aldrig kunna bo någon annanstans.