Varm i kroppen – kalvningen är igång!

Efter jag publicerat förra inlägget, så åkte jag ner till korna för tillsyn. Då möttes jag av den här synen;

En förstagångskalvare som gått ifrån flocken och som blängde surt på mig under granarnas skyddande grenar. Klart misstänksamt…så jag åkte vidare till fåren och gav dem mat, och åkte sen hem för att utfodra mig själv. Och vid nästa tillsynsrunda möttes jag av den här synen.

Det är sånt här som får hjärtat att slå, och kroppen att bli helt varm. Kossan Nova som fött fram sin första kalv, en pigg och stark kvigkalv, som hon nu pysslade om på föredömligt vis. Nova är ättling till våra favoriter på både herr- och damsidan, så det värmde lite extra gott att det hela gått bra och att generna får fortsätta etablera sig i flocken.

Dofterna från födseln hade dessutom lockat fram en stor räv som for omkring i åkerkanten, ivrig att kanske få sig ett skrovmål. Nova gjorde dock klart för räven, att kalven rör du inte, och blev dessutom uppbackad av närboende som avläst situationen och därav vandrat ut längst åkrarna för att skrämma iväg den. Och då blir man ju ännu mer varm i kroppen, sinnet och hela sin uppenbarelse!

Men medan Nova valde att gå ifrån flocken för att föda, så gjorde nästa ko tvärtom. Uppe bland foderhäckarna, mitt i flocken, så födde hon fram nummer två.

En tjurkalv som får heta LG. Den här födseln lockade inte fram några ivriga rävar, men 2-årsstutarna fick nån knäpp i huvudet och ville väldigt gärna vara med och utforska det lilla spektaklet, och gärna återuppleva det där med diandet också.

Så på kvällen stängde vi in kossan och kalven ute på betet för att de skulle få lite lugn och ro. Och stutarna fick åka skam-taxi till ungdomsgruppen istället. Det blev lite missnöjda, så det är lite extra livat nere på Stakheden just nu.

Korna verkade dock likgiltiga, kanske till och med lite nöjda, över att stutarna flyttade till annan hage. Och när lugnet lagt sig så släppte vi ut kossan och LG till de andra.

Så här i efterhand så hanterade nog kossan de där påflugna stutarna ändå, men det kändes som en onödig belastning för kossorna. Man gör och man lär, och det är väl det som är livet tänker jag.

Väderprognosen inför dagen är allt annat än lovande. Och ska man tro på lagen om alltings jävlighet, i kombination med tidigare års erfarenheter, så kommer det garanterat att pluppa ut kalvar under dagen. Det tenderar alltid att bli något, när april visar sin sista kraftmätning mellan våren och vintern. Överväger därför att senarelägga kalvningen ytterligare någon vecka inför nästa säsong. Inte för att korna och kalvarna inte klarar av det, utan mer för att vi veka människor ska få det lite behagligare.

Men nu ska vi avsluta den här kalvningssäsongen först, så långkalsongerna åker på ytterligare en dag. Varm i kroppen!