Så kom den tillslut, vintern. Lite smygande, nästan lite ursäktande, så kröp termometern ner till det kalla blå, och ett tunt snötäcke draperade landskapet. Eller egentligen så stormade själva snön in, men det känns ändå som att vintern har smygit sig på, efter en höst som varit så oerhört vacker och behaglig. Sen att vintern tydligen ska ge utrymme för plusgrader och regn kommande vecka, det behöver vi inte tänka på nu.

Vad tycker korna om snön som stormar in?

De tar det med ro, på sina egna sätt. Korna har rundat på sig med ett bra fettlager och pälsen har blivit tjock och tät. När de ätit klart söker de sig ner mot ån, där träd och kullar ger dem skydd mot den vinande vinden. Min upplevelse är att de inte är särskilt besvärade av det här vädret. Jag upplever att de har det jobbigare de varmaste dagarna i juni-juli, när insekterna biter och solen steker. Men hade de fått välja, så hade de nog hellre tagit en dag med mindre vind.

Nilson har inte tid att bry sig om såna trivialiteter som blåst och snö – det finns ju jobb att göra! Och finns det inte det, så hittar han sig ett.

Hönorna håller sig innanför sina fyra väggar. Det är som att när marken blir vit, så då räcker det med utomhusaktivitet. Får se hur länge det funkar – vi har en tuppslakt att genomföra. Så är det någon som letar efter en tupp-herre till sin flock – hör av er! Resten blir tuppin-nuggets inom en snar framtid.

Innan snön kom, så flyttade vi hem tjur-gruppen till hagen utanför huset. Vi gick med dem efter gamla vägen, och samtliga inblandade skötte sig exemplariskt. Jag är ännu för feg för att gå med dem utan ledstänger. Men efter Nilsons insats vid den här flytten, så kanske vi så småningom blir redo för det. Den som lever får se. Det mest skrattretande i sammanhanget är ju att vi de första åren gick utan ledstänger hela tiden. Men med tiden blir man mer konsekvensmedveten och därmed feg. Och det är väl där vi är nu. Fega och lite slöa. Iallafall när det kommer till att riskera att leta djur på skogen.

Det är fint att ha några djur hemma på gården. Det är svårt att förklara exakt vad det ger, men det handlar om liv. Det ger liv till gården, liv till landskapet, liv till vardagen. Så att möta en vintern med både kor, får och hönor hemma runt huset, känns väldigt, väldigt fint i maggropen.

Vinter innebär att traktorn behöver vintersulor också. Några hundratals dubb som skruvas i på samtliga däck. Sen när våren kommer, så skruvar vi ur dem igen. Det är andra säsongen nu, och ännu har vi inte sett något negativt med det förfarandet. Det är för oss en väldigt bra lösning, än så länge.

Men det är ett jobb för den uthålliga och målmedvetna Millimetermannen, medan jag drar omkring och otåligt flyttar runt på grejer och kommer på idéer av varierande kvalité. Men dubben, det var en bra idé. Dock kom den inte från mig, men ändå.

Nästa vecka väntar utlämning, av lammlådor, möte med uppfinnarklubben, insaltning av skinn, plusgrader och regn. Det blir nog en bra vecka.