Mänsklighetens största utmaning

Mänskligheten vill gärna slå sig för bröstet och beundra sin egna arts intelligens. Vi har tagit oss ut i rymden, uppfunnit internet och smartphones, mjölkskumare och kärnvapen. Vi kan skriva krångliga rapporter med massa siffor och staplar, i ett försök att förstå den värld som vi lever i. Samtidigt är vi det enda däggdjur som systematiskt förstör våra egna levnadsbetingelser. Och andras. Inte särskilt intelligent om du frågar mig.

Men varför har det blivit så? Är vi genuint elaka och själviska, eller kan det handla om vårat sätt att tänka och ta beslut? För att förstå vad jag menar, behöver vi fördjupa oss i skillnaden mellan komplicerat och komplext.

Komplicerade system eller problem kan vara svåra att förstå sig på, men de är ändå lösbara och förutsägbara om man har kunskap om de ingående komponenterna och deras inbördes relationer. Ofta är komplicerade problem eller system mekaniska sådana, skapade och designade av människan. Exempel på komplicerade system eller saker är en elbil, urverk, dator eller cykel. Om någon komponent i dessa går sönder, så slutar saken att fungera så som det är tänkt. Dock är problemet relativt lätt att lösa, för den som har full kunskap om de olika komponenterna som utgör det komplicerade systemet/saken. Då kan den skadade delen lätt bytas ut och sen fungerar maskinen som vanligt igen.

Ta exempelvis en bilmotor. Om du plockar bort en komponent av bilmotorn så slutar den fungera. För mig som inte kan något om motorer, så är det ett komplicerat problem att lösa. För den som kan något om bilmotorer så kan den lätt felsöka utifrån sina kunskaper kring delarna i motorn och hur varje del bidrar till att motorn fungerar. När mekanikern funnit problemet, kan delen lätt bytas ut mot en ny och motorn fungerar som vanligt igen.

Att förstå och lösa problem likt detta är vi människor oerhört duktiga på. Det är ett linjärt tänkande som fått oss att överleva och bli till vad vi är idag. Många av sakerna vi har omkring oss är komplicerade ting av död materia, men vi lever i en värld av liv, och liv är komplext. Och det komplexa ter sig annorlunda.

Komplexa system och problem består också av många delar, men kännedom om varje dels egenskaper räcker inte till för att förklara hela systemets egenskaper. Detta gör att man till fullo inte kan förutsäga exakt vad som kommer hända om man ändrar i något det, eller tar bort en del. Dessa system är självorganiserande, vilket innebär att om en ingående del förändras eller helt tas bort – så slutar inte systemet att fungera, men det fungerar på ett annat sätt och ger påverkan på alla de andra komponenterna som ingår.

Exempelvis en familj. Om en person dör, så kommer familjen fortsätta finnas till och fungera, men inte som förut. Och även fast en ny individ ansluter sig till familjen, så kan denne inte obemärkt ersätta personen som dog. Och vi kan aldrig förutspå hur familjen kommer omforma sig, till följd av de händelser som skett eller kommer att ske.

Problemet uppstår när vi använder det linjära tankesättet att lösa problem – som fungerar så bra på komplicerade saker – i komplexa sammanhang. När vi tror att ekosystem, djur, organisationer, växter och människor – fungerar som en bilmotor. För det gör de inte. Och det är först när vi inser det, och ödmjukt erkänner att vi hittills inte varit så duktiga på att överblicka och hantera komplexa utmaningar, som mänsklighet kan ta sig vidare.

För det är i det erkännandet som vi kan utforska ett annat sätt att tänka och ta beslut. Det är i det erkännandet som vi kan ta sats och låta homosapiens bli en regenerativ kraft istället för en degenerativ. Och det är först i den processen, som vi på riktigt kan ta oss an de utmaningar som mänskligheten står inför. Energikris, utarmade jordar, artutrotning och utbredd skräck för kofisar – kraftfulla symptom på mänsklighetens tillkortakommande inom komplexitet.

Vi kan inte lösa dagens problem med samma typ av tankar och agerande som skapade dem.

Och det är det som är mänsklighetens största utmaning; att lära oss tänka och ta beslut på ett annat sätt, i de komplexa sammanhang som vi är och beror av. Låt oss börja i just den vetskapen.